Verkliga psykpatienter har inte etikett i pannan

Filipe Costa suckar i ett inlägg 1/10 över att -70-tals vänsterns psykiatridogmer inte längre får dominera debatten. Ännu för ett par år sedan kunde han oifrågasatt ge en helsides idol-intervju i DN, och kokettera med djupsinnigheter om att det för en psykiater är viktigare att läsa Dostojevskij än diagnosmanualer. Nu börjar verkligheten komma ifatt. Det börjar bli pinsamt uppenbart för gemene man att humanistiska honnörsord inte kan få legitimera ovetenskapligt flum och dogmatism.

Prof Sten Levander har under många år varit en de få som rakryggat pekat på orimligheterna inom den politiskt styrda psykiatrin. Han har i sin forskning bl.a. påvisat en av konsekvenserna: att psykiskt sjuka personer i allt större utsträckning hamnar inom kriminalvården. Detta bidrar till deras marginalisering, och undanhåller dem den vård de behöver. Levander har 2/10 klarsynt pekat på bristerna i Costas resonemang.

Jag vill tillägga följande: Costa väljer att diskutera person istället för sakfrågor, och skriver att jag inte är verksam inom allmänpsykiatri. Detta är fel i sak. Jag är sedan två år forskningschef vid Psykiatriska Kliniken Sydväst på Huddinge Sjukhus. Min forskningsinrkitning har sedan 15 år omfattat ångest- och depressionsmekanismer, mekanismer för impulskontroll, och beroendemekanismer. Jag tror jag har ett ganska brett perspektiv på psykiatriska problem.

Costas försök att skylla ifrån sig till beroendevården är ett talande uttryck för den destruktiva splittringen av ansvaret för de psykiskt sjuka, mellan landsting och kommuner, men också mellan allmänpsykiatri och beroendevård. Verkliga patienter har inte en etikett i pannan om vart de tillhör. De har samtidigt kroniska psykoser, missbruk, och behov av såväl läkemedel landstingsansvar som boende och sysselsättning kommunalt ansvar. Sammanbrottet beror delvis just på att systemet lämnar uttrymme för ett ständigt Svarte Petter spel. Detta måste upphöra. "Allmänpsykiatrers" önskan om avgränsning bottnar i ovilja mot missbrukare, som anses ha än lägre status än andra psykiskt sjuka. Jag har sett psykospatienter som efter ett positivt cannabisprov i urinen avvisats från Costas klinik. Så fin var humanismen.

Visst har beroendevården i Stockholm stora problem. Ironiskt nog beror dessa till stor del på en utveckling som ligger i linje med den Costa hejat på: nedläggning av slutenvårdsplatser. För egen del vägrade jag under min tid som klinikchef bidra till denna utveckling. Det ledde till att jag fick sparken.

Det är dags att integrera psykiatri och beroendevård, återskapa en anständig slutenvårdskapacitet, låta verksamheten styras av pragmatism och evidens istället för dogmer, och återskapa en kultur där man orkar med att ta de svåra tvångsbesluten när det krävs, istället för att lämna patienten i sticket, fortsätta i utslagningsprocessen, eller i värsta fall dö.

Av Markus Heilig 03 okt 2003 16:04