sourze.se
Artikelbild

Etnisk mångfald - hot mot solidariteten?

Klarar de europiska välfärdsstaterna hur mycket mångfald som helst? Den drastiska frågan ställde redaktören David Goodhart i den brittiska tidskriften Prospector i början på året.

Hans huvudtes är följande; Europas relativt unga välfärdsstater är utsatta för en hård press. De moderna ekonomiernas egenskaper - mångfald, individualism och rörlighet - har lett till att solidariteten eroderat. Därmed hotas hela välfärdsprojektet, eftersom allt färre kommer vilja finansiera välfärden gemensamt. Den etniska mångfalden har blivit symbol för den konflikt som finns mellan solidaritet och mångfald.

Sedan dess har debatten rasat i Storbritannien. I Frankrike har debatten om rätten att bära huvuduken i skolan skakat om hela landet. I bland annat Holland och Danmark söker socialdemokratin fortfarande rätt tonläge i invandrarfrågan. Detta är bara två av de länder i Europa där högerpopulismen etablerat sig med stöd av en vit arbetarklass. I Sverige ville Malmö stad för en tid sedan införa "invandrarstopp".

Jag lyssnade på Goodhart i Amsterdam för en tid sedan. En typisk britt; ödmjuk, försiktig och välartikulerad.

Han har flera poänger i sin föreläsning; det skulle sannolikt vara mycket svårare att bygga en välfärdsstat idag, man måste kunna vara antirasist och samtidigt kunna uttrycka tveksamheter mot massinvandring samt att de flesta europeiska länderna har gått från relativ kulturell homogenitet till att vara mer heterogena. Det är säkert också så att fler idag betalar in till den gemensamma välfärden av ren egennytta, samtidigt som det sannolikt finns många som tror att andra får mer välfärd än vad de har rätt till och att man själv är förfördelad.

Men hans slutsatser är delvis radikala. Välfärden bör omorganiseras och villkoras och kanske till och med tydligare kopplas till medborgarskapet. Systemen måste också bli mer transparenta, medborgare måste få veta vart deras pengar går. Medborgarskapet bör dessutom uppvärderas och "våra grundvärderingar" tydliggöras. Det handlar om att återvinna nationalismen; en så kallad liberal nationalism. En positiv känsla för det land man bor i och delar.

Goodhart har kallast för "en snäll rasist" vilket är drastiskt. Goodhart fångar en tidsanda och en känsla som på många sätt är riktig. En del slutsatser är dessutom riktiga. Men att etnifiera frågan är fel. Etnisk mångfald är inte problemet.

Det handlar snarare om en allmän känsla av ökad isolering, otrygghet och osäkerhet i en tid av snabba förändringar. Företag som lägger ner och flyttar, en välfärd som många upplever inte räcker till och ett överkommersialiserat och medialiserat samhälle.

Att reducera allt detta till en fråga om invandring och etnicitet leder inte bara fel. Det är direkt farligt. För det är ju precis det Haider, Le Pen och Kjaersgaard sagt hela tiden.


Om författaren

Författare:
Luciano Astudillo

Om artikeln

Publicerad: 29 sep 2004 18:10

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: