Våga prova en ny man, sista delen

Del 4
Han kliver in genom dörren till det stora rum där de ska ha kursen. Han är tidig och förväntar sej inte att någon ska vara här ännu. Därför blir han förvånad när han ser en stor kvinna i en lysande lila klänning och med något märkligt turbanliknande på huvudet. Han ska precis till att säga något när hon börjar krumbukta sej. Förvånat ser han hur en märklig dans tar form framför hans ögon. Han går lite närmare, kanske är det kvinnan som ska dansa magdans, men han hade inte förväntat sej att hon skulle vara så stor. Inte för att det var något fel utan han hade alltid tyckt att stora kvinnor var vackra men…Hon rör sej nästan ryckigt, och armarna böljar kring henne och det ser nästan vädjande ut. För ett ögonblick möter hennes ögon hans och han märker ett lätt glasartat uttryck. Går hon på droger tänker han en hundradels sekund när hon plötsligt får fart i stegen. Ett märkligt ljud från hennes strupe och nu börjar hon riva av sej sin klänning. Han känner hur han gapar och stänger igen munnen snabbt. Vad i hela friden. Hennes framträdande nästan hetsar upp honom samtidigt som han blir arg för att hon sliter av sej kläderna mitt framför ögonen på honom. Hon rör sej snabbt över golvet och hennes ansiktsfärg har antagit en mörkröd ton. Hennes armar ormar runt hennes kropp och det blanka korsettliknande underplagget. Så stelnar hon till. Hon står med baken mot honom. Och då ser han hur något mörkt röra sej neråt. Va, står hon och skiter på hans dansgolv?
Nu är han så upprörd att han känner kvävningskänslor. Han knyter nävarna och tänker skrika åt henne då hon plötsligt dimper i golvet. Chockat ser han bajset röra sej över golvet och han inser att det är en orm. Hon hade en orm innanför kläderna. Den ringlar ut mot toaletterna och gömmer sej i mörkret inne på en toalett. Han rusar bort dit och stänger till dörren. Han vet ju inte om den är giftig. Sedan springer han tillbaka till kvinnan. Hon ligger avsvimmad. Och lite blod letar sej ut i mungipan. Han kollar snabbt hennes puls. Han hade ju varit ambulansförare i det militära så lite kunde han ju. Han daskar till henne lätt i ansiktet och ropar - Hallå. Då tittar hon upp på honom. Hennes blå ögon irrar förvirrat upp mot hans ansikte. – Va, säger hon.
- Du svimmade, säger han. Oh, säger hon och ser ner mot sin kropp. Först rodnar hon sedan smäller hon till honom över ansiktet. - Skäms karl. Hon sliter till sej sin klänning och försvinner ut mot toaletten. När hon öppnar dörren ropar han – Neeeej! Hon kliver in på toaletten och så hör han ett skrik. Han springer dit och i sista sekund räddar han henne ut från toaletten och ormen. Han tar henne i famnen och stryker henne över ryggen. Han pratar till henne som till ett barn och hjälper henne på med klänningen.

En timme senare sitter de i cafeterian och dricker kaffe. Kursen börjar om en halvtimme men Jan har ingen brådska. Han skrattar högt när kvinnan framför honom berättar historien om hur hon skulle bli exotisk danserska och hur hon lånat en liten orm av en bekants tonårsdotter och hur den slitit sej och slingrat sej ner i klänningen på henne. Hon tittar på mannen framför sej och hon gillar hans skägg och hans skrattgropar. Och det känns som de känt varandra länge. Som de träffats förut. Han skrattar som han aldrig skrattat förr och när kursen sedan börjar har han bara ögon för denna kvinna. Vera som hon heter glider med lätthet runt när han för henne runt i diverse olika virvlar och takter

Tre månader senare gifter sej Jan och Vera i all enkelhet i den lilla by kyrkan. Och hon vet att Gud och hans änglar sitter uppe i sin himmel och ler.

Av Maria Flink 18 sep 2003 14:20