Vi är för finkänsliga

Stadsmissionen visar återigen på ett dystert exempel hur "den goda tanken" korrumperas. Korruptionen kommer denna gång inte från näringslivet, utan från en organisation som säger sig värna om de sämst ställda och mest utsatta i samhället. Åtminstone två stycken av stadsmissionens styrelseledamöter är sådana som öppet förespråkar alternativ frivillig solidaritet, framför det offentligt finansierade skyddsnätet:

1. Antonia Axson-Johnson är mångmiljonär och Folkpartist.
2. Före detta Muf-ordföranden Tove Lifvendahl, numera frilansskribent.

Antonia Axson-Johnson är ordförande för stadsmissionen i huvudstaden och således ansvarig för organisationens förskingring. Lik förbannat vägrar mångmiljonärskan att besvara Uppdrag gransknings frågor.

Den tidigare så tuffa Muf-ordföranden Tove Lifvendahl bemöter också reporterns frågor med dementi. Hennes trovärdighet i socialt engagemang är i mina ögon förlorade. Men det är ändå inte det min artikel handlar om. Den utgår ifrån två bemötande, av Josefssons taktik, som jag stött på under den gångna veckan.

Mina två bekanta är lika förfärade som jag över stadsmissionens fiffel och till en början ger dom Janne Josefsson ett erkännande, för sin obekväma och påstridiga journalistik. Men sedan kommer ett visst mått av sympati, för den fega och ynkliga styrelseordförandens agerande i tv.

Mycket av dagens maktmissbruk, skulle få en annan dimension om "tredje statsmakten" vore lika påstridiga och framfusiga mot makthavarna som Janne Josefsson är. När Mona Sahlin tabbade sig 1995, stod den tidigare så självgoda S-kvinnan utanför sitt hem med krokodiltårar rinnande nedför kinderna och besvarade blodtörstiga journalisters frågor. Visst kan det tyckas vara förnedrande journalistik, men Sahlin är ändå en folkvald politiker och makthavare som får finna sig i att bli granskad. Samma sak år 2000 med Laila Freivalds, 2002 med –allas vår - Jan O Karlsson och våren 1999 med Gudrun Schyman som hamnat på fyllan igen. Det upplevs som obehagligt och förnedrande men desto mer berättigat. Synd bara att ingen djärv ekonomijournalist ännu vågat bemöta makthavarna inom det privata näringslivet, på samma vis.

Av Yohannis Petersson 14 mar 2004 20:23