Oförskämt och lögnaktigt, Munkhammar

I fredags debatterade jag EMU mot Johnny Munkhammar från Svenskt Näringsliv. Denna debatt har föranlett
Munkhammar att skriva ett inlägg på Sourze. Enligt Munkhammar hade han alla argument medan jag mest
verkar ha skrämts och hotats. Jag brukar inte recensera varken mina egna insatser i debatter eller mina debattmotståndare. Men låt mig göra ett undantag.

Munkhammar tror att vi på nej-sidan har en massa folk att "medföra" till olika debatter. Det har vi inte, och det gör vi inte. Munkhammars bristande stöd i debatten kan möjligtvis ha något att göra med hans
sätt att debattera.

Till skillnad från Munkhammar har jag ingen spåkula. Jag är genuint osäker på vad framtiden bär med sig. Men vi som motsätter oss ett EMU-medlemskap har ju ganska varmt på fötterna när vi varnar för de risker ett
EMU-medlemskap för med sig.

För det vi vet är att Sverige sedan euron infördes haft högre tillväxt, lägre inflation och väsentligt lägre arbetslöshet än genomsnittet av EMU-länder. Vi ser också hur kommision, ministerråd och centralbank har en gemensam agenda som alla läskunniga kan ta del av i de rapporter och rekommendationer som dessa institutioner utfärdar för medlemsländerna. I april i år rekommenderade den Europeiska centralbanken Sverige att sänka skatterna, minska de offentliga utgifterna, avreglera arbetsmarknaden och "öka incitamenten för arbete", vilket brukar betyda sänkt a-kassa.

EU:s finansministrar har lovordat lönestoppet för offentlig sektor i Portugal, kritiserat höjningen av a-kassan i Finland och förespråkat lägre skatter, minskade offentliga utgifter, avregleringar och konkurrensutsättningar för de
flesta länderna i EU.

Oturligt nog för Munkhammar har OECD organisationen för ekonomiskt samarbete mellan de 29 rikaste länderna i världen publicerat en rapport som visar att förutsättningarna för hög tillväxt i framtiden är bättre i Sverige utanför EMU än för genomsnittet av EMU-länder.

Vi vet också att ett ja innebär att vi underordnar oss en Europeisk centralbank som enligt Francis Wurtz, ordförande för förenade vänstergruppen i EU-parlamentet, är den mest antidemokratiska av EU:s institutioner. Detta ville inte Munkhammar tala om men för de flesta väljare är det nog rätt intressant.

Att påstå att ett nej innebär isolering borde rimligtvis innebära att Sverige är isolerat i dag, eftersom vi ju står utanför valutaunionen och den gemensamma valutan och har gjort så sedan euron infördes. Alla vet att så inte är fallet.

EU präglas idag i alltför stor utsträckning av något som skulle kunna kallas "euro-nationalism". Skyddstullar mot varor från fattiga länder och stora exportsubventioner till
varor producerade inom EU är sannerligen inte någon internationalistisk politik.

Johnny Munkhammar tror sig ha hört mig tala om "Sverige åt svenskarna". Det är oförskämt, lögnaktigt och en uppseendeväckande låg argumentatioonsnivå till och med för att komma från Svenskt Näringsliv. Så talar bara den som redan förlorat debatten och är på väg att förlora all anständighet.

Munkhammar fick också chansen att inför åhörarna tala om hur mycket Svenskt Näringsliv satsar på att få ett ja i folkomröstningen. Det påstod han sig inte veta och försökte få det till att den som ställde frågan vägrade diskutera sakfrågan. Detta sagt av en man som försökte inbilla oss att ett nej i folkomröstningen gäller något annat än just ett nej till euron och valutaunionen EMU.

Nej, Munkhammars tillkortakommanden i debatten borde nog leda till att han rannsakade sin brist på argument istället för att beklaga sig över bristande stöd bland åhörarna. Ett nej på söndag är det minst dramatiska men mest demokratiska valet vi kan göra. Och jag har goda förhoppningar om att en majoritet gör detta val. Men inte i gruppen män med årsinkomst över 400 000 kronor - där är ja-sidans ledning sannolikt ointaglig och jag gratulerar Svenskt Näringsliv till vinsten.

Av <img src= Ohly 10 sep 2003 11:59