Våga prova en ny man, del 3

Jan satte sej med alla nya ansökningar. Människor från alla håll och kanter av landet.
Han var lite trött på anspänningen varje gång. Människor som fyllda med hopp kom dit och ville så mycket.
Jan var en positiv, drivkraftig man i sina bästa år. Nåväl, han hade kanske sett sina bästa år men han var fortfarande vid god vigör. Och han var fortfarande attraktiv sade hans lite yngre syster till honom och hade knuffat honom i sidan när hennes man uttryckt en tanke om att Jan borde gifta om sej och inte bli någon bitter man på äldre dagar och som inte vågade ta steget ut och hitta någon ny.
Inom sej hade han inte brått. Han måste få sörja sin skilsmässa. Det var ingen som trott sina öron när han hade berättat att de skulle skilja sej. Vid deras ålder.
Han själv hade haft den tanken att man gifter sej en gång sedan så lever man som gift resten av livet. Han kunde aldrig tro att han skulle bli skild. Hans barn hade blivit osams. Pojken hade ställt sej på mammans sida och flickan, som egentligen inte var hans, hade ställt sej på hans sida.

De hade suttit många kvällar över en kopp te och pratat. Efter ungefär ett år hade hon sagt till honom att inte vara så bitter längre, att han måste försöka leva vidare utan att gräva ner sej i allt det förflutna.

Det var då han börjat med kurserna. Han var en hejare på dans och dragspel. Dragspel hade han spelat i hela sitt liv, så han satte ihop fantastisk musik på band och sålde det. Danskurserna gick av bara farten för folk älskar att dansa i Norrland. Det hade gått riktigt bra och folk började höra av sej från hela landet. Och han tjänade pengar. Både på kurserna och på musiken.

Han var strax över 60 år, hade ett litet skägg som var mörkt med en aning grått i. Håret på huvudet var fortfarande tjockt och hans stolthet. Hans kropp var spänstig tack vare dansen och att han gillade att röra sej i skog och mark.
Och nu var det dags för en ny veckokurs. Han skulle spela in lite nytt material till dess. Och han hade denna gången bjudit in en gäst. En kvinna som skulle dansa lite magdans. Det skulle bli spännande och skulle vidga hans vyer lite och vem vet, hon kanske var attraktiv och de kanske skulle…släpp det Jan, sa han till sej själv. Ingen mening med att ha några förväntningar. Men när han satte ihop musik den här kvällen så smög det sej in lite orientaliska toner i det hela. Och han kände sej glad och förväntansfull.

Av Maria Flink 17 sep 2003 10:22