Därför skriver jag på Sourze

Så har skett i anslutning till min senaste artikel om våldtäktsbluffen i Tyringe. Så snälla läsare, tro inte alltid att det är jag som replikerar era kommentarer, även om mitt namn står under repliken. I slutet av artikeln hotade jag ge kallduschrepliker till några eventuella "fåniga" feministskribenter. "Hotet" var menat med en "glimt i ögat" och var formulerat med avsikt att provocera fram en stor debatt, vilket faktiskt skedde ganska snabbt efter artikelns publicering. Men jag missuppfattades av många och så vitt jag kan bedöma från kommentarerna var det endast en Sourze läsare som verkligen förstod vad jag menade med "hotet". Det var förvånansvärt nog, min gamla "ärkefiende" Josefin Alvunger, som också skrev sin kommentar med "glimten i ögat" och därmed vann en del poäng hos mig! Många andra blev förvånade och en del blev till och med förbannade. Bara en person bland alla kommentarers författare funderade över att det kanske inte var Billy Butt som skrev de flertal kommentarer, en av vilka var så nedlåtande mot läsarna att jag själv fick ringa till Sourzes redaktion och be dem radera den!

Mot bakgrunden av ovanstående och som svar till mångas frågor om vad jag haft för belägg för det jag skrivit om våldtäktsmål vill jag därför säga följande: Innan jag skriver en artikel tar jag alltid reda på så mycket fakta som möjligt kring ämnet. Jag har dels mediaarkivet till mitt förfogande såväl som att jag utnyttjar min rätt som medborgare att, genom hänvisning till offentlighetsprincipen enligt Tryckfrihetsförordningen, få ut handlingar ur rättsfallen jag vill debattera. Det finns också en sak som jag ofta har möjlighet till som många andra sourzeläsare kanske inte har, nämligen insikt i sekretessbelagda handlingar, det vill säga hemligstämplade dokument som handlar om mål som skett bakom lyckta dörrar. Och naturligtvis undrar ni nu hur i hela fridens namn Billy Butt kan få tag på sådana dokument när ofta inte ens journalisterna kommer åt dem. Svaret är ganska enkelt. Jag får oftast dessa handlingar av någon av parterna i målen. De har ju rätt, som part i mål, att få ut sekretessbelagda handlingar. Många som blir falskt anklagade för våldtäkt tar kontakt med mig redan från början, ibland genom sina anhöriga och ibland genom sina försvarsadvokater. De vet att jag har råkat ut för samma sak och att jag, med bruk av mitt kända namn, har möjligheten att föra ut deras budskap.

Ni ska veta, dock, att en del som hör av sig till mig är i högsta grad sexualbrottslingar som vill försöka att utnyttja min hjälp. Jag har under åren lärt mig själv att kunna skilja mellan hederliga och ohederliga. Fråga nu inte hur, snälla läsare - det är bara så och det skulle ta en hel debatt för mig att förklara detta. Det får vi ta en annan gång

Nyligen började jag undersöka ett våldtäktsfall som såg konstigt ut på ytan, men efter en del grävande fann jag anledning att skriva tillbaka till den som kontaktat mig och säga "Tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Jag tror att du är skyldig som satan och att domen mot dig är helt korrekt. Ta ditt straff!"

En sak som gör mig ganska ledsen är hur en del läsare här på Sourze uppfattar mig, som feministhatare. De har fel. Feminister har jag den största respekt för, men jag har redan sagt, och jag upprepar nu, att det finns många hederliga feminister och det finns en hel del "halvkokta feminister" i det här landet. De hederliga feministerna har fört en bra och framgångsrik kamp för jämställdhet och jag beundrar dem enormt. De halvkokta varianterna är dem som jag kritiserar därför att de är parasiter på de riktiga feministerna och de förstör begreppet feminism. Många av dessa arbetar som journalister i Sverige och den makten som pennan ger dem brukas ofta på ett slarvigt sätt. Ett mycket bra exempel är Aftonbladets Kerstin Weigl som i en krönika i sin tidning en gång skrev om hur hon som 18 åring blev våldtagen i en hiss. När man läser den krönikan förstår man varför Kerstin Weigl nästan alltid förklarar alla anklagade män som skyldiga sexbrottslingar, ibland innan de ens fått ett rättvist gehör av domstol. En annan arbetar på samma tidning och heter Annika Sundbaum Mellin just nu tjänsteledig. Hon slog alla rekord när hon för några år sedan i en krönika skrev något så fullkomligt intelligensbefriat som "jag bryr mig inte om han är skyldig eller oskyldig. Han ska sitta i finkan ändå". Naturligtvis tyckte hennes redaktionschefer att det var över alla gränser och vederbörande fick en ursäkt. Inte av Mellin utan av hennes chefer!

En annan sak som många kommentarskribenter har frågat efter min förra artikel, är vad jag menar när jag beskyller vissa feminister för att påverka unga tjejer att ljuga om våldtäkt. Jag vill svara på detta nu genom att först hänvisa till en bok som skrevs av journalisten Lilian Öhrström Sex Lögner & terapi - Nordströms Förlag 1996 I boken berättar Öhrström att hon granskat ett femtiotal sexualbrottmål i Sverige sedan 1989 och hon gör gällande att uppåt åttio procent av dessa fall handlar om sexbrott som aldrig ägt rum, men att männen ändå dömts efter vad hon kallar för en slags "hysteri om sexbrott", som orsakat häxjakter mot vissa män. Hon förutsåg att många av de dömda männen kommer att frikännas i efterskott genom resning i Högsta Domstolen - och det var precis vad som hände. Ett fyrtiotal av de målen slutade med friande domar i vilka man kunde läsa om hur unga kvinnor och tonårsflickor ljugit om sexbrott efter att ha blivit påverkade av massmedia att tro att "raggen" de varit med om i själva verket varit våldtäkter. Jag skrev om dessa fall i min tidigare artikel om rättsbluffen.

Så hur påverkas unga tjejer att ljuga, och vad är en våldtäkt egentligen? Låt mig förklara det så här: En tjej träffar en kille på disko och följer med honom hem på "en kopp te". Han vill ha sex. Hon vill inte. Han tjatar. Hon säger nej. Men han tjatar mer och hon säger fortfarande nej. Efter ett tag övertalar han henne till samlag. Alltså, han helt enkelt snackar omkull henne och hon går med på det i slutändan. Hon är alltså med på samlaget när det sker. Alltså, i det ögonblick penetrationen äger rum, sker den med hennes medgivande. Hon är varken full eller i hans vanmakt. Han har bara snackat sig till samlaget. Men efteråt ångrar hon sig och känner sig lurad. Hon går hem och gråter. Det kan man förstå. Killen var en skitstövel som snackade omkull henne. Han ska fördömas för att ha visat dåligt moral. Hon följde med honom hem bara för att dricka te och kanske hångla lite, men hon hade inte tänkt ha samlag. Hennes mamma blir orolig när flickan gråter vid hemkomsten och huxflux blir det polisanmälan.

De halvkokta feministerna jag skriver om vill ha unga tjejer att tro att detta var en våldtäkt, men kära vänner det var det INTE enligt lagens mening! Varför? Därför att hon var med på noterna i samlagsögonblicket, och hur hon kände sig före och efteråt har ingen som helst betydelse i juridikens mening. Man kan diskutera och fördöma killens svinaktiga beteende, men ska han dömas för våldtäkt? Absolut inte! Och nu kommer min poäng i det hela. Många feministskribenter har fört en debatt om att en kvinnas "nej" alltid är ett "nej". Men herregud tjejer hur många gånger har ni varit hos en kille, sagt nej och ändrat er efter att ni druckit lite vin, lyssnat på lite musik, blivit förförd eller övertalad? Har ni aldrig ändrat er när man låg på sängen eller soffan? Nittionio procent av svenska tjejer skulle aldrig drömma om att anmäla en kille under sådana omständigheter, men det finns en procent som gör det och det är en procent för mycket!

Nu tror jag att en del kommentarer kommer där min gamla fiende fröken Alvunger eller skribenterna "Elin", "Sunny" eller "Marie Hellström" kommer att skriva att de tycker att detta inte har med feminismen att göra. Men tyvärr tjejer, det är de halvkokta feministerna som på senare år ändrat begreppet våldtäkt genom att skriva i tidningarna och göra våldtäkt till någonting annat än vad det egentligen är. Låt oss då ha klart för oss vad våldtäkt egentligen är, alltså brottet våldtäkt: för att någon ska kunna dömas för våldtäkt krävs ett av fyra rekvisit Brottsbalkens 6:e Kap §1 a våld, b hot om våld eller försättande av offret i trängande fara eller c försättande av offret i vanmakt. Det finns inga fler rekvisit och alla andra situationer där samlag sker kan inte och får inte betraktas som våldtäkt. Så står det i vår lagbok, men dessa fåniga feminister som jag hänvisat till försöker ständigt ändra på rekvisiten genom att påverka oss med sina tidningsartiklar. Egentligen är det så här: En kille får bete sig hur svinaktigt som helst, men så länge tjejen var med på att samlaget skedde är det inte våldtäkt! Ni som tror annorlunda bör snacka med en jurist innan ni gör bort er i kommentarsforumet.

De feminister jag skriver om vill att svinaktiga beteenden, som leder till vad som från början var från tjejens sida ett oönskat samlag som blev omvänt till ett samlag med tjejens medgivande i det ögonblicket som samlaget skedde, vare sig det var på grund av killens omoraliska beteende eller övertalningsförmåga, skall klassificeras som våldtäkt. Jag svarar såsom lagen säger att man inte kan och inte får döma en person på moraliska grunder under juridikens täckmantel. Problemet uppstår när en del nämndemän som ofta är i hög ålder dömer enligt deras gammaldags moralföreställningar. Även de blir påverkade av debatten som alltid drivs av vad jag kallar för halvkokta feminister. De riktiga feministerna i Sverige det vill säga sådana som Inger Segelström, Ann-Britt Grünewald, Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Maria Pia Boëthius, Åsa Moberg med flera skulle aldrig drömma om att skriva artiklar där de förespråkar att män ska dömas på grund av dåligt moral.

Det finns också några som inbillar sig att jag vill använda Sourze som ett slags klagomur. Till dem vill jag bara säga så här: Jag har, sedan 1986, skrivit mer än tvåhundra debattartiklar i tidningar över hela Sverige och jag har haft äran att få inte en eller två, utan tre stycken debattartiklar publicerade på Sveriges debattforum nummer ett, DN debatt. Varför skulle jag då vända mig till en nättidning? Jag tror att vi kan vara överens om att jag har möjligheter till att få ut mitt budskap på många andra sätt om jag så önskar? Varför är då Sourze så intressant att skriva i? Jo! Därför att där kan jag som skribent få höra hur vanliga läsare reagerar på mina texter. Och det bästa är att jag får replikera deras kommentarer, ungefär som jag gjort nu.

Och till sist, ni som kritiserat mitt bruk av svenska språket, ni bör beakta att jag aldrig någonsin gått en kurs i svenska. Engelska är mitt modersmål och jag tycker faktiskt att min svenska är helt okej och att jag skriver och talar bättre än många svenskfödda svenskar!

Av William Butt 22 sep 2003 22:00