Talking to me?!

... snarare mer inspirera generellt till en ökad nyfikenhet på resande. Jag menade att vid ett ökat resande skulle chansen föreligga att du och gemene man skulle få en bredare insikt om att det inte bara är "någonting så banalt som droger och brutalsex" som Sverige saknar en avspänd inställning till. Det är mer än så och denna lista kan göras lång. Det är bla om denna kontrast mellan sk demokratier som den kommande dokumentärfilmen vi gör kommer spegla. Hur kan frihet te sig så olika?

Det handlar om en mängd frihetliga detaljer som var och en för sig "naggade i kanten" inskränker just den personliga friheten. Och som tillsammans skapar en atmosfär än i dagens 2000-talets Sverige styrd av Luther, kyrkan och heliga dogmer. Där enligt mig och många andra människor tyvärr missunnsamhet, småsinthet och jantelagen är ledstjärnor.

Du skrev:
"Varför fly landet om du tycker att det är dåligt här istället för att stanna och försöka förändra?"

Jag har nyligen blivit förföljd av polisen, blivit utsatt för husrannsakan utan legitim grund och fått höra att om det inte passar "Ja, stick då!". Jag har även erfarit hur polisen ljuger och manipulerar med bevis för att kunna sätta dit mig. Fått mina matkassar genomsökta efter att ha handlat på Vivo samt blivit nedslagen brutalt så jag sket i byxan och släpades ut på marken i snön då jag vart inbjuden att filma ett rave i norra Stockholm. Det var en hemlig födelsedags fest med elektronisk musik på schemat. Jag blev inbjuden i egenskap av journalist då man var rädd att polisen skulle komma och aggressivt stoppa festen. Som mången gång förut.

Utsatt för polisbrutalitet där man själv blivit offer för ett samhälles intolerans skapar en medvetenhet om demokratiers olika förhållningssätt. Vad hände med mångfald? Vad hände med en öppenhet kring musik, dans och kultur? Ni som aldrig varit med på en sådan razzia kan kanske inte lika självklart som alla vi nu tusentals förstå vilket hat och bitterhet polisen föder med sitt beteende. Ni som aldrig blivit utsatta för en polis när man har 17 ecstasytabletter i fickan fast domstolen säger 3 vet kanske inte vad ni talar om. Då pressen valt att mer eller mindre tiga ihjäl detta perspektiv. Jävla svin och quislingar till journalister! Politisk korrekt journalistik är inte journalistik.

Ett beteende sanktionerat av er alla svenskar som inte förstår att totalitära lösningar har sina offer. Och som oftast är det mänskliga fri och rättigeter som är först på offerpallen. Om det nu lågt räknat finns cirka 10 procent cannabisanvändare i Sverige innebär detta 900.000 svenskar. Dvs ungefär lika många som det finns homosexuella. Och på samma vis som att vi alla använder olika mat, har olika sexualitet och tycker om olika sporter eller inte alls, har vi olika drogbeteenden. Vore det inte då på tiden att även börja se denna fråga ur ett historiskt och medicinskt perspektiv? Vad har vi att förlora mer än gamla dogmer och fördomar som hindrar en ökad global insikt om drogers såväl för- som nackdelar?

I motsats till vad många svenskar tror så är det inte så att alla som röker gräs blir heroinister inom tre veckor. Snarare är det så att det finns en mängd olika droger med olika kraft, effekt och beroendegrad. Vissa, som tobak med nikotin och alkohol, är högt upp på listan vad gäller beroende och svårighet att sluta. Vad gäller dessa såväl som andra droger så brukar man anse att cirka 8 - 10 procent av användarna utvecklar ett problematiskt bruk. Tänk om man då använde samhällets resurser till att hjälpa dessa människor som har ett problem. Kanske är det så att det finns bakomliggande faktorer till att de hamnat i ett destruktivt drogbruk? I dagens Sverige jagar man inte bara alla de som potentiellt skulle kunna ha använt en drog utan även alla de som det finns blotta misstanken om. Detta har skapat ett klimat av angiverimentalitet och utbredd misstänksamhet mot en hel värld och ungdomskultur.

Jag har arbetat på olika sätt för att förändra Sverige till ett mer avspänt icke dömande land. Jag har slagits för gayrättigheter när ingen annan gjorde det. Gått i polemik med Fredrik Reinfeldt som svarade på min fråga i Södra Latis Aula "för hundra år sen": Vad hans parti skulle göra för gayrättigheter, att de minsann inte behövde några speciella rättigheter. Jag stod upp i skolan och försvarade AIDS-drabbade när den mystiska damen från RFSU typ 1990 sa att man inte fick krama om någon drabbad. Jag har gjort fredsfestivaler med föredragshållare från hela världen vars yttersta syfte är ökad global medvetenhet.

På många olika sätt har mitt intresse för mänskliga rättigheter vuxit genom åren och så även en medvetenhet om att ekonomiska, religiösa och politiska intressen ligger bakom en stor del av den förbudspolitik som nu förs.

För hur skulle det vara kära László? Om det nu vore så att sinnesexpanderande växter de facto skulle kunna ha varit en del av människans utveckling? Skulle inte vi få tala om detta då? Skulle vi inte kunna få diskutera dessa upplevelser då? Och hur skulle det vara om dessa enligt vissa medvetandeförhöjande växter och plantor faktiskt var just detta: Medvetandeförhöjande?! Skulle vi inte få tala om detta då? Skulle vi inte få berätta om detta då? Är det inte detta som menas med demokrati?

Jag har varit total anti-drog förespråkare med allt vad det innebär tidigare. Jag röker aldrig tobak, dricker knappt alkohol. Dessa droger är ingenting för mig. Om jag då vill göra en shamanistisk traditionell ayahuasca resa som en psykonaut i medvetandet, enligt urtida tradition. Skall jag då få göra det? Skall vi ha fri religionsutövning?

Och tänk om dessa resor skulle kunna vara en nyckel till en större medvetenhet om det mänskliga medvetandet. Skall vi förbjuda och stigmatisera människor som utövar dessa ritualer? Eller skall vi vara lyhörda för deras erfarenheter och insikter?

Skall vi ha ett samhälle byggt på kommunikation och acceptans? Även för de allra svagaste? Det sägs att ett samhälles styrka mäts i synen det har på de allra svagaste grupperna. Skulle vi inte få kunna filosofera om hur ett samhälle med äkta mångfald skulle kunna vara? Där politiskt tillsatta skönhetsråd som sitter och begränsar stadsrummet är en del av en svunnen tid. Där några av de hundratusentals bostadslösa stockholmarna skulle få bo i övergivna lagerlokaler. Där några av alla hemlösa skulle ha samma möjlighet. Där vi accepterar dans och exstatiska uttrycksformer som en naturligt mänskligt arv och rättighet? Beteenden och människor undanskuffade i det suspekta Sveriges jakt på moralisk extravagans och förtappade.

Det finns en lista hos polisen där beteenden som för kraftig dans och för mycket sväng med armarna ute på klubb faktiskt kan få dig att sluta natten i häktet. Att man numera låter vanliga och anabola dörrvakter agera polis så fort man misstänker någon för att se för glad ut, tugga tuggummi eller röra sig euforiskt skapar en atmosfär av misstänksamhet. En vän till mig var i Stockholm i färgglada ravekläder med dreadlocks. Vi vill inte ha såna som dig här, fick han veta och blev utslängd från Stureplan. Han vill aldrig komma tillbaka till Sverige!

Att dessa dörrvakter om och om igen nekar stora sällskap av nöjeslystna svenskar inträde med anledning av fel skor, fel hudfärg, dreadlocks, för färgglada kläder, fel byxor, fel nationalitet eller inget Id trots man är 30 skapar händelser som Stureplans dödsskjutningarna. Eller bara att man skall ha en kö utanför även på smällkalla vintern med fler folk i kö än som finns inne på stället säger en hel del. Och efter ibland timmars köande kommer Svenson in eller får sluta natten på McDonalds förbannad och sur. Har hänt många människor jag känner. Vad gör detta hos Stockholms tyvärr ofta återkommande generella beteende för det allmänna humöret på folk som vill gå ut kan vi nog inte ens ana.

Hallå alla jävla miffo-dörrvakter?! JA, ni vet nog vilka ni är. Känn er träffade. Liten anabolakuk och att ni inte kom in på polisskolan ger er inte rättigheter att stå över alla andra och tycka ni är förmer. Se er själva i spegeln och sluta döma andra så fett. Hur vore det med ett välkomnande beteende istället? Visst, det finns många såna också som skall ha all heder, jag känner flera guldsjälar. Men många av de som inte har vett att slappna av ska, verkar det som i dagens Stockholm, stå som ytterligare ett slags tullpolis och bromskloss. Är det ingen som enligt principen "ringarna på vattnet" förstår att det vore bättre med empatisk utvecklade själar, människor med kommunikativ förmåga?

Och hur kommer det sig att vi alltid har bränt häxor på bål? Både tidigare såväl som nu i Sverige?

Psykedeliska bokhandelns ägare som även startade Föreningen För Droganvändares Rättigheter är en ödmjuk frihetskämpe och uppskattad eldsjäl. Dock hade han länge varit en nagel i ögat på svenska moraliska polisens ögon. Han spred ju information - information om sinnesexpanderande växter och
plantor! Likt en häxa i 1600-talets Sverige straffades man förr för kaffedrickning eller enbart även kokning med böter motsvarande i stort en årslön. Nu har denne man precis blivit nästa offer för denna häxprocess av idag. För honom var denna verksamhet ideell och mer ett sätt skapa debatt
och medvetenhet. Han sålde även industriell hampa utblandad med klöver En produkt kallad Knaster som används som ett lagligt tobakssubstitut. Samma hampa som EU ger Sverige odlingsbidrag för. Dock dömdes han för detta då staten konstaterade att industrihampa var cannabis vilket inte är sant. Du blir inte hög på industrihampa då den har försvinnande liten THC-halt.

Han har nu blivit dömd till mer än sex månaders fängelse för att ha sålt fyra paket av denna produkt som du kan köpa i andra EU-länder i vanliga tobaksaffärer. Och ingen tidning/media har bemödat sig skildra hans fall.

Detta visar hur dömd på förhand man är när det gäller droger i Sverige. Och det är väl inte vare sig kärleksfullt eller vidare demokratiskt?

Av Kevin Zaar 19 aug 2004 10:57