Sverige är främlingsfientligt

Jag tycker att vi har ett problem i Sverige:
främlingsfientlighet.

Efter att ha skummat igenom kommentarerna till n å g r a artiklar här på Sourze som på ett eller annat sätt berör ämnet, har jag upptäckt att alldeles för många människor reagerar med ilska och slår ifrån sig om man anklagar medelsvensson för att diskriminera utlänningar. Jag skriver "alldeles för många" eftersom jag tycker att signalerna är oroväckande och att det verkar råda brist på självinsikt. Det gör mig arg, frustrerad och orolig.

Då det i större delen av världen inte längre talas om olika människoraser brukar uttrycket "rasist" kallas förlegat och icke användbart. Paradoxalt nog är det även ett slarvigt använt skällsord. Uttrycket må vara förlegat, men diskriminering på grund av kultur, hårfärg eller namn förekommer dagligen i Sverige. Fenomenet försvinner inte för att det blir namnlöst. I den utmärkta "Barn och rasism" av norrmännen Raundalen och Lorentzen Studentlitteratur 1996 tas en mängd kriterier för "modern rasism" upp. Det är självklart att tillmälet "rasist" bör användas ytterst sällan, det är en mycket allvarlig anklagelse. Modern rasism innebär dock enligt Raundalen/Lorentzen, s.17 ff de attityder hos en befolkning mot andra etniska grupper, särskilt emot färgade invandrare och muslimer, som leder till negativa handlingar av olika allvarlighetsgrad. Den klassiska rasismen menade att blonda var bättre än mörka och att det var av största vikt att bevara den nordiska rasen. Den mest effektiva metoden var att utrota de mindrevärdiga.

Den moderna rasismen menar däremot att människor skiljer sig ifrån varandra genom sina kulturer och att det är den västerländska kulturen som är den högsta och den som bör bevaras. Till skillnad från den klassiska rasismen förespråkas inte folkmord, utan exempelvis mer humana åtgärder som bistånd på plats, segregering eller assimilering.

Så långt Raundalens och Lorentzens kriterier. Jag är tveksam till benämningarna, rasist har en språkstam som bygger på ordet ras och den diskriminering jag skriver om har alltså få gemensamma beröringspunkter med klassisk RASism. Däremot tycker jag att definitionerna av det tillstånd som uppvisas i bland annat Sverige det de kallar modern rasism är träffande. Vi har en klar syn på vad som är rätt och fel det vill säga det som är en del av vår kultur, ett begrepp som i dessa sammanhang ofta blandas ihop med maträtter, musik och film och vi diskriminerar i första hand färgade invandrare och muslimer. Västerländska invandrare får ett helt annat bemötande av exempelvis myndigheter och beskrivs annorlunda i media. I tidningarna utmålas de muslimska männen som om de vore en enda homogen grupp som exempelvis envisa försvarare av sina döttrar, så envisa faktiskt att de inte tvekar att döda sina döttrar hellre än att förlora hedern. Kulturkrockarna som uppstår i det nya landet gör dem dessutom okapabla att kontrollera sin sexualdrift och de våldtar urskiljningslöst de svenska kvinnorna. Min 79-åriga mormor frågar mig på fullaste allvar om det finns några butiker i Rinkeby, eftersom invandrare inte gör någonting annat än stjäl. Min 7-åriga elev berättar, som om det vore en självklarhet, om polisen som tar ifrån henne hennes katt med motiveringen att "allt somalier har är ju stöldgods".

I lördagens 29 maj Aftonbladet återges i en kort notis ett händelseförlopp i ett afrikanskt land där en hustru kommer på sin man när han har samlag med en höna. Hur nu det går till. Mannen försöker tydligen döda sin hustru sen och jag minns inte hur historien slutar, men kvinnan klarar tydligen livhanken. Hönan slaktas. Det är klart att det finns ett nyhetsvärde även i den här historien, men dessvärre spär den bara ytterligare på fördomarna om hur de beter sig i Afrika. "De har ju en helt annan syn på sex där", suckar släkten ljudligt. Sanning: man knullar höna i Afrika, slutsats: ALLA afrikanska män har ett enormt sexbehov och knullar till och med höns när trycket blir för stort.

Så föds fördomar. Det finns fler. Det vet ni.

Jag läser artiklar om vikten av att bevara svensk kultur. Fredrik Lindström skriver i sina böcker om svenska språket, om problemet med att bevara svenskan eftersom språket är i ständig förändring. Det är väl likadant med kulturen, tycker jag. Inte kan vi väl påstå att vi har samma kultur i dag som ens 1980 om vi ser till matvanor, tv-program och musik. Fast kultur är som bekant mycket mer. Att vilja bevara svensk kultur är inte alls rasistiskt, det är idiotiskt att påstå det. Att bevara svensk kultur är i sig en åtgärd som främjar mångfald.

Men ska vi sätta fingret på svensk kultur blir det svårare. Alltid kommer man på någon i bekantskapskretsen som inte uppfyller kriterierna. Svensken brukar kallas tillbakadragen här är bussåkandet ett klassiskt exempel, naturnära vissa kallar skogen för svenskens kyrka, sexuellt frigjord men det är några år sen, väl?, frisk och sund jag såg några siffror i Metro för några veckor sedan och tydligen uppsöker genomsnittssvensken läkare färrst gånger per år i världen. Protestera gärna, högljutt, mot mina generaliseringar. Det bevisar bara hur svårt det är att definiera den svenska kulturen.

Inkonsekvent nog ställer vi orimligt höga krav på våra invandrare. Det är en självklarhet att de ska bete sig som vi gör. Ofta begär vi att de ska vara ä n n u duktigare än vad vi är. Om en svensk kvinna tränger sig före i en kö kallar vi henne ohyfsad och ouppfostrad, om en utländsk kvinna tränger sig före i samma kö beror det antagligen på hennes utländska bakgrund. Och det kanske är så, det kanske finns länder där de inte köar lika mycket som vi gör i Sverige, men finns det verkligen någon som upplyser Sveriges befolkning - inhemsk som utländsk - om alla oskrivna lagar vi har? Som upplyser befolkningen om att det är okej att gå och posta ett brev i bikini en stekhet dag, men att det är vulgärt att gå till brevlådan i spetstrosor och behå samma dag? Som förklarar att "Kan du vara snäll och ge mig tillbringaren?" egentligen inte är en fråga med alternativ utan förväntas gälla på samma sätt som "Ge mig tillbringaren"? Var ska våra svenska medborgare som är födda i en kultur olik vår, lära sig det här?

"Det är deras förbannade skyldighet!", förklarar någon, och det kanske det är. Fast är det inte vår förbannade skyldighet att lära oss vad de förväntar sig av oss också? Det finns en lagbok i Sverige där allting står som inte är tillåtet här. Utöver det får vi göra som vi vill. Om vi bryter mot de osynliga reglerna kan vi få besvärligt, men det är i de flesta fall inte åtalbart. Det finns massvis av svenskar som har valt att leva ett annorlunda liv än normen och ofta är vi mycket mer toleranta mot dem än mot utlänningar.

När man jobbar på en skola i ett område där majoriteten av invånarna har ett annat ursprungsland än Sverige, behöver man inte jobba i många veckor eller ta många konflikter förrän man får höra "Sverige är ett fritt land". Sverige ÄR ett fantastiskt land. Vi får skriva vad vi vill ... nåja, sitta i stort sett vad vi vill, trycka nästan vad vi vill och vi riskerar sällan livet om vi är ärliga mot vår chef. Som ny i ett annat land är det svårt att veta var gränserna går. Som född i Sverige med svenska föräldrar vet man i de flesta fall att allt vi kan göra ofta beror på andra människor. Så länge jag inte kränker en medmänniska och tränger mig in på områden där jag inte har någonting att göra egentligen får jag göra vad jag vill. Gränserna är hårfina, men svenska barn med föräldrar födda i Sverige brukar ha bra koll hur mycket man kan tänja på dem. Det är med andra ord fråga om en eller två generationer av undervisning.

Om vi nu förväntar oss att utlänningarna ska göra som oss måste väl någon lära dem det och vem ska lära dem det och hur ska det gå till?

Jag är av den åsikten att vi måste acceptera läget som det är. Sveriges befolkning består av ett stort antal människor med ursprung i ett annat land, ofta från en helt annorlunda kultur. Vi kan inte skicka ut alla människor som inte uppfyller kriterierna som "svenska". Vi kan inte tvinga någon att bli som oss. Däremot kan vi lära oss av dem och vi kan lära dem hur man bör bete sig i vårt land för att inte mötas av missnöje och misstro. Kunskap är makt, kunskap är framgång. Det låter kanske som en slogan utbildningsdepartementet skulle kunna ta till sig i ett sällsynt fantasilöst skolprogram, men det är inte desto mindre sant. Såväl svenskar som invandrare skulle bara ha att vinna på att lära sig om varandra, det är jag övertygad om. För det finns fördomar på båda sidorna, och monstret under sängen försvinner om man tänder lampan och tittar in.

Kontaktfamiljer en invandrarfamilj träffar regelbundet en svensk familj under stela eller lediga former är tydligen inte alls så vanligt längre, men jag tror att det är vår enda chans att lära oss mer om varandra. Jag tror att det är ett tungrott projekt och jag har ingen aning om hur man ska få den envisa småstadsbonden att acceptera Firas från Turkiet eller Abdi från Somalia att vilja träffa Veronica från Vårby med alla urringningarna. Ersättning, lagstiftning, jag har ingen aning, fast jag är övertygad om att det är en bra idé.

Bara genom att lysa under sängen försvinner det fula monstret Rasism, oavsett om det är från svenskarnas eller invandrarnas sida, och vi finner kanske ett dussin nya vänner på köpet.





* Jag är mycket medveten om att jag har skrivit "vi" på flera ställen i min text och jag är lite osäker på vad jag exakt menar med "vi". Jag väljer tills vidare att definiera "vi" i min text som personer med svensk bakgrund, då jag själv identifierar mig med den gruppen.

Av Johanna Karlsson 07 jun 2004 13:59