Det började med en griffeltavla

Så här ser min skrivarlya ut.

Bak min rygg står en stereo med allt vad därtill hörer. På min vänstra sida står teven - med video.
Även en elskrivmaskin - modell äldre finns.
Framför fönstret står min gamla trogna Mac med alla spel. Fax - högtalartelefon - mobil - en stor bokhylla med alla uppslagsverk. Det äldsta "Bonniers folklexikon" sedan tidigt 40-tal.
Numera är jag prenumerant på  Nationalencyklopedins Internettjänst - ingen med min skolbakgrund kan vara utan detta underverk. Trångt - javisst - men bara plats till en stol - vilket är till viss nytta - mot störande naturkrafter.
Lång inledning? Helt rätt - sådan är jag. Det står jag för.

Exempel : Vid ett fackföreningsmöte bad jag om ordet.
Talaren före mig slutade sitt anförande med orden:
"Herr ordförande - var försiktig med att ge Ekman ordet - Du får det inte tillbaka."

Åter till mitt rum och iMac. Den har sin egen stil - underbart blå och genomskinlig - inte att jämföra med hårda kalla PC. Skillnad som natt och dag.

Innan jag lämnade Sourze för tre veckors solande - lovade jag att hör av mig via något internetcafé. Det skulle jag inte gjort.

Jag letade och fann ett - med 10 anknytningar. Den dator jag fick anvisad belystes av solen - skrev som i blindo. Resultatet fick redaktionen i Stockholm att slita håret tror jag. Omgivningen var inte att jämföra. Nu skulle jag samsas med ett större antal olika nationaliteter. De flesta satt ensamma - tysta - i djup koncentration. Andra pratade för full hals i sin mobil.

Ett svenskt par sidan om mig skulle maila till sin dotter - kvinnan trodde det var en telefon: " Glöm nu inte det - det - det." höll hon på. Av mannens högröda ansiktsfärg såg det ut som han legat i solen för länge.

Min skrivning försiggår med en finger - tar kanske lite längre tid - vilket några ungdomar i kön som växt betydligt gjorde sig lustiga över.

Även jag kan hitta till skuggsidan - nästa inlägg blev längre - utan att därför bliva bra. Tredje gången gillt?

Lämnade hustrun på ett två tunnland stort fabriksutförsäljningslager för skor. Minst två timmars ledighet räknade jag med.

I en källare med bara två platser - började jag skriva. Efter en timma hade jag plitat ner ett av det mest begåvade kåserier i mitt liv. Då jag läste igenom det - småskrattade jag och njöt. Då - plötsligt försvann ljuset - tillsammans med mitt alster. Jag hade inte lärt mig spara - därför seglar det nu runt ute i rymden.
Kanske någon ängel sitter på en molnkant och läser - skrattar - skickar runt till övriga - även de med svarta vingar får vara med.

Jag ville börja om. Den nu anlända hustrun - fick en förklaring. Därefter en stilla undran - vågar jag underdånigast utbedja mig om ytterligare en timmas permission.

Hon titta på mig med - de där ögonen - som inte tål någon motsägelse - lade handen på min skuldra och sade ömt:

"Skatt - nu slutar vi för idag. De 7 - 8 som läser dina skriverier kan Du ringa till - på torsdag när vi kommer hem. Nu går vi och får varsin öl."

Så blev det. Mitt jobb som utlandskorrespondent blev kort.

Mina nerver håller inte till det jobbet.

Av Lennart Ekman 08 nov 2003 12:34