Hushållsarbete, del 1 av 4

Med en svepande blick över diskbänken konstaterade hon nöjd att inget porslin stod odiskat. Den lille Luther som annars brukade sitta på hennes ena axel och muttra om att man alltid ska sköta undan direkt och absolut innan man lämnar köket, verkade vara upptagen med annat. Hon lät en suck fylla det vitmålade utrymmet mellan tak och golv. Den var så ljudlig att den sorlade runt som en sommarfluga och stannade till först på fönsterbågen längst till höger. Bara ett diskret, molndränk ljus nådde in i köket. Utanför drog fortfarande molen fram blytunga med sina uppblåsta magar. Ett av dem såg nästan ut att ha regndroppar som hängde fallfärdiga och tyngdlösa i molnkanten. Fortfarande stillasittande, som i en ljudlös väntan på att få kasta sig mot det gröna otörstiga gräset utanför. Något höll dem tillbaka.

Hade disk varit en sport, skulle det varit populärt att utöva av killarna. Som det nu utvecklat sig med generationer av kvinnodominans i frågan tycktes det helt omöjligt att ens med kvoteringssystem, delegationsvägar och löneförmåner få någon av manskön fram till hon. I denna fråga hade Margot helt enkelt gett upp. Som vanligt brukade Luther på axeln istället att kunna komma väl till pass när han minst anade det. Just nu lämnade hon honom kvar i köket och gick i bara strumplästen över de såpdoftande golvtiljorna. Av knarret i tiljorna kunde man höra att hon var på väg ut. När Luther ännu sittande på den frisläppta sucken tittade ut genom köksfönstret fick han se att Margot nu var utanför huset på väg till det lilla skjulet. Ett skjul som inrymmer såväl utedasset med den randiga trasmattan som den lilla snickarhörnan bakom avskiljningen. Där innanför högen av hyvelspån, de röda räfsorna och den bärbara lövkorgen skymtade hon den gamla mopeden. Gnistrande krom, förgyllt med några av säsongens senaste dammlager, sträckte sig styret fortfarande lika graciöst och insmickrande som den dag hon köptes. Under den gamla gjutesäcken dolde sig en orange tillhörande ram med kvinnliga former. Margot kände hur klorofyll i blandning med gamla minnen rusade upp och ner längs halsen med en känsla av lycka. Rödblossig av iver baxade hon skickligt ut mopeden ur skjulet. Två unika ting stod nu utanför skjulet, Margot Grön och hennes tonårsmoped.

Luther ropade högljutt innanför glasrutan. Upprörd pekade han gång på gång mot porslinet i diskstället. Regndropparna sträckte sig om möjligt ännu närmre trädkronorna, men Margot och mopeden var utanför räckhåll för nutiden. Som om en avstannad vind hade fört bort dem utan att lämna någon närmare information om vilken destination de färdats mot.
Luther knackade henne på axeln och Margot kände det kalla diskvattnet som omslöt hennes händer.
- Dagdrömmer du igen?, frågade han obesvärat.

Margot intog genast en mera kyrklig hållning och stod därför helt stilla med händerna kvar i baljan. Där nere låg koppar och fat blandade med mattallrikar i en färgstark röra. Hade det varit vinter, så skulle isen ha täckt eländet, tänkte Margot i ett försök att spela kallsinnig. Nu var till och med skummet borta och glasyren på porslinet såg ut att sträcka sig mot vattenytan.
Ja, uppenbart hade dagdrömmarna tagit över igen, men känslan av att stå bredvid mopeden fanns kvar i den väl prydda urläckra kroppshyddan som hon själv helst skulle ha uttryckt det. Det glada rödrutiga förklädet med den praktiska fickan framtill var knälångt och välstruket De halvsluttande gröna filttofflorna stod med nosarna rakt mot diskskåpets foder. Fast ibland spratt det till i tofflorna i takt med radiomusikens rytm. Rätt utrustning på rätt plats, är ett av Margots gamla motto som fortfarande håller. Luther hade nu liksom fått lite färg på kinderna och till och med dinglade en smula med högerfoten. När Margot sneglade på honom i ögonvrån förstod hon att det nu var dags att sätta in stöten.
- Idag diskar vi i kallt vatten Luther, sa hon på ren trots.

Han slutade genast dingla med foten och Margot kände sig nöjd när hon drog ut proppen. När det hördes ett invant slurp, satte hon i proppen igen och lät det varma kranvattnet fylla baljan på nytt.
Ovanför kaklen vid diskbänken satt ett foto och en liten lapp. Margot log åt fotot och mumlade något om det kvinnliga arvet. Damen på fotot rörde inte min som vanligt. Margot läste på lappen:

Om du står här tillräckligt länge och drar ut på hushållsarbetet, så riskerar du att missa allt det roliga man kan göra när hushållsarbetet är undanskött!

Så fick Luther ännu en ledig kväll, precis som han brukar. Margot själv satte sig med det gamla fotoalbumet. De doftande golvtiljorna låg tysta och utanför köksfönstret föll ett ljummet sommarregn.

Av Gun Lundberg 19 jul 2004 16:20