Universums mest oansvariga individ

Det finns enligt mig ett hållbart argument för att det finns en Gud och det är avsaknaden av svaret på frågan "vad är meningen med livet?". Något så meningslöst som en värld skulle mycket väl ha kunnat skapas av någon som helt enkelt hade långtråkigt. Om vi nu utgår från att det är en varelse i den här texten använder jag begreppet Gud som en allsmäktig varelse som skapat jorden och som har makten över den så måste denna individ för fullkomligt bindgalen.
Jag tycker att det är väldigt ansvarslöst att skapa en värld med kännande individer och lämna den till sitt öde. Allvarligt talat Gud du har ett ansvar inför dina barn! Ta hand om dem så att de slutar skada sig själva. Det är som om vi alla hamnat i en djup tonårsdepression och håller på att förblöda av alla mörka rakbladssår på våra underarmar, och vi dränker även andra i vårt blod. Du vet ibland kan tonåringar ge skenet av att de klarar sig själva, att de vill klara sig själva och att de mår bra, de vill bara bli lämnade ifred. Det är där ditt ansvar som förälder kommer in. Du måste fråga dig om det är sant. Klarar människorna av att ha ansvaret för sina liv? Det verkar nämligen inte som det när man ser såren på våra armar...

Många säger att Gud skapade jorden och sedan var han så storsint att han lät människorna få ansvaret för sina egna liv och sin egen värld. Det var väl fint gjort eller...jag brukar låta små barn grilla över öppen eld, bara för att de ska känna sig älskade av mig jag låter dem ta ansvar.
Jag vill i och för sig inte att du Gud ska börja diktera vad vi ska göra in i minsta detalj. Det är inte nyttigt med allsmäktiga personer. Men du borde kanske tänkt efter en eller kanske två gånger innan du skapade oss. Om du nu planerade att ge oss ett så stort ansvar som vi fått så kunde du väl gjort oss lite smartare?

Jag tror att vi skulle kunna axla det här stora ansvaret om du bara förklarade för oss exakt vad det går ut på. Vad är det vi har ansvar för när vi har ansvar för våra egna liv? Du förstår vi har aldrig riktigt förstått vad poängen med liv är. Det kanske går upp för dig nu att du kanske borde skaffat ett annat tidsfördriv den där dagen för fem miljoner år sedan. Något lite mindre spektakulärt än en värld, samla nebulosor eller frimärken kanske.

Det jag försöker säga är att man inte kan skylla ifrån sig så lätt. Det går inte att avsäga sig ett ansvar hur som helst. Du råkar vara skyldig till företeelsen Tellus och det är din uppgift att fixa de buggar som inte fungerar.

Eftersom jag inte tror på dig så går den här texten ut till alla oss människor. Vi har ett ansvar gentemot oss själva och alla andra att försöka rätta till allt som gått snett. Att börja dra åt samma håll. I slutändan kanske det visar sig att det är det som är poängen med allting. Det är det som är svaret på den eviga frågan som gjort oss så förrvirrade och svaga. Att dela på ansvaret.

Av Ylva Kvamme 13 jan 2004 12:42