Presentationsångest

...tramsiga engelska termer och interna benämningar när ni talar till era anställda som till 100 procent består av svensktalande. Jag rodnar av förlägenhet å era vägnar när ni talar om "core business" i stället för kärnverksamhet. Ni föreställer er att detta får er att framstå som internationellt belevade. Jag tror att era utländska "business partners" rodnar minst lika ofta och mycket som jag. Men detta är inte målet för min kritik denna gång.

Jag och många med mig, skulle framför allt uppskatta om ni ville upphöra med en annan fånighet: det tvångsmässiga bruket av PowerPoint-presentationer!

Läsaren vet säker vad jag talar om: du kallas till ett informationsmöte eller kanske en "Company Update Session"på jobbet. Du och dina kollegor slår er ner i konferenslokalen och knappt har ni gjort så förrän man börjar krångla för att få liv i den bärbara dator som står uppslagen på talarens bord. Här ska ett proffessionellt och väl förberett möte äga rum! Lokalen andas företagsamhet, framtidsvisioner och järva beslut. Ledningen blickar ut över personalen med miner som ska påminna oss om deras betydelsefulla position och höga ställning. Kostymerna är nystrukna; scenen är klar.

Så inleder den förste estradören, kanske en ekonomichef eller någonting i den stilen efter ett kort välkomnande av företagets VD eller platschef. Bokstäver och siffror far fram och åter över skärmen som återger innehållet i datorn. Talarens självförtroende växer allteftersom han låter sig imponeras av sin egen presentation. Budskapet går oss helt förbi; kanske pga bristande intresse, eller... kanske därför att karln inte ser oss i ögonen eller försöker väcka engagemang genom att koncentrera sig på uppgiften. Han det är vanligen en han är allt för upptagen av teknikens under som gör honom till kung för en dag.

Så där fortsätter sedan hela mötet. Varje avdelningschef ska gå igenom sina siffror som presenteras på samma högteknologiska sätt.

Jag har läst i en nybörjarbok om PowerPoint att det bästa sättet att lyckas med en presentation är att göra den så kortfattad och begränsad som möjligt. Cheferna jag talar om har inte läst den boken! De vräker på med allsköns effekter och textmassor som kan konkurrera med telefonkatalogen i omfång. Sedan har de mage att fråga om det syns allra längst bak i lokalen!

Det finns två uppenbara skäl till varför man gör så här:

1 Man är så fascinerade av IT-teknikens möjligheter att man förblindas och glömmer det väsentliga: att på ett begripligt och förtroendeingivande sätt framföra sitt budskap.

2 Man har egentligen ingenting att komma med och försöker dölja detta faktum genom plågsamma PowerPoint-försök.

3 Man använder tekniken som sköld för att gömma sig bakom eftersom man har svårt att tala inför stora folksamlingar.

Det sistnämnda är särskilt allvarligt då företagen betalar dem deras mycket höga löner för att de ska klara bl.a. just detta: att tala till sin personal.

Det värsta missbrukarna vänder rygg och röst från sin publik och mumlar innantill vad som står på skärmen. Särskilt respektlöst är detta då mötets syfte är att upplysa personalen om kommande varsel. - Ska du säga upp mig, så gör det med munnen, inte med röven!

Jag har sett förtjänstfulla chefer som tidigare höll lysande anföranden förvandlas till slavar under denna nya metod. PowerPoint är ett utmärkt program, och jag instämmer i lovropen. Men vad hände med den retoriska förmågan? Denna färdighet borde vara en självklarhet hos de på vars axlar de tunga besluten vilar.

Jag kommer inte imponeras av er förrän jag ser att ni litar på er egen förmåga att kommunicera. Chefer är satta att leda personal med vishet och auktoritet. Vuxna män i höga positioner som leker med tekniska hjälpmedel på det här sättet tappar ansiktet totalt. Här fordras självransakan på många håll!

Av Per Ahlström 30 aug 2004 12:10