Nej!

Ordet klär hela stan. Det är skrivet på husväggar, i tunnlar och på vägar och träd. Bilar har stora gröna och blå klistermärken, skyltar har satts upp i restaurang och affärsfönstren. Ja, överallt slängs detta ord i mitt ansikte.

På lördag är det val här på Cypern. Kommer grekcyprioterna att rösta för Annan planen som innebär att den norra och södra delen kommer att återförenas efter trettio år. Nej, skulle inte tro det. Än så länge så lyser ja-kampanjen med sin frånvaro. Jag hoppas killen med ett stort ja på sin bil häromdagen fortfarande har sin bil i fint skick. För här råder fortfarande bitterhet. Grekcyprioterna verkar inte ha planer på att gå framåt. Om det blir ett nej så innebär det att grekcyprioterna ensamma träder in i EU den första maj.

Vinner nej-sidan säger man nej till utveckling och återförening. Till en ganska oviss framtid med turkcyprioterna och till fred. Vinner ja-sidan måste man svälja sin bitterhet och stolthet och eventuellt bo granne med människor man hatat i trettio år. Valet är kanske inte så svårt..

För de grekcyprioter jag talar med är turkcyprioterna inget annat än ett problem. De kommer komma hit och förstöra för oss säger man. Tiggare har redan börjat stryka i vissa delar av staden och fler lär det bli om ön förenas. Naturligtvis är man också rädd här i Limassol för hur turistindustrin kommer att te sig efter ett tag. Varför åka till de ogästvänliga, exploaterade områdena på södra kusten när man kan upptäcka öns norra del i framtiden?

Vissa resonerar att om man säger ja kan man inte ändra sig om det hela skulle bli tokigt men säger man nej är man säker och kan kanske ändra sig vid ett senare tillfälle. De jag talar med som kommer från Famagusta verkar hoppfulla. En av de hoppas kunna flytta tillbaka och öppna en restaurang. En annan ler drömskt när hon berättar för mig om sin hemstad och om hur hon planerar att flytta tillbaka så snart hon kan.

Personligen känns det som om jag inte bryr mig om vilket. Jag är för dåligt insatt i Annan planen och ska snart flytta härifrån. En hund skäller utanför och en buss kör förbi. Den är stor och blå och del av nej-kampanjen. En man ropar i en megafon. Det enda ord jag kan urskilja är oxi.
OXI, OXI, OXI!

Av Sandra Gren 20 apr 2004 09:27