Tankar på en buss

På bussen sitter en massmördare
Eller kanske en illegal invandrare
Några X som man aldrig tänker på
Och en konstnär
En som drömmer om att bli astronaut
Och en som älskar saltlakrits

Alla sitter vi på likadana slitna säten
Under samma metalltak
Ska åt samma håll en kort stund av våra liv

I denna stund möts allas vägar för att senare skiljas igen
Och så försvinner vi ur varandras liv
Varför sitter just vi i just den här bussen just nu?
För vilken anledning sammanfaller våra vägar just nu?

Vi sitter här medvetna, men ändå isolerade från varandra
Det är inte meningen att vi ska prata
Eller?
Om vi gjorde det, om vi tog steget, skulle vi då upptäcka meningen med vårt möte?
Skulle vi få någon slags självinsikt som vi nu i stället missar?
Vem vet?

Nu sitter vi i alla fall här allesammans i samma buss
För att sedan stiga av
En efter en
Mot okänt mål
Och en bussfärd rikare

Av Maria Carlsson 26 mar 2004 12:49