De "hällörades" seger.

Tidigare, har jag beskrivit, hur det säljs tobak och alkohol ombord på färjorna mellan Helsingör/Helsingborg.
Från Sverige / 10 minuter tobak, sedan 10 minuter alkohol.
Tvärtom på returresan.

Mot uppvisande av biljett tilldelas man 20 st. cigaretter på varje tur. Alkohol, med de nya reglerna, kan köpas på förhyrda kärror.

Nu riskerar färjorna dryga böter för olovlig försäljning. Skatter på miljonbelopp, kommer att indrivas. Försäljningen kommer troligen att upphöra.

Enligt reglerna skall cigaretterna rökas ombord och får ej föras iland. En cigg i minuten är väl en omöjlighet.
Rederierna har inte varit ovetande om dessa regler, då barer och restauranger börjat försäljning. I kioskerna ombord, har kaffe och läsk kunnat köpas.

Nu är väl detta dödsstöten. Stat och övriga beslutsfattare, har gjort, liksom den snälle veterinären, som skulle kupera svansarna på sina pudlar. Han tog en liten bit åt gången, då gjorde det inte så ont.

Hur ser då historien ut på sundet.

Efter kriget ersattes den gamla färjan, med nybygget Malmöhus. Innan bytet skedde fick många av besättningen medaljer för sin insatts, vid smuggling av flyktingar. Många motståndsmän och kvinnor använde denna flyktväg. Färjan gick varje dag under krigsåren.
"Lyxkryssaren" seglade sedan, 4 turer, årets alla dagar. Första avgång 6.25 med nattparisaren, sista 22.30 med wagon-lits från Paris till Stockholm.
Två askar cigaretter per tur var ransonen.
Två säljare gick omkring med lådor på magen, sålde chokladkakor. Dessa var lyxbeskattade iland.

Ombord fanns 1 klass salong, matsal, samt 3 klass kafé.
Klockan 18.30 var matsalen oftast fullbokad.

Priser fram till -55:

- Anka med tillbehör: 3.65 kr
- 7,5 cl. renat: 95 öre
- En starköl: 80 öre

Tidigare har jag berättat om julaftnarna,
fullsatt, beställning år i förväg.
Ett sällskap, kallat "Färjans vänner" gjorde många turer. Omskrivna av Piraten, Sten Broman. Ja, samtliga berömda från Malmö och Lund tillhörde denna klubb.

Öresundsbolaget, som startade redan på hjulångarnas tid, ägdes av svenska staten och DFDS hade tre båtar i trafik, från början av 50 talet.
Dessa, hade kajplats vid posthuset och ansågs lite "finare". Resandet började först ta fart, efter det att passtvånget var slopat. I mitten på femtiotalet började resande strömma till ordentligt.

Det var då Anders Sten, som dagligen tecknade i Sydsvenskan, myntade "Öresundsmänniskor", överdrivet långa armar på grund av släpandet på matkassar från nyöppnade kött, ost samt spritbutiker i Havnegade.

Resorna tog runt 90 minuter, därför var det lönsamt med servering ombord

I mitten på femtiotalet startade många lycksökare. De rederier med seriösa ägare överlevde.

Det mest populära, som höll ut längst var Centrumlinjen.
De seglade med tre båtar. Alte Liebe tog 600 passagerare,
döptes senare, efter omröstning, till Örestad
Sundpilen med plats 1.300.
Dessa två var chartrade från Tyskland. Seglade vanligen på floder, med turister. Sist, minst, men trevligast var Kirsten Piil tidigare isbrytare i Kalmarsund. Mahognylyx för 345 passagerare.

De etablerade affärerna i Danmark, delade ut biljetter. Ingen betalade för sin överfart. Fribiljetter fanns i överflöd.

Dans ombord varje fredag och lördag.
Smörgåsbord söndagar. Alltid förutbeställt.
Övriga resor var inköpsresor.

Sommartid var ett bolag ute på campingplatserna och sålde kombinerade entré och bussbiljetter till Tivoli samt Zoo.
Var det mulet väder var det många resande. Strålande sol, då gällde stranden. Vid besök i Malmö var och är, en Köpenhamnstur ett måste.

Kirsten Piil är värd ett par extra ord. Namnet efter grundaren av Dyrhavsbakken. Hon skulle fyllt 410 år. Det började med brunnsdrickning för att sedan även bli nöjesfält och utflyktsmål för Köpenhamnare. Nu är det Europas äldsta och till ytan största nöjespark. Värt ett besök.

Vid kusten ligger Bellevue badstrand, med brygga. Onsd, fred samt lördagskvällar seglade Kirsten Piil dit. Så nära bryggan som möjligt, styrde kapten upp i sanden, här fick båten säkert fäste. Häst med vagn och ståtlig kusk, transporterade de resande, genom den vackra bokskogen, med sina hjortar, upp till "Bakken". Båten väntade tills midnatt, för återresa med trötta barn och glada föräldrar, möhippor, svensexor, ja allt, som gick att fira, skedde på denna resa.

Olika båtar försökte sig på trafik. En kort sejour, gjorde en flatbottnad båt, som skulle korta restiden.

Orangelinjen fick också kajplats, vid Smörkontrollen. Trevliga mindre fartyg.

- Från inre hamnen avgick båtar till Kastrup.

- Vikinglinjen gick både till Landskrona och Malmö.

Det roligaste, mest påhejade var Scarlettlinjen.
Dansk uppfinningsrikedom i sin prydnad.
Danska biografförbundet skulle bojkotta USA och inte visa amerikanska filmer.

Då hyrde denne danske herre, båtar, biografer, samt visade filmen "Borta med vinden". Endast för sina passagerare. Det blev en jättesuccé. Middag på utresan - nattamat hem. Nu bör alla förstå namnet. Vem minns inte Scarlett O’Haras Vivien Leigh stormiga kärlekssaga med Rhett Butler Clark Gable?
Tyvärr kunde inte rederiet förvalta sitt pund. Genom att kombinera travstall och bygga stora bilfärjor, som Ofelia samt Hamlet, blev det för mycket.
Båtarna, som var bilfärjor, sattes senare in på Limhamn/Dragør med Öresundsbolaget som ägare.

Det var fest och glada dagar på Sundet, fram till dess att Lex Öresund, såg dagens ljus, i början på sextiotalet.

Vad betydde då denna lag?
- Endast 20 cigaretter per resenär och tur.
- Dans ombord blev förbjudet.
- Endast en musikant, fick underhålla.
- Ingen alkoholförsäljning före 12 och efter 24.
- Endast 2,5 cl. per capita.

Media uppfattade och beskrev detta, fel.
Sprit köptes in som vanligt. En gång i månaden kom tullare ombord, räknade vad vi köpt och vad vi serverat. Lade ihop och delade med antalet resande. Därefter ett genomsnitt. Om vi hade serverat för mycket, skulle detta beskattas.

Resultatet av skriverierna blev, den matsal, som fredagar och lördagar, haft 165 gäster, fick nu nöja sig med ett par, som troligen inte läst tidningar. Fulla båtar med "turande" gäster blev det inte längre.

Endast Öresundsbolaget, Centrumlinjen samt Malmöhus blev kvar.

Mul och klövsjuka i Danmark, med införselstopp, för både kött och mejeriprodukter var ett aber. Det kanske inte var så lönsamt att resa. Halva tobaksransonen, spelade väl också in.

Så kom flygbåtarna. Restid 40 minuter., betydde väl en del.

Till slut var det bara de statligt ägda bolagen, som med hjälp av skatteslantar fortsatte. Svävarna övertogs också av dessa.

Helmer Porre en driftig redare startade en linje ifrån Trelleborg till Köpenhamn. Lade till i Norre Toldbod. Från början. Ett passagerarfartyg med 70 hytter sattes i trafik med hemmahamn i Trelleborg. Namnet var Stella Polar.
Tullregler var, att först efter 24 timmars utlandsvistelse, fick man införa sprit och tobak skattefritt. 100 cl. starksprit - 200 cigaretter.

Turlistan var från måndag till lördag. Avgång 8.00 -
åter 8.15. 24 timmar och 15 minuter Övernattning i hytt ombord. Så fortsatte det hela veckan, hela året. En vacker sjötur genom Falsterbokanalen. Möjlighet till teaterbesök och andra evenemang i "Kongens By". Bussar Malmö - Trelleborg ingick i resan.

Uppskattningen bland allmänheten var stor. Men hos tullmän och övriga rusdrycksbekämpare, var det inte några hyllningstoner. En dag beslöts, att den tullfria zonen, skulle sträckas till Karlskrona. Åter fick några få, förstöra för så många.

Försök, att i två år att segla likaledes, från Halmstad gick bra, men blev för dyrt.

Det finns ett Nordiskt råd, som utesluter Öresund från kartan.

Varför?

Av Lennart Ekman 30 maj 2004 00:32