Dotter till en alkoholist

Hon var så upprörd att hon hade svårt med stämman och det var lite svårt att uppfatta vad hon skrek till en början:

"...och tror du att jag någonsin, någonsin kommer att kunna se dig slå i ett glas vin utan att känna den där knuten i magen, obehaget, frågeställningen: Hur slutar det den här gången?

Kommer du att kunna dricka ett glas eller två medan jag sitter som på nålar och ängsligt försöker bevaka dig fast jag vet att du mycket väl ser mina blickar och blir sur. Du tänker ju alltid hålla dig inom gränsen för det säkra. Saken är att det finns ingen säker gräns, inte för en alkoholist.

Ibland kan du dricka en flaska eller mera utan att katastrofen drabbar oss. Någon gång räcker det med två ynka glas. Och du ska inte tro att du hör till de där som blir festliga, glada och rentav snälla när de blir packade! Nej, du blir för helvete ett monster!

Och alla gånger som du sabbat mina grejer! Minns du min 16 årsdag då jag bara dog av skam. Eller midsommarfesten? Eller julen när du låg aspackad i hallen och skrek så högt att polisen kom?
Eller...

Vad fan, du lyssnar ju inte.

Försök inte försvara dig. Det är inte OK att ta en enda droppe vin när det kan gå så illa.

Ja, ja. Det har blivit bättre. Mycket bättre. Men även om det bara händer en gång om året så är det en jävla gång för mycket! Hör du det!

Man har inte rätt att ta den chansen när man gör andra så illa. Dina chanser är liksom förbrukade för åratal sedan.
För resten av ditt liv.

Kom inte med det där om hur du också växte upp med en alkis, det är inget försvar. Och även om hela den där satans släkten är alkisar så har du ansvar för ditt eget liv! För din egen familj! Du har ansvar för hur vi mår. Inte bara som små barn, utan i dag med.

Det finns inget så maxat egotrippat som en missbrukare. Du väljer bort oss varenda gång du passerar den där gränsen.
Du gör ett aktivt val varenda ynka gång.
Du tar dig rätten att chansa.

Någon annan får genomlida nätterna efteråt; din ångest, dina fyllenojjor, dina elakheter och fy fan vad du blir elak i fyllan. Någon måste vaka så att du inte drar i väg ut och råkar illa ut! Någon sitter ängsligt och undrar ifall du tänker hålla låda hela natten eller om du tuppar av någon gång så att huset kan bli lugnt.

Sedan kommer dagar med mediciner, ångest och nedrullade gardiner och alla som måste väga varenda stavelse på guldvåg för du är ju så in i helvete känslig av dig! Du är förkrossad över vad du ställt till med den här gången.
Du, du, du!

Men vi då?
Jag, jag, jag?

Du har alltid sagt att du är så stolt över din starka dotter. Men har jag haft något val? Har någon här i huset haft något annat val?

Hur tror du det känns när man inte vet ifall man ska våga ta med kompisar hem eller inte? Att vara skraj för att du ska dyka upp på ett föräldramöte eller skolavslutning packad.

Du trodde nog att jag inte visste hur mycket du drack när jag var liten men herregud, jag kunde höra det på din röst redan när du svarade i telefonen.

Du var alltid så där rak och ärlig på 70-talssätt:
Inget smussel med flaskorna
Ingen hemlig skam - Mamma är alkoholist!
Ja, ja, ärlighet är nog OK men det löser inte problemet.

På mina fester så söp du dig redlös! Visst, det fanns kompisar som gjorde det med, men dem behövde jag inte skämmas för. De var ju inte min mamma! Jag vill ju inte skämmas för min mamma.

Jag vet att du är alkis och att du är sjuk och att du aldrig kommer att kunna säga att: Nu händer det inte mera. Nu är jag på den säkra sidan. Nu är jag frisk.

Jag vet en hel del om hur du har mått under åren och hur det har varit i ditt liv. Jag tycker det är jättebra att det blivit så mycket bättre.

Men jag har förbanne mig rätt att må lika dåligt och känna mig lika sviken och förbannad varenda gång det händer. Du har ingen rätt att försöka kräva av mig hur jag ska känna mig.

Att jag ska känna mig glad över att detta inte händer oftare. För ett alkolistbarn är varje gång en katastrof.
En gång är en gång för mycket."

---

Så sade min vuxna dotter till mig i veckan som gick och hon har rätt i vartenda ord. Även om det kostar på att ta det till sig och våga känna efter.

Av Sunny Börjesson 04 jan 2004 13:56