Bisexuella brajande beduiner slutet

Stämningen i bilen var kompakt.

De senaste dagarnas prövningar och strapatser hade påverkat oss alla. Metadon-Karin stackarn, med sin historia i bakgrunden, som prostituerad under lång tid. Nu hade hon börjat med metadonet för att försöka bli fri sitt begär. Hon hade visst försökt förut och det hade inte fungerat så bra. Hon berättade dock om en annan drog, en hallucinogen afrikansk rot kallad Ibogain. Tydligen kunde den kurera beroende men hade blivit förbjuden av mystiska anledningar. Ibogain klassas t ex som förbjuden drog i Sverige utan att staten redogjort för dess eventuella för och nackdelar. Måste undersökas, tänkte jag.

Och ADHD-Gloria, denna starka och galna varelse. Vem var hon egentligen? Klädd i tighta blå jeans, vit midjehög ruggsliten läderjacka. Och på toppen en fluffig hatt. Denna kvinna var som ingen annan. Hon körde genom de hänförande bergsmassiven likt en förare i Paris-Dakar rallyt.

Karin hade äntligen somnat efter timmars smärtsamma metadongnällskrik från baksätet. Gasande och bromsande om vart annat. Med säker hand klarade hon hårnålskurvorna på 2500 meters höjd. Bergstopp efter bergstopp swishade förbi. Inga staket eller räcken med skyddande hand. Läskigt! Läskigt! Stup rakt ner i ravinsdjupa dalar och madame körde likt Bond i ett bilrace.
-Vet du vad jag tänker på, sa hon samtidigt som hon tittade på vägen och mötande trafik på den smala håliga bergskammen.
Jag tittade på henne och sa vad jag kände.
- Du har fått för dig att du är med och tävlar i Paris-Dakar, sa jag avslappnat och säkert.
Hon tittade på mig med stora ögon, fast sa inte ett ljud. Uppenbarligen slog jag huvudet på spiken. Ett geni eller galning? Ja, kanske stämmer den beskrivningen in på oss alla ibland. Och speciellt med Gloria. Ja, ni vet. Vissa människor bara går sig aldrig att riktigt förstå sig på.
- For fucks sake! Dont you know what the red numbers mean on the map?! Jag hade den stora Marocko-kartan i knäet. Siffror i alla färger över allt och alla betydde olika saker. Gloria hade varit trevlig och lugn i kanske 30 minuter. Jag hade beordrats, som en del av hennes "crew", att svara för kartläsningen. Jag som alltid gick vilse på orienteringen i skolan. Detta var säkert 17:e gången hon skällde ut mig efter noter med anledning av min kartläsning. Jag hade aldrig påstått att jag var en expert, ändå behandlade hon en som en idiot med stora stön, suckar och utskällningar om vart annat. Hettan i bilen var stundtals mycket hög - på flera sätt. Vi var ju i Afrika och kombinationen av oss tre högst udda personligheter i samma bil kändes som en tillspetsad dokusåpa.

Efter timmars åkande genom hänförande bergslandskap, dalar, bergsbyar och mini mini stadskulisser, som verkligen såg ut som just kulisser hämtade från en tecknad dammig Lucky Luke började vi närma oss vår slutdestination.

Gloria körde bilen genom sanden. Vägen började försvinna mer och mer. Det märktes att Sahara hade börjat. Vi var dagar försenade. Karin och jag hade för länge sedan slutat hoppas på att vi skulle komma i tid. Det gjorde vi inte heller. Vi kom på natten som var den sista då festen var öppen.

Äntligen framme vid festplatsen. Gloria tvärnitade bilen och klev snabbt ur. Jag var så trött. Jag orkade nog inte ens festa, kändes det som. Jag satte ner min fot i sanden. Klev ur bilen på möra ben. Jag hade inga pengar och hade följt med för att filma. Hoppas att Gloria kunde hjälpa till med någon mat.

De flesta hade redan dragit efter typ en veckas vilt party. Vi hade missat nästan hela det skojiga. Nu var alla trötta och slut. Verkade som om väldigt få var kvar. Karin, Gloria och jag var helt förstörda. Nu kunde väl ingenting mer gå fel, tänkte jag.

- Now youre on your own, sa Gloria med skarp, penetrerande blick.
Hennes utspel fick mig bli än mer knäsvag.
- What, did you say?
-You heard me. Ive had enough of taking care of a puppy now.
Jaha, det var ju så typiskt av mig. Varför skall jag alltid hamna i sådana här situationer, tänkte jag för vet inte vilken gång i räkningen. Nu var jag uvslängd i Sahara, lusfattig, utan en krona på fickan.

Efter timmars bönande, tjat och ytterligare förnedring gick Gloria med på att ge mig lite "fickpengar". Så att jag skulle kunna ha en liten möjlighet att resa. Jag fick 70 Euro och det kan ju tyckas mycket… men inte speciellt om ni tänker på att det skall räcka till norra Europa - från Sahara.
- Det blir en god prövning för dig. Glorias ord ekade i skallen.
- Får jag sova i bilen i natt?, sa jag kallfrusen.
Hon skakade på huvudet. Varför var hon plötsligt så elak för? Efter att ha hotat Karin ett flertal gånger med Eurolinebustransport hem så var det alltså jag som fick nitlotten. Vad fan skulle jag ta mig till?

Jag fick ligga i ett tält som tillhörde en arabsnubbe. Plötsligt nedrökt och som i en dimma märkte jag att några händer började treva mot min kuk. Jag hajade först ingenting. Nej. Hjälp. Det e ju han, tänkte jag och styrde bort hans trevande armar. Snubben som ägde tältet alltså. Jag gick ut i den kyliga natten. Bort till lägerelden där ett gäng araber satt. Vågade jag sätta mig? Tankarna kom igen. Fast vad hade jag att förlora? Jag satte mig ner vid lägerelden. Värmen kom emot mig och flammorna värmde min frusna förvirrade själ.

Natten var stjärnklar och beduintälten i fjärran sågs som skarpa siluetter till palmerna och bergsmassiven. Männen skrattade och log. De rökte jointar och chillums. De flesta var araber och flörtiga. Som Nordeurope blir man lite förvirrad av alla dubbla signaler.

Jag blev bjuden på lite att röka av en snubbe. Han var en väldigt manlig arab. Välbyggd, skulle kunna vart polis. Såg okej ut. Han berättade om ett annat ställe en liten bit bort. Han undrade om jag ville haka på och checka läget. Han hade pratat om brudar och knulla tidigare, så vad skulle man tro. På väg bort traskandes genom sanddynerna med trancemusiken dunkande i bakgrunden kändes det mer och mer som i en film. Ökenlandskapet var mäktigt och stillsamt. Den stjärnklara natten blev lite lätt disig då vi kom ut bland sandddynerna.

En bit bort, kanske en kilometer syntes några hus. Vi traskade i rikting mot detta mål. Plötsligt la mannen armen om min axel.
- Vi kan vara bra kompisar, förklarade han.
Uhum, tänkte jag samtidigt som jag kände hans hand gå ner över min röv. Vi stannade till och det fanns ingen som kunde se. Vi var mitt ute i sanddynen ensamma. Han ville ha sex.

Han ville typ knulla, verkade det som. Jaha, självklart, tänkte jag. Det borde jag ju "hajjat". Vad skulle ske om jag inte ville? Skulle han bli aggresiv och våldsam? Kunde jag tänka mig ha sex med honom? Men tänk om han var omskuren? Det som jag har så svårt för? Eller tänk om han hade en väldigt liten en? Vad skulle han göra då? Om jag skulle gå iväg? Skulle jag såra hans manlighet? Jag klämde honom på byxorna. Hans kuk var helt hård och verkade stor. Hmm… jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Han klämde mig på baken och förmedlade att han ville knulla.
- Ehh - I have diarrea!, försökte jag.
Han verkade inte fatta.
- My stomach. Upset.
Jag gestikulerade hej vilt Försökte få honom att haja. Okej. Det fick väl bli nån sex...
Han plockade fram sin kuk och den var faktiskt riktigt grov och schysst. Jag gick ner och inspekterade, gjorde det jag är bäst på. Efter några minuter var det över. Som att äta en måltid med annan smak.
- Shit, vad har jag gjort, tänkte jag. Ahh, ingenting som är värre än vad Skandiachefer, Systembolagschefer, Bush, Blair eller Berluscouni redan har gjort.
Jag sträckte på mig och gick tillbaka till festplatsen.

Jag fick sova gratis i ett litet hus som jag hittade. Ägaren var trevlig och generös. Nästkommade dag bad jag till Gud, universum, ja, kalla det vad ni vill. Jag bad och bönade att jag skulle få hjälp att komma hem till Europa. Jag talade med alla på festplatsen. Alla packade och reste iväg. En efter en försvann hela karavanen med husbilar bort. Nej, man skulle vidare ut i Sahara, var det vanligaste svaret som gavs. Eller att man inte hade plats.

Solen gassade mer och mer. Jag såg karaver försvinna med bilar i fjärran. Med varje bil försvann mitt hopp mer och mer. Jag hade frågat 50 personer nu. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag började ge upp hoppet men fann till sist en bil med ett norskt technopar. Visst kunde jag åka med ända upp till Norge om jag ville det eller Sverige eller vart jag ville, sa dem hurtigt. Åh, jag älskar norrmän. Detta var inte sant, tänkte jag. Hemresan gick som en dans och personkemin denna gång var det inga problem med.

Så tänk er för om ni någon gång blir erbjudna en resa. Det kan sluta med att ni blir avslängda i Sahara.

Metadonet verkade inte fungera så bra för Karin. Jag sökte vidare på det hon berättat om Ibogain. Kände ni förresten till att det finns en kur för såväl heroinberoende som nikotinbegär? En kur som skall fungera för ett stort antal personer. Nej? Inte jag heller förut, fast nu gör vi det. Sprid detta! Så här skriver: www.Ibogaine.co.uk

"Studies suggest that ibogaine has considerable potential in the treatment of addiction to heroin, cocaine, crack cocaine, methadone, and alcohol, with some suggestion that it further be useful in treating tobacco dependence. It has also been suggested that the drug may have considerable potential in the field of psychotherapy, particularly as a treatment for the effects of trauma or conditioning."

Av Kevin Zaar 24 jul 2004 21:56