Vad betyder en gatsten?

Det finns en anledning till att ungdomar är arga. En anledning till att de är så arga att de vill slå sönder en massa saker som de anser vara fel.

Ungdomar och barn är de som är minst ärrade och formade av samhället. När de beter sig våldsamt och är jävligt arga så finns det en orsak. De är mer klarsynta än vuxna i många fall, just för att de inte har hunnit bli lika blinda och att de fortfarande orkar se allt som händer i världen. Att världsordningen idag är väldigt sjuk och att även de grundläggande värderingar som finns i vårt samhälle är rätt skeva tror jag att många kan skriva under på.

De flesta människor blir apatiska av att se vad som händer i världen, det blir så mycket att man inte orkar bry sig. De flesta orkar inte reagera överhuvudtaget och vissa vet inte ens om att världen är sjuk. Det finns en liten del människor som gör något. Vissa jobbar med välgörenhet, vissa ger sig in i politiken, vissa demonstrerar och vissa deltar i våldsamma upplopp under demonstrationer.

För det första vill jag klargöra att våldet som uppkommer på vissa demonstrationer och gatufester inte kan kallas våld om ens bråk när man ser till faktorerna som gjort dessa ungdomar arga. Reaktionen från de här ungdomarna är ett tecken på att de är friska. Det är normalt att reagera våldsamt på så pass hemska saker som pågår därute i stora världen. Jag säger inte att det är rätt att slå sönder någon stackares affär på Stureplan men det är en normal reaktion när hoppet falnar och en känsla av total maktlöshet infinner sig. Vad gör man om man känner sig totalt maktlös och ser hur fruktansvärda aktioner pågår runt omkring en? Antingen så kan man bli apatisk och inte orka bry sig eller så kan man bli jävligt förbannad och i vetskap om att det behövs ett rop på hjälp och att alla de som far illa behöver en röst så utför man en desperat aktion.

Små barn som vill ha uppmärksamhet slår också sönder saker, skriker och slår på andra samt sig själva. När små barn gör sådant reagerar omgivningen med att börja söka efter vad som är fel, inte med barnet utan med just omgivningen. Våld utfört av unga är ett desperat rop efter att bli lyssnad på och det är ingen tillfällighet att ungdomar känner sig utanför och ouppmärksammade. I vår demokrati får man som alla vet inte rösta förrän man är 18 år. Vad som inte står i grundlagarna är att ingen lyssnar på vad man har att säga förrän man blir ungefär 25, lite beroende på vad man är för en. Det är en oskriven lag. Ända tills man fyller 25 år, eller mer, blir man ständigt klappad på huvudet av folk som tror/låtsas sig veta bättre, men som egentligen vet minst av alla. Det är klart som fan att man blir förbannad. Det värsta jag vet är att inte bli lyssnad på och jag tycker aldrig att någon lyssnar, är det demokrati? Tills slut blir vissa helt enkelt trötta på att inte bli tagna på allvar när de pratar om livsviktiga saker. De vet att ingen lyssnar och tar till en sista åtgärd. De skakar om alla ordentligt och visar att de finns och att de minsann kan åstadkomma någonting. Tyvärr så reagerar då inte omgivningen som i fallet med ett litet barn. I stället kommer frågan: Vad är felet med dessa ungdomar? Vad har deras föräldrar gjort för fel? Kommer dessa personer bli farliga terrorister?

Svaren är enkla. Det är inget som är fel med dessa ungdomar från början, de mår helt enkelt psykiskt dåligt på grund av sin oförmåga att få vara med och påverka. Deras föräldrar har förmodligen inte alls gjort något särskilt fel och låtit dem se för många våldsfilmer i för tidig ålder eller liknande. De som har gjort fel har större makt än föräldrarna Det är politikerna och de stora företagen. Det är deras sätt att hantera eller inte hantera hur världen ser ut som är felet. Det är makthavarnas fel att dessa ungdomar skriker efter uppmärksamhet och hjälp åt de svaga. På den sista frågan som är så fruktansvärt löjligt aktuell i dagens samhälle är svaret: det beror nog på. Det beror på vad för straff dessa personer får, hur de känner sig bemötta av samhället i stort. Det beror på hur många slag av polisens batonger de fick. Det beror på hur världspolitiken, och vanliga civila människors chans att påverka denna, utvecklas. Terrorister och fundamentalister föds inte ur ett bra samhälle. Näringen för organisationer av sådana slag som ingen av ungdomarna som den här texten handlar om varit i kontakt med är en värld med problem, en värld med framförallt stora klyftor och många orättvisor. Utplåna orättvisorna istället för våldsamma demonstranter. Behandla dessa ungdomar med mer respekt och gör något åt det som fött deras reaktion. För om vi inte gör det så kanske vi ska vara glada ifall vi bara får se små kravaller, med gatstenar som vapen, i framtiden.

Våld ska alltid fördömas och de som använt våldet som medel ska tillrättavisas, men denna tillrättavisning måste vara sådan att den förebygger, inte föder, nytt våld. Förebyggande arbete för all brottslig verksamhet är ett bättre, mer rättvist samhälle och bättre socialpolitik.

Åsikterna som dessa ungdomar står för representerar inte en minoritet, väldigt många människor såväl i Sverige som i världen håller med dem i vad de har att säga. De håller bara inte med om deras medel. Jag håller med dem i mycket, men jag stödjer aldrig våld. Jag tror att det är viktigt att mobilisera alla som tror på en bättre värld och använda styrkan av att vara många och inte styrkan i våldet. Tyvärr kommer våldsaktioner i samband med demonstrationer förekomma så länge det förekommer orättvisor. Det viktiga är att vi inte stirrar oss blinda på deras skadegörelse utan fortsätter vår egen kamp mot orättvisor. Om alla antivåldsaktivister går ihop och bildar ett stort nätverk kommer vi vara kapabla att åstadkomma något och när vi blir kapabla att skapa en förändring utan våld kommer vi att få ännu fler anhängare som får tillbaka sitt hopp på en väg utan våld.

Av Ylva Kvamme 23 sep 2003 12:00