40 år eller 40 sekunder av kärlek

Däremot vet jag att om fyra dagar har det gått fyrtio år sedan min mamma och min pappa gifte sig. 40 år! Tillsammans. I kärlek, lust, vänskap, glädje och... ja, vad ni kan tänka er.

40 år. Jag som är vardagstacksam om jag finner någon att vila tunnelbaneblicken på och vildsint fantisera om i 40... sekunder.

40 år. Jag som tycker det har varit en god berusningskväll om den innehöll ett samtal av groende attraktionsintresse på 40... minuter.

40 år. Jag som är glad för de få gånger då jag får till någon form av kärleksrelation som jag åtminstone kan låtsas ha ägt rum i 40... timmar.

40 år. Jag som finner det underbart unikt då jag får tillfälle att testa och drömma mig fram i den där förälskelsesvärlden av längtan, lust och begynnande vardag i 40... dagar.

40 år. Jag som bara kan drömma om, det har aldrig hänt, att storslagna tillsammansplaner föds och gror allt djupare ner i kärleksmyllan dag efter dag i 40... månader eller mer.

40 år. Jag som nu märker att jag lagt de där tankarna bakom mig, inte längre tror att det kommer bli så för min del. Att jag efter smekande blick på tunnelbana, intressesamtal på krogen, het första natt i sängen, förälskelsestestande i cityvardagen och storslagna planer i månader efter månader plötsligt skulle slås av att jag har varit någon tillsammanskär i 40... år.

Det finns inte. Inte för mig. Vissa hoppar över åtta meter i längdhopp, andra springer hundra meter under tio sekunder och andra är varandra tillsammanskära i mer än 40 år.

Det är värt att uppmärksammas. Det är värt en rungande applåd. Det är definitivt värt en fest.

Jag lovar. Det finns mycket hos min mamma och min pappa som är värt att uppmärksammas, som är värt en rungande applåd. Som jag är stolt, glad och tacksam över. Som jag gärna berättar om för andra, eller tänker på alldeles för mig själv. Sådant som alltid har funnits där, som har gjort mig till den jag med stolt glädje är. Och som kommer fortsätta att finnas där som en given grund av vardagsnödvändig trygghet och tillit lång tid framöver.

Som sagt. Det finns mycket. Men inget kan nog bräcka det jag känner inför denna deras gemensamma bedrift.

Inte 40 sekunder. Inte 40 minuter. Inte 40 timmar. Inte 40 dagar. Inte 40 månader.

Utan.

40 år. Av kärlek. Tillsammans.

Av Thomas Jonsland 12 aug 2003 11:53