De släppte dagen

De hade testat, försökt allt, i femtio år. Hur skulle de närma sig varandra för att kunna uppskatta varandra? Rollspel hade underkänts på grund av försmädliga skådespelarinsatser, han var inte någon bra Romeo. Hon var ingen bra oskuldsfull hemmafru, för hon hade ju alltid varit en.


Sonsonen Mikael hade envisats, rekommenderat den bästa leverantören och slutligen installerat Internet i det gamla parets lägenhet. När frågan ställdes, vill ni flytta till äldreboende och bli omyndigförklarade eller bli uppkopplade mot världen ni aldrig kände? Så svarade mannen självklart; "vi provar nog det här med webben."
Efter kurser på ABF och samtal om livet med den käraste, så stötte mannen slutligen som den sexuellt frustrerade sonsonen på rubriken, "Strypsex". Han kopplade inte direkt till det ungdomliga uttrycket sex som en kärleksakt utan till siffran.

Talet på "pensionsgalan" hade till slut hållits. Han hade tackat, bockat och visat sig, från sin ödmjuka sida inför företaget där han hade varit trogen sedan 1982. Då kände han tomheten. Hon satt vid hans sida, med ett tryggt leende som varit honom bekant sedan först gången de träffades.
Alltid hade han tänkt att det kanske var därför de träffades.

Den dagen hade de lämnats ensamma att kämpa mot världen, de hade gått över en tröskel tillsammans. Precis så som den dagen de träffades, det fördömda äktenskapet var också ett steg över en tröskel in i ett nytt liv, utan någon form av skyddsnät.

Sen hade de glatts över att besiktningen på husvagnen gått felfritt, en traditionell utgift som för första gången på 2000- talet istället blivit en vinst. Sen hade de glatts över att det lätt rostade kaffet från Lindvalls nu blev billigare om man höll reda på rabattkupongen.


De hade glatts.

Men de hade alltid skrattat åt den formen av glädje, en stor del av deras liv hade gått ut på att förkasta denna simpla form av glädje. Men ju närmare tröskeln till döden de kom, desto mer ifrågasatte de alla former av glädje, men de saknade dialogen. De gick sida vid sida mot världen, men båda, med hänsyn till den andre, hävdade att de var glada, att de gladdes och att de kände glädje gentemot ett liv tillsammans. Men var skulle de mötas? Var skulle de hitta rikedomen av kärlek som hatet inte hade råd med?
Det var som att luftboxas, man visste inte vilken motståndaren var, vem man försökte övertyga.

När de tittade på varandra för första gången så påminde det om astronauters första syn på jorden från rymden. De ville inte att den sista blicken på varandra skulle bli som den första blicken från jorden.

Kunde då strypsex vara lösningen? Han läste rapporten om hur det skulle vara lösningen på alla sexuella problem. Då den begränsade syretillförseln till hjärnan skulle öka lusten och ge mer kraft till den avslutande orgasmen. Tanken på att kväva hustrun istället för kärleken var inte till fullo avstötande då "fånga dagen" teorin gällde någon av den äldre skolans studenter mer än någon annan. Antingen så dör jag av det här, eller av något annat imorgon? Att skapa romans idag, eller fortsätta i tristess tills någon kolar vippen och undrar varför jag aldrig romantiserade vårt förhållande igen?

Ålderns höst berättar mer än vad den mindre lyckade filosofen skulle påstå. Den vittnar om att vår och sommar har passerat och det är endast den kalla vintern som väntar. Varför skall en människa finna sig i en grå årstid, varför inte söka efter de första snödropparna på våren och se Paris innan döden? Tanken slog honom i samma ögonblick som rubriken "Strypsex" kom upp på "65" forumet, där han satt med skärmen framför sig och musen i handen. Då såg han det självklara alternativet, men han försökte i själva verket lära en man som redan kunde gå på vatten, om religion.

Hustrun hade ur hans ögon helt tappat intresset och detsamma gällde nog egentligen honom, han hade helt tappat intresset för henne. Han tänkte ofta på hur den fysiska attraktionen var ett minne blott, en önskedröm som blivit en tvångstanke. Hävdelser om kärleken men han såg inte alla sidor av den. Hade de funnit varandra med utseendets premisser, hade de förenats sina själar utifrån attraktionens stadgar? Nej, de hade somnat bredvid varandra i skedformation så många gånger tack vare känslorna, kärleken och lusten. Varför letade han inte med dessa självklara kartor, varför? Han letade nu med den motsägelsefulla attraktionens kompass, magneten stannade oanat åt Internets riktning.

"Fånga dagen eller att överleva för att se morgondagen," tänkte den hoppfulle mannen när han lade sina slitna fingrar i ett fast mönster runt kvinnans hals. Hon kände först händerna värma huden, som med ålderns rätt givit ungdomen fel. Huden påminde mannens känselsinnen mer om en kontroversiell artikel skriven till Israels fördel hopknycklad till en anspråkslös pappersboll, än om den kvinnas hud som han smekt under decennier.

Skräcken i kvinnans ögon när hon kände trycket mot området under hakan öka, samtidigt som hon såg förväntningarna i hans ögon stiga fick henne att somna in. När han kände kraften i handlederna stärkas samtidigt som han såg hoppet om ömhet i hennes ögon släckas fick det honom att somna in.

Så låg de där, som två skedar tryckta krampaktigt mot varandra, som om det vore första gången de fångat dagen. Men det var bara första gången som de släppt dagen, och tagit steget över tröskeln till ett liv tillsammans, utan Internet.

Av Alfred Malmros 13 maj 2004 11:18