Är det verkligen skillnad på olika?

Psykisk eller fysisk misshandel?
Vilken är värst?
Vart går gränsen?
Vem dömer?
Vem vet?
Jag är inte säker...

Men nu har jag lärt mig skillnaden.

Den första smyger sig på och liksom värker dig sönder och samman inifrån. Till en början obemärkt, men efterhand börjar det klarna. Alla - utom du själv - ser tydligare och tydligare hur din självsäkerhet blekanar. Du själv ser bara hur vännernas sätt förändras - inte mot dig, men obekvämt och skruvande sitter de på stolen i ditt kök, tills din man kommer hem. Då ursäktar de sig hastigt och går. Du noterar hur de med grövre, tydligare och mindre smickrande ord talar om din man i tredje person när han är med. Hur de ser på dig med smärta, näst intill medömkan, när han inte är i närheten. Hur de ställer irriterande frågor om ert förhållande.

Men ingen kan göra något, för det är inget som syns, inget som lämnar några spår på huden. Hur kan du bli tillräckligt arg för att försvara dig - och bryta mönstret - när det bara är känslor det handlar om. Känslor du inte kan sätta fingret på?

Dina vänner och du själv står maktlösa.

Den senare däremot, den avslöjar dig direkt! Den går att bortförklara, men vem tror dig - egentligen?
Ett blått öga.
En svullen kind.
En bruten handled.
Och varför skulle den bortförklaras?
Varför försöka skymma undan?

En smäll på käften kan i alla fall göra dig riktigt förbannad! Den är inget som smyger sig på. Den kommer som en explosion: PANG!
Och smärtan är nästan omedelbar.

Men den fysiska smärtan är inte nära nog lika stark som svedan som kommer av mobbing och förtryck. Inte i närheten av värken i magen, från mental utpressning.

Jag röstar helt klart på psykologin.
Den makten är otrolig!
Inte en skugga av dig själv finns kvar för att försvara din heder.

Den undgår ingen.

Av Sanna Wennström 01 okt 2004 23:58