Vad gör slöjan på de små flickebarnens huvuden?

Barn och religiösa skolor!

Skolverkets inspektion efter "Dokument inifrån" s avslöjanden förra året om islamiska friskolor föranledde ingen nämnvärd kritik av de skolor som förekom i programmet. Skolverket fann inget belägg för att barnen i någon av dessa skolor har farit illa eller kommer att göra det. Detta påstående var så upprörande att till och med Thomas Östros reagerade starkt vid sin första kommentar till skolverkets inställning. Tyvärr var ministerns reaktion övergående och dunstade som en vilsen vattendroppe i skolmarkandens heta öken.

Evin Rubars dokument inifrån, "I skolans våld" del 2, lade ytterligare stoff till debatten om de religiösa skolorna. Att barn utsattes för misshandel i skolan, framkom även i den första delen av dokumentären. Men denna gång fick vi höra utförligt hur misshandeln genomförts och hur den har drabbat barnen i fråga. Det barnen berättade visade prov på den auktoritära och barnfientliga uppfostringsmetod som har sina rötter i dessa skolors religiösa värdegrunder. Att aga barn strider mot rådande lagstiftning men vi har hört det både från Livets ords Ulf Ekman, pastorn i Knutby eller rektorerna i de islamiska skolorna att slå på stjärten, smisk, dra i örat eller att slå barn är helt okej. Dar-Uloums rektor sade på ren svenska att "så länge jag finns här anmäler vi ingen", varvid han menade att misshandel eller missförhållanden som kommer till skolans kännedom, inte förmedlas till myndigheterna för vidare handläggning.

För att komma någonstans i debatten om religiösa friskolor tar jag ett steg längre och börjar mitt resonemang där diskussionen inte handlar om direkta lagbrott som barnaga. Min fråga blir istället hur man ska ställa sig till religiösa skolor för barn i allmänhet, när de i övrigt fullföljer de rådande bestämmelserna. Vad har barn med religion att göra? Kan och skall barn vara religiösa? Är barn mogna för ett sådant ställningstagande när det fortfarande har mycket att hämta för att göra ett val värt namnet?

Religion är tron på en onaturlig kraft, en övermakt ovanför människornas huvud som råder över allt och alla; en serie icke ifrågasättbara dogmer; vidskepelser som inte tål någon glimt av vetenskapens ljus; uråldriga seder och bruk; ett skräckvälde som med lätthet axlar marknadens bästa skräckfilmer. Religioner är auktoritära och odemokratiska. De är öppet exkluderande eftersom de delar människorna i de rättrogna och de otrogna, "Vi" och "de" i enlighet med trossatserna. Religioner är också patriarkala med en förlegad kvinnosyn som underordnar henne mannen.

Vad vi än tycker om religioner så har vi ändå trosfriheten. Människor har rätt att tro och tycka vad som helst så länge de inte kränker andra människor. Det är upp till den vuxne själv att avgöra om denne vill tro på Jesusuppståndelse, på skärselden, på helvetets ofattbara evinnerliga tortyr av syndare, eller sagan om Adam och Eva. Denna diskussion har egentligen ingenting med trosfriheten att göra eftersom jag inte pratar om vuxnas friheter utan om barn.

När vi kommer till barnens domän, så borde situationen bli helt annorlunda. Skräckfilmer brukar vara förbjudna för barn eftersom barn har svårt att skilja fiktion från verklighet. Barn har svårare att värja sig mot starka intryck från omgivningen eftersom de saknar de fysiska, psykiska och intellektuella förmågorna som krävs i detta sammanhang. Barn blir lätt dogmatiska. Det räcker för dem att höra ett påstående från de vuxna runt omkring, förskolefröken, läraren eller de äldre syskonen för att ta det för "sanning". Att utsätta barn för religiösa intryck betyder att man tvivelsutan sätter stopp för deras fria och normala utveckling och präglar dem med religionens ramar och värdesystem.

Religiösa skolor utgår från de religiösa värderingar och normerna, som namnet antyder, vad de än skriver i sina skolplaner. Dessa värden är inte förenliga med det moderna samhället och de grundläggande mänskliga värderingarna som samhället skall vila på. De vunna universella mänskliga fri-och rättigheterna är icke religiösa och har kommit till stånd tack vare avskaffande av religionens politiska makt och inskränkningen av dess uppträdande inom den privata individuella sfären. Det mänskliga samhället är sekulärt och tar inte hänsyn till några etniska, religiösa eller kulturella tillhörigheter.

Den allmänna skolans primära uppgift är att ge barnen de grundläggande kunskaperna för att kunna forska livet, omgivningen och de sociala och samhälleliga skeendena. Skolan ger de vetenskapliga ramarna, verktygen som behövs för att gå vidare i den ständiga sökningen, redskapen som krävs för den naturliga nyfikenhetens tillmötesgående, för att kunna fråga, ifrågasätta, samla information, analysera, sammanfatta, besluta och kunna göra ett val.

De religiösa skolorna i kraft av sina värderingar och normer, förhindrar denna process eftersom barnets tankesätt redan från början kanaliseras i de religiösa banorna. De religiösa ramarna inramar barnets tänkande i enlighet med religionernas trångsynta världsåskådning. Barnen blir religiösa redan som barn och tillskänks ett val som inte ligger på deras bord.

De religiösa skolorna kolliderar på några väsentliga punkter med den befintliga läroplanen också. Det är meningen att barn skall undervisas i en demokratisk anda. Har ni hört om någon demokratisk gud som har fötterna på jorden och rättar sig efter människors fria val?! Kan en stat vara demokratiskt och religiöst samtidigt? Något sådant har inte sett dagens ljus. Eftersom varje religion utesluter de andra religionerna! Så det enda tänkbara demokratiska samhället är ett sekulärt sådant.

Jämställdhet är ett annat honnörsord i den svenska läroplanen. Vad händer med de kvinnofientliga könsrollerna vilket präglar de stora religionerna? Ändrar präster och mullorna Nya och Gamla Testamentet eller Koranen på de ställen som handlar om de kvinnors underordning? Vad gör de med den manliga guden, stora patriarken? Vad fick ni för intryck när ni såg bönerummet i en av de islamiska skolorna i det senaste "Dokument inifrån" -programmet? Där satt de små barnen i två rader; pojkar längst fram och flickor med sina slöjor längst bak. Vad mer behöver utbildningsministern Thomas Östros och jämställdhetsministern Mona Sahlin för att förstå och se ojämställdheten och kvinnoföraktet rakt i ansiktet inom religiösa skolor i Sverige? Vad gör slöjan på de små flickebarnen huvuden? Är 6-8 åriga flickor redan sexuella varelser som måste tämjas och döljas under slöjans börda?

Allsidighet är ett annat viktigt begrepp i läroplanen. Har skolverket någon gång hört att en judiskt skola pratar lika mycket eller rättare sagt lika väl om Jesus, Mohammad, de heliga korna i Indien eller de kontroversiella gudsförnekarna? Motsatsen gäller i lika hög grad. Religioner utesluter varandra. Bortsett från offentliga runda bordssamtal räkans "de andra" av varje religion som de felbara, de syndiga, de som inte är helt okej. I bästa fall pratar man inte om dem!

Valfriheten är kanske det mest förlöjligade begreppet när det gäller barnen och religiösa skolor. Det är som det iranska parlamentsvalet med den saken. Man får bara välja de kandidater som erkänner den islamiska staten, stor- ayatollans fullkomliga makt, koranens alla påbud och dessutom måste de ha godkänts av det religiösa Väktarrådet. Först då får medborgarna lägga sina röster på någon av de godkända islamisterna. Samma sak gäller när med religiösa skolor och barns valfrihet. Barnens valfrihet är strypt innan den hunnit krypa på de fyra! Den religiösa skolan väljer för barnen hur de ska se på världen och vilket fönster de ska öppna mot världen.

Det är meningen också att utbildningsväsendet skall främja integration som segregationens motpol. Religiösa skolor är i själva verket ett hinder för integrationen av i första hand medborgare med utomeuropeisk bakgrund. De konservativa och religiösa krafterna är av förklarliga skäl mot det öppna och moderna samhället. Vi hör ofta hur olika religiösa läger betecknar det nuvarande samhället som släphänt, kvinnor för lössläppta och barnen för odisciplinerade och respektlösa. Religiösa skolor befäster segregationen genom att tilldela barnen redan som små, en religiöst och exkluderande identitet. Miljön i den religiösa skolan är identiskt med hemmiljön när det gäller värdegrunder och uppfostringsmetod. Genom skolan får barnen det bekräftat för sig att det är "något annat med dem" än det omgivande samhället. Den religiösa skolan gör att barnen i de konservativa och religiösa miljöerna förlorar den normala chansen av interaktion med andra livserfarenheter, kulturer och värderingar som de skulle ha fått i den allmänna skolan. Utanförskap, nationalism och religiös fundamentalism får en god grogrund när samhället på detta sätt låter sina små rättslösa medborgare indoktrineras av vidskelig tro.

Religion borde vara barnförbjuden som skräckfilmer. Detta borde gälla åtminstone skolan. Skolväsendet borde vara allmänt, offentligt och hundra procent sekulärt. Barn och religion hör inte ihop. Det är två olika världar som måste hållas isär. Barnen måste få växa först innan religionen skall få träda fram i deras liv.

Av Soleyman Ghasemiani 18 maj 2004 11:53