Om natten

Min kropp är förlamad
Min hjärna kan inte tänka
Pulsen slår svagt
Solen skiner in genom springarna i de nerdragna persiennerna
Utanför badar världen i sol och glädje
Här inne är det mörkt och kvavt,
Nästan så det är svårt att andas.
Kroppen lyder inte längre hjärnans signaler,
det var länge sedan
Läpparna orkar inte le,
känns som en evighet...
Tankarna flyger iväg och blandas till en osamanhängande sörja
Väckarklockan ringer, skynda!
Solen går snart ner
Först vaknar sorgen och fäller en tår
Sen vaknar glädjen opch klistrar på ett falskt leende
Sist vaknar vampyren, den omättliga törsten
Smyger ut i kvällen, pulsen slår snabbare
Ser solen gå ner vid horisonten, känner kraften komma tillbaka
En stjärna tänds högt där uppe, nu lever jag
På jakt efter nya offer
och den eviga lyckan
Natten är min....

Av Tanja Eriksson 16 jun 2004 09:48