Var är du Jon?

Vi möttes förra sommaren på det mest otänkbara stället av alla.
En sommar kväll på en balkong inlåsta med vår smärta som enda sällskap, tills vi möttes.
Du satt där med nedböjt huvud, du sörjde och du hittade genast en väg rakt in i mitt hjärta.

Du berättade din historia och jag led med dig.
Vi fick en dryg vecka tillsammans. En vecka fylld med skratt, tårar, närhet, fruktan och glädje.

Du hjälpte mig vidare på livets väg du väckte något inom mig som länge slumrat, jag är dig evigt tacksam för det.
Hela mitt väsen ville ha dig, men det blev ej så.

Sitter nu här ett år senare och det suger till i mitt inre när jag tänker på dig. Guud vad jag saknar närhet...
Kanske ses vi igen, kanske inte...
Sköt om dig min vän, jag älskade dig Jon... den sommaren.

Linda

Av Linda Wallster 18 aug 2003 10:09