Se och lär Sverige

Jag har en engelsk matchtröja hemma. Den hade jag på mig och den var lika blöt som Lampards. Mina skäl för denna hejdlösa kärlek till laget och landet har sin förklaring att jag bott där tillräckligt länge för att tala, klä mig och tänka som en infödd.

England utspelade efter det tidiga ledningsmålet? Absolut inte. Man valde att backa hem. Sverige valde aldrig att backa hem mot Italien. Italien valde det åt oss. Så hur många gånger du än hört "det gäller att inte backa hem för tidigt för då åker man på ett baklängesmål" så stämmer det inte. Det går alltså att göra det och vinna och England uppvisade ett försvarsspel, en vilja och en taktisk kyla som ingen engelsman tidigare fått beskåda. Visst hade Portugal övertaget, visst är mina ögon färgade, inte bara av England utan även av att jag älskar att se på försvarsspel och tycker anfallsspel för de mesta är rätt tråkigt. De fyra årens senaste fotbollspornografi från förra EM till Champions Leauge har gjort mig rätt mätt. När spelare som Deco eller Rui Costa slår en laserpassning så rivs det ner applåder från pajashattarna vilket är ett steg framåt eftersom för tio år sedan jublade man bara åt mål. Med en lurig blick ser vi reprisen om och om igen när passningen skär igenom backlinjen. Problemet är att den riktiga konsten inte är att förutsäga hur dina medspelare skall löpa. Den riktiga konsten är att förutsäga hur dina motspelare kommer att löpa, passa eller om de kommer skjuta.

Ofta sitter kommentatorerna och öser superlativ över löpningar och genombrott framåt men förmår sig inte att se det stora och ädla i Steven Gerrards snabba bakåtrusningar. Lätt läste han Portugals andefattiga spel och avslutade löpningen med att avväpna en portugis eller täcka ett skott genom att slänga sig i skydd likt en väldrillad commandosoldat - för Portugal spelade när England krigade. Den agrovilja jag efterlyst i det svenska spelet förkroppsligades i Gerrard, Lampard och Cole. Den sistnämnde är fortfarande purung och kan bara bli bättre. Kanske en av de bästa.

Det England däremot saknade men som Sverige har var ett snabbt och fantasifullt anfallsspel. Att få ut så lite i kontringar med två så snabba forwards är rent taktiskt pinsamt. David Beckham har fortfarande en av de bättre högerfötterna men hans arbetskapacitet sedan flytten till Real Madrid har halverats.

Matchen var en av de mer spännande på länge men punkterades av domarens totalt felaktiga beslut. Hur länge tänker FIFA hålla sig med så reaktionära och mossiga regler som tillåter en mans idiosynkrasi att bestämma ödet för spelare och miljoner av fans? Målet hade godkänts i de flesta ligor. Visst säger regelboken att man inte får gå på målvakten hur hårt som helst men var fan skall Terry ha armarna när han landar? På ryggen i shortsen eller kommer den nya policyn att fridlysa målvakter leda till att man kommer sluta gå upp i luftrummet mot målvakten när man sportsligt kämpar om bollen. Det värsta är att detta inte var första gången för Campbell. Under VM i Frankrike 1998 nickade han in ett vinstmål mot Argentina, i en mycket lik situation, som blev underkänt.

Varför är det så viktigt att inte tillhandahålla domaren en andra blick från en annan vinkel med en bildskärm? Spelet behöver bara stå still i ett par sekunder. Är det inte värt det för att få fram rättvisa i något som berör miljoner och åter miljoner.

När matchen blåstes av visste vi nog alla hur det skulle sluta för England och straffar får Råsundasförbannelsen
för de grönvita att påminna om Spöket Laban.

Det om det.

Kvartfinal mot Holland på Lördag och snacket går om de svenska ytterbackarna. En läsare i kommentarfältet - Alf - vill att vi skall "explodera" mot Holland och jag är ganska övertygad att du kommer få din återhållna aptit på smällar tillgodosedd. Var bara lugn. I allt som han skriver finns dock en poäng: Delvis skall vi inte deppa och oroa oss för mera utspelningar även om Tommy Söderberg måste sluta med sitt okunniga pladder om att "tömma oss totalt" och börja slå på krigstrumman med tjoff-tjoff näven. Vilja, organisation och taktisk kyla. Ta England - Portugal videon upp på hotellrummet och töm dig till den istället.

Låt oss dock inte älta mer om våra ytterbackar utan titta framåt och på Hollands motsvarighet: Jag skulle nämligen inte ens sätta en halv tunna apskit på att Hettinga och Van Bronkhorst kommer att göra en stormatch. Hettinga är från början Mittback/Libero och Van Bronkhorst har spelat som mittfältare i hela karriären ända tills ganska nyligen.

Matchen kan med andra ord blir svängig och kan Ljungberg och Chippen våga utmana så skall det nog bli åka av där också. Matchen kommer däremot totalt att avgöras på mitten. Spelar Holland tre innermittfältare vilket det lutar åt så uppstår samma problematik Men säg kära läsare....Visst är man väl lite stolt över att Sverige spelar en kvartsfinal? Det har inte hänt sedan tio år sedan. Jag vill så gärna att vi skall få fira midsommardagen som vi gjorde i Pontiac Silverdome. Hjärtat hos den anfallsglade pojken som började skriva om fotboll är inte helt dött och bittert men hjärnan säger något annat:

SHQ tippar Sverige - Holland 1-3

Alf skriver att "Zlatan är en puma och Henke en tiger".
Problemet är att Japp Stam är en av de bättre tjuvskyttarna

Av SHQ 25 jun 2004 16:39