Gorillan gick åt höger del 1

När man får säga vad man vill:
På en gångbro mitt i natten känner man sig riktigt levande. Alla ens problem i världen känns lagom borta. Att det är mitt i vintern och att ens tår har förfrusit märker man inte ens av då musikspelaren i jackfickan spelar upp ens favoritlåt och solen sakta men säkert går upp. Då hinner man fundera över en himla massa saker på de 10-15 minuter man har i absolut frihet. Som t.ex. varför människor som har en allvarlig sjukdom och ska dö alltid är så bittra? Jag menar den det nu var som skapade universum valde det inte att göra det lätt för oss, vad fan ska han/hon/den/det, whatever göra så länge om vi redan visste allt? Nu har han/hon/den/det, whatever all tid i världen till att diska kolla på dåliga såpoperor daterade minst 15 år tillbaka. Det finns till och med plats för ovannämnda promenader som antagligen är han/hon/den/det, whatevers svar på droger. Så om det sitter någon liten bitter stackare men havererande lever ta med din rullstol ut och njut i stället.

Nu sitter ni säkert där på Otagliga långtidsvårdanstalter och knyter era nävar i luften och förbannar den ej ännu namngivne författaren men tänk ett steg längre, många tror att livet är det mest komplexa och svårlösta mysteriet av dom alla men jag säger om livet inte är världens enklaste och mest grundläggande sak skulle ingen orkat komma på det i första taget.

Läste en sjuk sak i tidningen i dag. Det var en insändare i en kvällstidning. Den handlade om att fantasy inte är bra för dagens ungdomar och att man tillslut inte kan hålla isär fantasin och verkligheten. Denna skrift var enligt mina spekulationer någon riktigt ensam person i 50-års åldern som fått slut på anledningar till att klaga på dagens samhälle, jag menar våldsamma tv-spel och spelfilmer har redan debatterats så nu får stackars Gandalf en känga rakt i ansiktet för att denna person hamnat i klimakteriet eller eventuellt en man med hårfästet som startar i bakhuvudet där nacken övergår till huvud. Så sluta sitta inne och kolla på Amerikanska terapiprogram och skaffa ett liv. Steg ett: du kan gå ut i köket och äta lite kex, gärna med ett stort glas saft. Sedan kan man gå på en skön promenad eller byta jobb.

Det är det som är problemet med mig Ryan Noelson jag vill ändra på världen försöka få alla att förstå att man inte behöver gå runt och tro att allt är skit och att det inte finns något att göra åt det för det går det... alltid. Många är nöjda med sitt liv fastän deras drömmar inte är fullföljda jag tänker inte nämna några namn för jag känner inte alla men det är säkert allt ifrån stackars gatubarn i Brasilien till multimiljardärer med hus större än ditt lokala sjukhus och med tanke på hur många som befinner sig på ett sjukhus under bara 24 timmar är det sjukt att en liten halvtjock man sitter och trycker på en sådan egendom men som sagt det är inte det som är poängen utan det är att den lilla pojken i Brasilien kanske får uppleva sina drömmar fastän han bott i en skokartong hela sitt liv och mannen med miljardkåken inte. Häromdagen åkte jag en buss och det var i rusningstrafik så alla fick tränga ihop sig och själv hamnade jag med en armbåge i munnen ifrån en okänd idiot samtidigt som jag höll mig fast i en stång precis vid mittendörrarna. Det hela slutade med en nära döden-upplevelse där jag var halvvägs ut igenom dörrarna i farten då jag lyckades återfå min balans. Såhär efteråt kan man se det ifrån lite olika perspektiv, jag menar jag såg nog ut som en riktig idiot när jag stod där och höll i min stolpe för blotta livet men samtidigt var det nog ett mirakel jag kunde lika gärna fallit av bussen och slagit mig sönder och samman. Men vem tror på mirakel, inte jag! Vad skulle vi människor har kvar att göra i livet om någon liten kille med grått hår hoppade in när vi behövde honom? Antagligen skulle det lämna oss med att handla mjölk och självdeklarering. Nej jag vill inte att någon lever mitt liv åt mig utan det är jag som ska ändra världen åt mig själv inte åt dig eller din hund...

Följande dag blir i mitt huvud den officiella dagen då allting ändrar sig men det finns en fatal hake, jag är ju bara 17 år gammal. Aja skit i det töntiga bihanget här ska vi stå upp och inte falla.

Bussfärden sker den här gången utan några risker för döden det enda riktiga intressanta om man får kalla det just så är att damen på sätet mittemot stirrar som besatt på en där man sitter och pratar i telefon med en stackars kamrat som försovit sig sådär lagom att han hinner in till lunch. Man kanske ska ta en bild och sätta ut på FBI:s hemsida jag menar den här tanten damen låter lite för trevligt då hon nästan slaktar de återstående trafikanternas luktsinnen med en parfym troligen tillverkad i helvetet. ärligt talat så borde de ha vant sig med läskiga elektronikprylar vid detta laget men hey de var nog riktigt rädda när träcykeln kom så mer än såhär mycket skit förtjänar de inte. När jag kliver av bussen drar mina näsborrar en lättnadens suck och jag tror faktiskt man kan skymta solen där bakom den stora vita skolbyggnaden. Men tro inte att man är säker bara för att man stigit av bussen utan det är fortfarande en lång väg att vandra innan man är i "trygghet" säkert hela 300 meter.

Jag går över en stelfrusen fotbollsplan som såhär tidigt på morgonen inte är fylld med mordiska korplagsspelare i 30-års kris utan snarare trötta elever som sakta lunkar i mot en hel dags husarrest innan livet återfår en mening sådär halv fyra på eftermiddagen. Den som myntade uttrycket zombie måste ha åkt förbi den här skolan en måndag i kallaste november. Om någon i huvudtaget log där på skolgården/fotbollsplanen under de smärtsamma minuterna innan man nådde entrédörren skulle antagligen få en och annan sten i huvudet. Skolan i sig ser ganska så prydlig ut trots årtionden av bruk ser det röda taket fortfarande inbjudande ut och om man inte redan visste att man skulle få gå därifrån när solen åter tagit semester för dagen här där jag bor ser man tyvärr sällan solen på vintern då man vaknar innan den stigit upp och kommer hem när den gått ner. Det är nog därför människor ifrån mina breddgrader blir helt galna när de kommer till soldränkta länder och därför måste förtära enorma mängder alkohol då de antagligen är lite rädda när solen fortfarande är där klockan 04:00. På helgerna får vi dock chansen att se den där röda bollen solen på himlen men med tanke på hur kul man har på fredagar så sover man tragiskt nog då. Det finns undantag som hoppar upp klockan 07:45 för att njuta av naturen och jogga dessa personer kallas för självplågare. skulle man med viss nyfikenhet gå in bakom de lagom tunga dörrarna så att man åtminstone kunde ta en bulle i kafeterian .

Sen som vanligt försöker man smyga in i klassrummet men de slutar även denna gång som de 96,7 gångerna jag försökt och lyckats slå i mitt knä i en hård bordskant. Men i dag tänkte jag ju ändra saker så strunt samma om läraren blir arg i en halvminut för att sedan glömma det då de lever i en värld av monsterstress och halvtaskiga löner. Inget taskigt i mot dessa individer jag menar de försöker förbereda oss för livet fastän man ibland vill skicka ens hög av ondskefulla läxor till något land där de inte har full skolundervisning så att de lärde sig något och man själv fick mer än 30 minuter ledigt i veckan. Lärarens som förövrigt är en kvinna och bör kallas för lärarinna börjar tala
L: "I dag ska vi alla diskutera vårat framtida yrke, Tony vad vill du bli när du blir stor?"
T: "Öh, jag vill bli rik..."
L: "Hm, man ser verkligen att är kanske lite för påverkade av MTV vill ni inte bli lyckliga? Ryan du då?"
R: "Klart jag vet vad jag ska bli, Rockstjärna och jag ska smiska alla halvnördiga pop-pojkar i huvudet!"
L: "Ja, ja där ser man ännu en stackare som kommer att få en kalldusch om något år och få en sådan där livskris."
R: "Happ jag tar mina risker men tänk på att vissa har till och med bott under en bro och ändå lyckats."
L: "Ryan, jag tror inte du berättar hela historien här."
R: "Amenshit bara för att killen begick självmord igenom att skjuta sig själv med ett hagelgevär i huvudet betyder väll inte att han var mindre rockstjärna för det!"
L: "Ungdomar, ni ska vara lyckliga det är det som är viktigt! Sara räcker upp handen varsågod!"
S: "Jag ska bli antingen advokat och bara rädda goda människor eller så ska jag bli veterinär och ta hand om alla söta djur."
L: "Låter jättebra, du får mvg på den här muntliga övningen."

Mer hinner hon inte säga innan Frank en annan klasskamrat till mig lyckas dra en av de mest sarkastiska kommentarerna världen har skådat.
F: "Men Sara du måste ju i så fall läsa minst en hel bok. Är du säker på att du klarar det?

Av Car Axel Stabell Jebsen 13 mar 2004 19:07