Amfetamin, ditt svin!

Vi hade en romans.
Det var vi två mot världen.
Ett team.
DU var min första kärlek.
Men sveket du gav , var min för evigt.
Vi sårade varann, släckte elden som brann.
Åren gick och du hade ditt.
Jag möte dig igen, vem var du?
Jag kände ej dig igen, min käre vän.
Kärleken vi haft, du glömt,
men påsen med det vita pulvret du tömt.
Att vara din vän vill jag vara, men du behandla mig som ett hot.
Du tala till mig som en främlig.
En gång för länge sen, jag dig kännde.
Du kalla mig för tjock och ful.
För länge sen du älska mig som trubadur.
Men Amfetaminet é din nya vän, mig du glömt för länge sen.
Du käre vän, jag dig ej sörjer längre, du sviker, ljuger och förnekar.
Inte för mig, men för ditt inre.
Ta ditt amfetamin ditt svin.
Du vaknar upp en vacker dag, och märker du står ensam kvar.
Denna vackra dag, hoppas jag att du hittar tillbaka till ditt goa jag.
Men som sagt Amfetaminet e din vän, och dig jag kännde för länge sen....

Älska, glömma och förlåta det é livets stora gåta!?!?
Du kan inte få en missbrukare att sluta missbruka om han/hon inte vet om det själv, att han borde sluta.

Av Malin S Damm 02 aug 2004 11:09