sourze.se

Mogen kvinna - ung man

Lärorikt utbyte för de sköna konsterna.

Vitsordet i teckning har lyft mina annars så usla betyg genom åren. Det höjde medelvitsordet så att jag med nöd och näppe kom ur skolan. Med envishet kommer man lite längre än sin begåvning. Kommen till skott först på äldre dar skulle jag få visa vad jag går för. Hade slösat bort min begåvning, fick veta av någon klok person att det är min skyldighet att utveckla den. Att delge den åt andra, en slags andlig allmosa åt skönhetssvältande medmänniskor. Så tolkade jag det. Då gick det upp för mig att det ungefär är som engelsmännens ärvda pengar. De ska inte slösas bort. Förvalta kapitalet väl och låt det sedan gå i arv. Lev endast på avkastningen. Slösar du bort ditt kapital fryses du ut ur den nobla engelska gemenskapen som en icke värdig och en usel förvaltare och hänvisas artigt ut i kylan. Ut bland dräggen och de andra knegarna.

Men, jag har hört eller läst någonstans att en konstnär stjäl andras liv. Knycker uppslag och gör konst av det för dyra pengar. I form av litteratur, bilder eller musik. Människor får köpa spegelbilder av sig själva sedda av en som gör pengar på och lever av andras vardag.

I konsthögskolans stora atelje med modellteckning på schemat samlades skolans elever under tyst koncentration medan de rumsterande med stafflin och stora pappersark. Modellen satt därframme och väntade i en blå badrock, en av skolans elever. Jag gick ut och sökte ett staffli, en kille hade lagt beslag på mitt och såg inte ut att flytta sig en tum. Han verkade vara i andra sfärer och jag fick förresten skylla mig själv, hade kommit lite sent, som vanligt.

Innan jag var färdig tecknade de andra för fullt. Det var oerhört varmt i ateljen för att killen därframme inte skulle frysa. Han var utan en tråd på kroppen och låg i en ställning likt en manlig Maya med ett leende som var lätt besvärat roat. Medvetet om att vara granskad i minsta detalj.

Jag svettades i värmen, dessutom är jag kommen i den åldern när värmevallningarna sköljer som tsunamin med vulkanuttbrottet någonstans under huvudytans epicentrum i innersta hypofysen innan vågen höjer sig och kommer minst trettio meter hög och sprider sig med ett ohörbart dån över kroppen. Det är bara att kasta av sig de för myckna kläderna, nästa gång tar jag plats där framme så behöver ingen svettas! Det är bra betalt dessutom. Tänkte jag och började.

Följde killens konturer. Armarna, ryggens välvning innan den tog ett andhämtningsskutt och planade ut i lår och ben. Varje linje så perfekt harmonisk i nästa, proportionerligt välvd och i samklang. Inte ett uns överflödigt fett, en kropp i lindan av sin manlighet innan den blir fullt mogen för att efter alltför kort tid få sin antydan till vällevnad. Är det inte de äldre som insett skönheten i ungdomen? De största konstnärena har avbildat sköna kvinnor, och män, först när de själva börjat vissna. För ungdomen är bortslösad på ungdomen. De har inte den erfarenhet att njuta långsamt utan kastar sig yra av ungdomligt oförstånd in i livet utan större eftertanke. Den kommer blek som månen i oktober när dyningarna lagt sig tyngda av tidens perspektiv.

Jag såg den unge mannen framför mig och lärde med min penna känna hans minsta skrymsle utan att veta vem han var. Jag brydde mig inte heller. Han gav mig sin kropp som en konstupplevelse och jag reste genom antiken i hans kropp, barocken i hans ansikte och renässansen i vecken på tyget draperat under honom. Hans lem var nutid, den hade jag lärt mig anatomin på genom lång och noga studerad erfarenhet. Nu låg den så blyg och stilla lätt böjd vid låret, skymd av mörker och skugga och gav just det djup bilden behövde.

Perfektion blir lätt trivial, enformig. Skönhet tilltalar bara i kontrastverkan till sin motsats och det flyktiga får sitt värde bara av sin obeständighet. Jag visste att jag inte till fullo skulle kunna avbilda det jag såg men upplevelsen sporrade till att försöka på nytt och på nytt. Men det var kroki, på fem minuter hinner man inte och besviken och frustrerad slängde jag teckningarna och gick i duschen.

Seansen var alltför kort.


Om författaren

Författare:
Solveig Sjöskog

Om artikeln

Publicerad: 28 dec 2003 14:53

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: