Hushållsarbete del 3

Ingenjör, tillika svåger, Ingvar Grön, väntades och uppsättningen av finporslinet stod nydiskat och blänkande bakom stängda dörrar. Till och med de rostfria besticken tycktes glänsa där de låg i sina plastfack i översta lådan. Mopedatomerna hade Margot pusslar ihop rätt och solen speglade sig i kromlacken på styret. Luther hade flyttat. Han gillade inte den nykrattade jorden vid sin solstol, så han hade valt att flytta sitt tält in under den stora vildrosbusken som aldrig någonsin växt på något annat ställe än här vid stenmuren. En humla surrade i luften och sommarförmiddagen spred sitt lugn över den nyklippta gräsmattan. Mitt på trädgårdsbordet stod en svalkande tillbringare och två glas. Utanpå tillbringaren smög sig några kalla rännilar sakta ner längs det gröna glaset. Precis när den första droppen skulle falla ner på plastduken, hördes bilen uppe på skogsvägen. Ingenjör Ingvar kommer på det utsatta klockslaget, var Margots tanke.

Innan bilen syntes vid stora eken hann hon med en snabb tillsnyggning av shortsen, ett drag med handen genom håret, en snabbkontroll av tillbringaren och ett öga på Luther under rosenbusken. Allt hon hann se var att solstol stod tom, sedan lyfte hon handen och vinkade mot den svarta BMW:n med den långa nosen som rullade fram mot grinden. Ingvar tutade med det dubbla sirenhornet och alla skogens fåglar lyfte från de lövprydda trädgrenarna. En ko hördes råma på avstånd. Margot log mot de tonade fönsterrutorna och i sin spegelbild såg hon att Luther nu var på plats på hennes axel.

Ingvar och Margot satte sig vid trädgårdsbordet och drack den nykokta vinbärssaften. Två glas och en tillbringare skulle bli allt porslin som blev använt den tredje veckan. Ingenjören hade bokat sitt vanliga rum på sommarhotellet nere vid stranden, precis så som han gör varje sommar. Där innanför de höga vitmålade fönstren med spröjs och gammeldags skira gardiner ligger Ingvars BMW-nycklar bredvid hans bärbara dator. Själv sitter han oftast tillsammans med Margot på hotellets veranda. Lunch klockan 12.30 och middag 20.00, precis som det brukar vara varje sommar. Levande pianomusik på onsdagarna.

Under en middag kom de under huvudrätten att diskutera kvinnlighet. Det livliga samtalet tog fart i frågan om hur en genuint kvinnlig diskbänk ser ut. Ingvar framhärdade för tredje gången att det absolut är när det finns en liten duk på den rostfria ytan närmast diskhon, medan Margot protesterade högljutt och tyckte att han i alla fall kunde ha nöjt sig med färgglada wetexdukar.

Över efterrätten enades de i alla fall om att hushållsarbete i allmänhet är ett problem för unga familjer även idag. Den fortsatta dialogen fick därför utgå från gamla minnen, nytillkomna problemformuleringar och moderna lösningar. Ingenjör Ingvar var inte sen med att konstruera lösningar på varje problem som Margot formulerade. Rätt snart hade han installerat en computerized full blended dish-mechanic-service for modern homes i hennes hypotetiskt proklamerade problemkök. Där fanns förstås automatisk vattenblandare som stängde av och på vattenstrålen själv, en inbyggd matavfallskvarn, uplighted vändbar självrengörande kakel i två olika färgkulörer. Som pricken över i:et installerade han en röststyrd spoilerflash som rengjorde och diskade personligt åt var och en i hushållet. T ex så doserade den mera diskmedel på mannens tallrik eftersom pappor troligen har mer såsrester på tallriken än vad övriga familjen har. Barnens tallrikar fick helspolning, men ingen sköljglans och mammans tallrik fick något som kallades en trepunktblästring, dvs. en för rotfrukter, en för fiber och en för fett.

Eftersom Luther verkade helt uttråkad där på axeln, ställde Margot några praktiska frågor om man någonsin fick känna rinnande vatten, se diskhon gnistra och ha dylika känslomässiga upplevelser. Över glaset med avec smålog en ärligt engagerad Ingvar som tålmodigt förklarade att det där är ett överreklamerat och gammalmodigt sätt att tänka. Modern teknik är helt digitaliserad och styrs med inbyggd timer i väggpanelen. En tusch på knappen är lika med att familjen kommer in i köket och vid den andra tuschen öppnar sig den automatiska inmatningsluckan. Aldrig någonsin behöver luckorna till diskbänken vara öppna, det är bara att mata in. Allt är helt dolt bakom väggpanelen förstås.

Nästkommande kväll under middagen återkom Margot till den nya installationen i deras hypotetiska moderna computerizeda kök. Hennes fråga var nu om vilken kompetens den som sköta köket ska ha. I sin fantasi kunde hon se alla de olika slangkopplingarna, drivmojängerna och kretskorten som erfordrades.

Kompetens och kompetens, svarade Ingvar och kliade sig i huvudet. Det är en annan avdelning som brukar ta hand om det. Ingen på min avdelning sysslar med helhetsprojekt. Vi jobbar mer just in time, så den frågan får jag nog passa på.
Ingvar stannade hela veckan ut och hjulspåren från hans BMW regnade sakta bort under veckoslutet. Små rännilar i en föränderlig värld, rännilar som snabbt torkas bort av vardagens solstrålar.

Luther sa inget om de två använda glasen och den gröna tillbringaren som såg lite vilsna ut på den annars tomma diskbänken. Margot satt rätt upp och ner i köket och tittade ut genom köksfönstret medan skymningen sakta förändrade färgen på himlen till natt. Där ute bredvid skjulet lutade sig mopeden fortfarande mot den faluröda träväggen.

Margot sov gott hela natten och märkte inte ens att Luther kröp ner vid hennes fotända och kände sig som hemma.

Av Gun Lundberg 25 jul 2004 17:51