Medierna förlöjligar vårt kulturarv

Jag måste vara en av de få medborgare i detta avlånga land som inte riktigt följt Knutbymålet! Dels beror det på att jag varit utomlands medan skriverierna pågått så att jag bara hunnit kolla rubrikerna och ingresserna på internet, dels känner jag personligen till många av journalisterna vars fingrar hoppar upp och ner på tangenborderna och skapar hysterin i fall som Knutbymålet. Ser jag namnet under artiklen så brukar jag kunna avgöra i fall jag kan tro på den eller inte! En del av skribenterna är dock schyssta , en del är rena dumskallar medan de flesta av deras redaktionschefer består av värsta mediegangstrarna som, i fall det nu finns en Gud och en himmel och ett helvete, definitivt har fått förhandsplatser till det sistnämnda!

Eftersom jag inte känner till alla detaljerna i Knutbymålet avstår jag från att diskutera det, men vad som stör mig, och har stört mig ända sedan jag flyttade till Sverige för många år sedan, är de svenskfödda svenskarnas i allmänhet och de svenska mediernas i synnerhet, negativa inställning till den kristna religionen och vad den egentligen handlar om! Man behöver bara, som jag, läsa rubrikerna i Knutbyskriverierna för att förstå att svensk massmedia återigen mobbar, hånar och trakasserar den religionen som faktiskt tillhör den svenska nationalkulturens historia! Den religion som förespråker att man ska "älska sin granne", "inte falskt tillvita grannen" m.m.

Sverige är ett land med en rik historia och grunden till den kulturen som skapats i Norden sedan efter Vikingatiden ligger ju i den kristna tron. Men någonstans under sista delen av 1900 talet tycks kristendom ha försvunnit ur den svenska nationalkulturen, och såvitt jag kan bedöma har detta hänt sedan socialdemokratin blev svenskarnas politiska vardag. Jag menar inte att det är sossarnas fel utan det hela tycks ha förändrats sedan de kom till makten. Barn fick växa upp med ungefär följande inställning från föräldrarnas sida: "mitt barn ska inte lära sig bli kristen. Han ska få växa upp och välja vilken religion han vill ha". Detta utan att ens ge barnet den grundreligionen som tillhör hans eller hennes kultur!

Själv är jag född muslim, men blev kristen under tonåren när jag växte upp i Irland. När jag kom till Sverige i mitten av 60 talet pågick en slags sociopolitisk revolution enligt vilken allt som hade med kristendom att göra var "ute". Det var töntigt att gå till kyrkan och de enda svenska kyrkor som överhuvudtaget besöktes av folk under 50 års ålder var de svenska kyrkorna i London, Paris , New York och Melbourne, d.v.s. kyrkorna i utlandet där utlandssvenskar fick en plats att komma till… men de kom knappast för religionens skull utan för att dricka gevaliakaffe, äta kanelbullar och läsa Hänt i Veckan!

Detta mediala trakasseri av svenskarnas grundreligion fortsatte in i sjuttiotalet. Då minns jag hur det blev en slags ny religös medvetenhet som föddes. En del ungdomar som blev vuxna vid slutet av 70 talet och som hade tröttnat och förvirrats av deras 40-talistföräldrars tokiga eskapader vände sig ofta till religionen och en hel del "nykristna" föddes i Sverige. På den tiden kallade medierna en sådan person för "kristen" , på ett sätt som endast kan jämföras med den moderna beteckningen "invandrare" d.v.s. en som är "annorlunda" än de flesta andra svenskar. Småland blev centrumet för denna ny religionsmedvetenhet och ni som är i min ålder minns hur man kallade Jönköping för Sveriges "Jerusalem". Men i medierna kunde man märka en slags "vi och dom" bild av kristna. Denna bild skapades förstås av gamarna på kvällspressen.

Dock tror jag att en av de största milstolperna i svensk massmedias trackasseri av kristendomen var under 80-talet med hela den där karusellen med "Carola, Runar & Livets Ord" . Det var en grotesk historia - inte beroende på Carola, Runar eller Livets Ord utan beroende på hur "hedningarna" på kvällspressen utan tillstymmelse till bevis började göra allvarlig negativ sensation av Livets Ords verksamheten och dess avsikt att sprida kristendom på hemmaplan. Själv bodde jag då bara några hundra meter ifrån Livets Ord Kyrka i Uppsala och jag kände många Livetsordare. De var vanliga hederliga medborgare som ville ha ett renare samhälle. Deras barn var väluppfostrade och till skillnad från många andra svenskar syntes det tydligt att de hade ett "mönster" och målsättning i sina liv. Med anledning av min bekantskap med Runar Sögaard råkade jag även vid några tillfällen besöka Livets Ord Kyrka för att få en egen inblick i verksamheten. Eftersom jag själv vuxit upp med kristendom som bas i livet förstod jag mycket väl att Ulf Ekman och hans kollegor bara gjorde det som den kristna religionen förespråker, nämligen att sprida Guds ord bland icke trogna så att de icke trogna ska få möjligheten att välja i fall de vill tro på Gud eller inte. Det fanns inga tvångsmedel såsom man kunde läsa i Expressen och Aftonbladet. Redaktionerna ljög om Livets Ord - om Carola och om Runar och Ulf Ekman varför det nu inte skulle förvåna mig i fall de även ljuger om Knutby. Jag menar inte om morden eller tragedin om Pastorn och barnflickan utan om den religösa aspekterna av församlingen där.

Journalister har en förmåga att kontrollera saker och ting innan de skriver, men kristendomen tycks de inte informera sig om innan de skriver. Jag minns på 80 talet hur en journalist från Expressen frågade mig "Om det nu finns en Gud hur kommer det sig att det finns krig och elände i världen?" Mitt svar var enkelt - och alla som vet det minsta om kristendom skulle ha kunnat ge samma svar, nämligen att "det är inte Gud utan det är vi människor som skapar krig och elände"

Ni får inte tro nu att jag är superreligös för det är jag knappast trots att jag i grund och botten tror på Gud, men tänk er exempelvis vilken bild världens massmedia speglar om Islam i världen? De flesta svenskar jag träffar tror på fullaste allvar att muslimska män behandlar sina kvinnor illa och att de begriper mer om hur man steker varmkorv än varför en del muslimska kvinnorna bär slöja! I Sverige har man numera skärpt sig och slutat trakassera Islam såsom de utländska medierna fortfarande gör. Istället ägnar de svenska medierna sig åt att trakassera och förlöjliga deras egen kulturs religion - kristendomen. De påminner om skrifterna och fariséerna under Kristustiden. Deras "chefredaktör" hette Kiafas. Det var han som trakasserade den nya religionen "kristendomen" och såg till att Pontus Pilatus beordrade korsfestningen. I och med detta trodde Kiafas och hans skrifter och fariséer att kristendomen skulle dö. Vad de aldrig fick veta var att den kristna tron 2000 år senare skulle påverka livet för mer än 2,5 miljarder människor på jorden!

Uppenbarligen är Knutbyfallet en mänsklig tragedi. Den handlar om människor av kött och blod som begått fel. Den handlar knappast om religion, men medierna vill få saken till att den handlar om kristendom därför att för medierna handlar det om en enda sak och ingenting mer: att sälja lösnummer och tjäna pengar. Och detta sker nu i Knutbyfallet, på den lilla mannens bekostnad.

Av William Butt 15 jun 2004 13:55