Killar! Var er själva!

Det slog mig tidigare idag, när jag låg och svedde mitt skinn i den stekheta solen för att bli brun och fin och för att glädja grannarna lite. Det senare är jag dock inte säker på, började tvivla när de började hålla handen för ögonen när de tittade upp mot mig. De kanske var rädda för att bli snöblinda.

Att vara kille idag kan inte vara lätt när vi snackar kroppsligt, fysiskt. Ni har enorma krav att leva upp till, och de största kraven ställs av oss kvinnor och de kommer minsann inte serverade på silverfat heller utan kastas direkt i ansiktet på er och helst innan ni ens träffat kvinnan ifråga! syftar på internetdating i den sista meningen.. "Du ska vara vältränad och se bra ut" Vilken klyscha! Men också i "verkliga livet" tycker jag mig se detta fenomen allt oftare.

Låg i stadsparken igår och det vimlade av män, killar, pojkar ja, kalla er vad ni vill... Ni är vackra!
Men det som jag lade märkte till, var inte era ansikten eller rumpor eller någon annan smaskig kroppsdel. Nej, det var att ni bar omkring på hinkar hela bunten. Gick och spände er i era vältränade uppumpade testosteronstinna kroppar.

Ta nu inte detta negativt. Att hålla kroppen i trim är väldigt viktigt. Absolut. Men jag funderar på varför denna hysteri? Det viktigaste nuförtiden verkar vara hur många timmar man spenderar i gymet. Var, vad tränar du? Hur ofta? Det har blivit det nya samtalsämnet och en given raggningsreplik:
- Tjena, känner igen dig. Går vi på samma gym?
Det är störst biceps som gäller. Omkretsen på överarmen har plötsligt blivit viktigare än som det var förr i tiden, då vi kvinnor tittade på händer och fötter och sen log belåtet.

Det snackas hela tiden om dagens snedvridna kvinnoideal, men det är minst lika vanligt åt andra hållet.
Vi matas pumpas dagligen med bilder av gladiatorliknande män överallt, insmorda, blänkande, rakade och STORA!
Frågan är om det bara är ett resultat av sund och frisk träning och kontentan av ett hälsosamt liv, eller om det hela fyllts av träningsnarkomani, anabola och ett evigt laborerande med diverse preparat och drycker. Livet formas efter träningen.

Visst är det vackert med vältränade kroppar och attraherande med män som tar hand om sig själva. Men det räcker inte idag, inte för mig iallafall. Så ni killar som INTE tränar åtta dagar i veckan och inte rakar kroppen varannan dag: ALL HEDER ÅT ER!

Jag reagerar mer nu om jag möter en man med en "vanlig kropp" på gatan, en kille som möter min blick och som inte har större bröst än jag och bär omkring på två osynliga emballage. Mannen med måtta finns han? Jag finns iallafall och för mig kvittar det om du ser ut som en grillad kyckling eller som en senig vitling, huvudsaken är trots allt insidan. Men vi vet också alla hur viktigt det första intrycket är. Utsidan har kommit att spela en allt större roll och trenden jag ser är just den som jag precis tagit upp: Ju mer muskler, desto mer åtråvärd.

Men faktum är att "styrkan" inte sitter i musklerna. Bara för att de är stora behöver det nödvändigtvis innebära att man är stark. Men det är en annan femma. För mig sitter styrkan hos en man i huvudet, hjärtat och i själen som tillsammans med det yttre ger ett helhetsintryck som jag faller för. Så killar: Var som ni är! Vi älskar er i allafall! Låt inte medierna styra er! Lyssna till maggropen och känn efter. Vill du detta? Vad är tanken? Ska kvinnorna tycka att du är snyggare, vill du se sexigare ut eller vill du må bättre i dig själv? Den viktigaste personen i ditt liv är faktiskt du själv!

Av Åsa Welin 12 maj 2004 11:15