Mer feminism i EU - hot eller möjlighet?

I Sverige har kvinnorna tagit strid för halva makten. Vi är stolta över vår jämställdhet och det ska vi vara! Tack vare ett långt och hårt arbete av tusentals kvinnor före mig är Sverige världens mest jämställda parlament.

Jag kandiderar till Europaparlamentet i valet den 13 juni nästa år. Om jag blir vald kommer jag att möta en enorm utmaning när det gäller att slåss för jämställdhet och feminism på EU-nivå. Sverige har just fått gehör i EU att införa jämställdhet som ett av EUs grundläggande mål i den nya grundlagen.

För mig är det därför viktigt att få till stånd en diskussion om feminism i EU precis som i Sverige. Det socialdemokratiska partiet är numera feminister. Min definition av feminism lyder: Feminism är en åskådning som innebär att man erkänner kvinnors underordnade
ställning i familj, arbetsliv och i samhället. Feminist kan den
kalla sig som erkänner detta och vill göra något åt det. Det betyder att kvinnor och män, borgare och socialister kan vara feminister.

Visst har EU-politiken gått framåt ifråga om jämställdhet; fler kvinnor i EU-länderna har jobb idag, barnomsorgen byggs ut. Men när det handlar om den politiska makten är det mycket långt till "varannan damernas" i de olika EU-organen. I Europaparlamentet är knappt en tredjedel av parlamentarikerna kvinnor. Med de 10 länderna som blir nya medlemmar 2004 har till EU inte sagt sig kunna höja målet för andelen kvinnor. Nästa år är målet 30 procent kvinnor och för mig är det en för låg ambitionsnivå. Det är dags att EU skärper sig, annars halkar kvinnorna efter.

Sverige har en stor andel kvinnor i förvärvslivet, rätt till
barnomsorg, föräldraförsäkring inklusive pappamånader och välfärd. Vi har jämförelsevis nått långt. Ändå återstår mycket arbete innan Sverige är ett samhälle utan våld mot kvinnor, prostitution och trafficking, utan lönediskriminering eller gamla maktstrukturer som stänger oss kvinnor ute. Än mer måste göras i många andra länder. Det är en gemensam kamp och i det arbetet måste vi kvinnor, men även de justa männen hjälpas åt. Jämställdhet är ingen svensk nationalrätt som bara svenskar tycker om, eller som bara ska gälla oss själva. Sverige har verkligen något att bidra med i EU-samarbetet.

Jag vill fortsätta påverka den gamla gubbiga politiken och de enkönade maktstrukturerna också i EU. Kanske symboliseras männens makt starkast på foton från olika toppmöten ? idel män i mörka kostymer. Men på senare år har vi sett flera svenska kvinnor som kommissionärer och ministrar, inte minst Anna Lindh. De sticker ut från den mansdominerade bilden och visar att något annat är möjligt.
De var och är stora förebilder för alla kvinnor i EU, inte bara oss svenskor.

Det är ett gigantiskt arbete att få EU att bli feminister - men
nödvändigt. Vi ska inte ge upp redan från början bara för att
uppgiften är stor. Vem trodde att det socialdemokratiska partiet, så mansdominerat som det var på 70- och 80-talen, skulle få varannan kvinna på alla vallistor år 1994 eller bli ett feministiskt parti år 2001? Men nu, snart tio år efter att vi införde de varvade listorna, är vi socialdemokrater ibland tvungna att kvotera in män istället eftersom vi har så gott om kompetenta kvinnor att de mer än väl skulle kunna fylla listorna själva.

EU måste lära sig var man ska leta efter de duktiga kvinnorna. Och vilja leta.

Av Inger Segelström 04 dec 2003 14:13