Kommunisten Ohly

Jan Schmidt är en skribent långt ute på vänsterkanten, som ser likhetstecken mellan demokrati och kommunism. Han påstår sig ta avstånd från kommunismens gärningar, men legitimerar ändå ordet kommunism som någonting positivt. Ungefär som den nya vänsterledaren Lars Ohly gör. Fram till V- kongressen bestod valet av den nya partistyrelsen mellan vänstersocialistiska "förnyare" och de gamla kommunisterna.

Med Lars Ohly i spetsen tar nu det röda partiet kurs ännu längre vänsterut och riskerar att bli ett ultra-konservativt vänsterparti. Det kan vara bra på ett sätt, därför att vänstersocialisterna slipper vara ambivalenta och kan driva sin egen riktning, samtidigt som ett fåtal kommunister har sin "kommunistledare" att rösta på.

I klartext:
Det är bra att Vänstern nu valt en riktning ännu mer åt vänster och har en kommunist att rösta på, då behöver de inte hyckla mer om k:ets avsaknad, nu förtjänar Vänsterpartiet att ses som ett kommunistiskt parti igen.

På samma sätt, var det en räddning för moderaterna våren 2002, när den populistiske riksdagsmannen Sten Andersson äntligen gick ur partiet och över till Sverigedemokraterna. Det parti som hans värderingar mest passar in hos. Min slutsats är att populistiska partier på vänster- och högerkanten, kan vara nödvändiga då dom ger utrymme åt vilsna själar inom de etablerade partierna att vädra sina åsikter utan att de humanistiska partierna svärtas ner.

Av Yohannis Petersson 02 mar 2004 12:33