Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Jag skakar, är det normalt?

Det skakar, något skakar inuti.

Mina ben är svaga fast jag joggat och tränat.
Mina läppar darrar och tungan känns död där den
vilar bland tänderna som verkar frätas sönder.
När jag går saknar min kropp styrsel... jag går in
i dörrar och människor och allt annat.

Mina ögon rycker och blinkar, tåras ibland så jag
kan lägga huvudet i knät och blunda.

Jag känner nog inget inuti så osäkeheten tar tag
i min kropp, mina muskler, min påse som ska få mitt inre att överleva. Om man tar en hammare och slår, slår och slår så krasar det när benen
krossas innanför huden.

Mina händer vill känna så mycket och hjärnan tar
nästan emot när ruset blir för stort för att
hålla inne... Det skakar, något skakar inuti.

Jag lämnar marken. Aj. Vart ska jag? Kan ingen
förklara vart jag ska?
Tror att jag aldrig ska vilja igen. Jag vill så
mycket, jag får så lite. Jag villvillvill.
Varför hör du mig inte? Varför når mina ord inte
fram? Kanske för dom aldrig blottats. Mina ord
ska inte finnas till för jag vet inte om jag
menar vad jag vill säga. Det är bara instinkter
att säga så.Du säger att jag får vilja men jag bara biter ihop.

Rör inte min vilja. Jag håller käft nu och mina läppar
darrar över ansträngningen att hålla skriket inne.
Det är inget farligt skrik. Det är ett skönt
skrik som river och sliter lite här och var.
Jag är ett litet djur och gör bara som jag känner
men jag känner för att göra för mycket.