Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ett litet strå...

kan du väl skänka mig...

Framför mig ser jag ditt mjuka anlete,
det jag kommit att älska och frukta
För jag vet att den dag det försvinner,
då dör jag också.

Jag tynar redan bort av saknad
då jag vet att jag ej får se dig i morgondagens ljus.

Om du bara vill se åt mitt håll,
en liten gång och sända mig en tanke,
då lever jag en dag till.

Eller bättre upp,
du kan låta sommarvindarna
ta ett av dina gyllne strån
och på viljans strömmar
bära det till mig så att jag får känna doften
av hur det känns att vara nära