Mitt liv är så mörkt
Så kantigt och smått
Så enformigt och stelt
Så bittert och kallt
Jag skriker och våndas
Vill ut ur mitt skal
Vill leva om livet
Bli någon bättre än jag
Jag sliter mitt hår
Och klöser mina ögon
Jag spyr på golvet
Ser dödens skräck sig närma
Jag vänder mig om
Ser ljuset genom en springa
Med högburet huvud
Jag går utan att tveka
Jag möts av ett liv
Fullt av värme och kyssar
Jag är lycklig och varm
Jag är inte ensam
Det ljus jag trodde var sänt från himlen
Var ljuset från annalkande lyckliga tider
En strimma ljus har räddat min själ
En stimma ljus har gett mig en vän
En strimma hopp från en dörr på glänt.
Av Karolina Alriksson 16 jul 2004 01:01 |
Författare:
Karolina Alriksson
Publicerad: 16 jul 2004 01:01
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå