Jag bet mig vid entrén

jag ger mig nu...
och matar dig med idiotiska verser...
om saker du redan vet
tänk dig...
att om det var skrivet innan det fanns...
så kan du läsa det
som alla andra kommer göra...

det fanns ju en tid, en tid då känslorna var rullande
rullade i tankar, tankar som man kunde fylla
nu är tankarna fulla...
nu har vi ändrat oss...

nu har vi förstått

att vi är inte vi, vi är jag
jag är den som som vi skulle ha varit
förut.
fast nu är vi jag, och jag har sett dig
jag har sett dig och vet att du är
som jag.
men nu vi vet, vi vet nog båda.
innan...

jag tänker inte viska...
viska några halvslipprigheter
jag...
tänker inte snickra ihop romanser
jag!
tänker bara...
bara vara villig..
vara villig och vänta

vänta på det värsta...

dom vet...
du bjöd mig på något, något jag inte kunde nudda
nudda utan att rysa
som en knästående, suktandes efter nåd
rysande...

fast dom!

dom hade ju aldrig sett!
sett det som jag nu ser, det som jag är
är just nu...
tuggandes på rosa fruktkött...
sån som glömmer
för stunden...

men jag vet, att vi vet
att jag har ej fått svar...
när vi
vi vaknar...

Av Fredrik Schultzberg 29 okt 2003 13:18