Sverige- en socialistisk enpartistat

Majoritetsval cementerar s-styret skriver forskaren Lauri Karvonen på DN debatt 9/6 och presenterar olika alternativa modeller för majoritetsval som alla visar hur Socialdemokraterna blir totalt dominerande i riksdagen.
Självfallet har han rätt så länge nuvarande fyra borgerliga oppositionspartier inte förmår att ena och samla sig kring ett gemensamt alternativ utan slösar sina krafter på inbördes splittring. Något sådant enande kommer sannolikt inte att ske inom överskådlig tid. Vår partipolitiska valhistoria visar att Socialdemokraterna suttit säkert vid makten, med några års uppehåll, ända sedan efter kriget. Historien visar att ett enande mellan de borgerliga oppositionspartierna inte är möjlig. Ett samlat alternativ till socialismen kräver därför en övergång till just ett majoritetsvalsystem som radikalt förändrar vår nuvarande partistruktur. Nuvarande ordning leder till fortsatt permanent socialdemokratiskt maktinnehav med stöd av vänster och miljöpartiet. Detta system förstärker i varje fall inte en levande demokrati och en växling vid makten, som skulle verka engagerande för väljarna, blir praktiskt taget omöjlig att uppnå.

Visst är kommande val fortfarande en fråga om höger och vänster. Vi har väljare som tror på ett socialistiskt samhälle och väljare som tror på ett samhälle som vilar på individuell frihet. Visserligen kan ingen av linjerna renordlas men den pricipiella inställningen utgör en lämplig utgångspunkt för en modernisering av partierna, endast två partier, ett på vardera sidan av gränslinjen. På den ena sidan, inom socialdemokratin har tanken förverkligats med resultat att partiet val efter val kunnat stå som innehavare av regeringsmakten. Olika uppfattningar mellan radikala och konservativa element har kunnat redas ut inom partiet och man har kunnat välja sina samarbetspartner i lugn och ro. Visserligen har Vänsterpartiet och det gamla kommunistpartiet låtsats kämpa emot men vi vet att dessa partier aldrig kommer att fälla en socialdemoktratiskt regering. Tala om att sitta säkert vid makten med sådana kompanjoner! Men på den borgerliga sidan har däremot, trots små försök till enande i enskilda frågor, blivit en kraftförödande strid. Tre eller fyra stridande partier har konkurrerat om villrådiga väljare. Val efter val.

Det är läget i dag. Erfarenheten har tydligt visat att det inte räcker med enbart vädjanden till partierna. Det går helt enkelt inte att sammanslå gamla partier med deras etablerade partiapparater - nu måste man börja från grunden. Ett majoritetsvalsystem skulle ge oss en partistruktur som bättre motsvarar väljarnas politiska gruppering och skapa verkliga förutsättningar för en växling vid makten.

Majoritetsval i enmansvalkretsar innebär att landet indelas i lika många valkretsar som antalet riksdagsledamöter. I varje valkrets väljs alltså en riksdagsledamot, den blir vald som får de flesta rösterna. Det innebär att det i praktiken knappast finns utrymme för fler än två tävlande partier. Vid majoritetsval kan små förskjutningar i väljaropinionen leda till stora mandatförskjutningar. Detta är ingen nackdel, det är ju förskjutningar i väljaropinionen som ska bilda underlag för regeringsbildandet. En röst på ett av våra stridande oppositionspartier blir föga värt om och när den politiska utvecklingen alltmer utformas av något som i praktiken är ett socialistisk enpartivälde. Och säg inte att tanken på majoritetsval i enmansvalkretsar är omöjlig. Till och med vår statsminister Göran Persson har sagt att han är positiv till det brittiska systemet där en person representerar en valkrets. Den personen är tillgänglig för väljarna i sin valkrets och systemet premierar politiker som vill agera. Valsystemet skapar starka regeringar och tydliga maktskiften. Vi vet att många inom våra borgerliga oppositionspartier har samma åsikter. Tid för dem att träda fram nu.

En frisk debatt om valsystemet inför nästa val med början nu kan sätta ny fart på våra insomnade partier. Det kanske rent av blir nödvändigt för att de över huvud taget ska överleva. Den starka medlemsminskningen under senare år borde vara ett varningstecken för dem. Men framförallt att det socialdemokratiska regeringsinnehavet cementeras allt kraftigare ju längre vi har kvar vårt nuvarande valsystem.

Av Stig Gustin 10 jun 2004 11:18