Syskonmötet

Om det är sant
att blod är tjockare än vatten:
Då bara då
är vi systrar.
Främlingar
har aldrig tidigare
korsat varandras stigar.
Tvekande betraktande varandra.
Hon liknar mig.
Nej kanske ändå inte?
Att kasta huvudet tillbaka
i gapskratt.
Ja hon liknar pappa.
Men hon?
Bara samma ögon.
Men hon?
Alldeles säkert hon.
Att se henne
är att se sig själv
såsom i en spegel.
Titta på oss
vi hör i hop!

Tigande betraktar vi
förslutet varandra.
Så skör tråden är
som förenar oss
så många sår
som aldrig läkt
hemligheter för oss
att utforska.

Jag ser att vi två
som har samma mamma:
det är inte honom vi liknar.
Pappas barn
liknar alla varandra
medan vi
ser ut som henne:
hon
vår nattliga mardröm
hon den mest hatade
av kvinnor
den vedervärdiga
vår hemliga skam
henne liknar vi,
men bara vi två.
Ni andra har ju andra mödrar.

Törs vi visa upp
vår sårbarhet för varandra?
Vi orkar inte fler
av livets refuseringar.
Allt vi aldrig kunnat göra
står emellan oss
en barndom tillsammans
hemliga lekar
ett hemligt språk
som bara vi
kunde förstå
gemensamma sommarlov
där våra lekar
kunde skapat ett band
emellan våra själar.

Familjejular?
Nej gatorna
barnhemmen
fosterhemmen.
Tänk ifall vi anat?
Vilken styrka
hade vi inte kunnat hämta
hos varandra?

Vi är så jämngamla.
Minnen kunde delats
nu i efterhand:
Minns du den dagen när....

Ungdomsår:
den första mensen
den första förälskelsen
den första kyssen
den första graviditeten.
födelsens mirakel
skulle det kännas så här?
Hur var det för dig
för er?

Mötet med döden
känns det alltid så tungt?
Så många frågor
så stor rädsla för svaren

Är det sant
att kärleken är tjockare än blod?
Systrarna mina:
Då älskar jag er
också dig som inte ville komma
och dig som inte orkade
Ni finns i mitt hjärta

Av Sunny Börjesson 30 dec 2003 13:38