Bed & Breakfast i rysarmiljö

Att banta och att vara impulsiv beträffande övernattningsrum i semestertider går ibland inte riktigt ihop. Det fick min väninna Susie erfara, när vi och en tredje väninna kampade ihop i på semestern häromveckan. I en stad hade tagit in på ett vandrarhem med ganska små rum. Susie fann, efter första natten, trebäddsalkoven alltför trång och begav sig till turistbyrån för att skaffa annat boende de återstående två nätterna. Tjänstemannen letade en stund och meddelade sedan glatt att hon lyckats hitta en ledig plats på ett ställe centralt i stan, säng och frukost, billigt var det också. Glad i hågen packade Susie sin väska på kvällen och jag följde henne till det nya stället.

En stor port i jugendstil och en mörk trappa ledde upp till dörren med det rätta namnet på. Ingen skylt annonserade i övrigt om att vi kommit rätt, men Susie som är en tapper kvinna, tryckte oförväget på ringklockan. Efter en stunds tystnad hörde vi hur låskolven vreds om och dörren öppnades. Där stod en liten, smal kvinna av obestämd ålder kunde vara allt mellan 40 och 80 år, i svarta kläder och svart hår och med ett nervöst uttryck i ansiktet.

- Varsågoda och stig på, inbjöd hon vänligt och slog ut armen i riktning inåt hallen. Förlåt om det luktar matos, jag hade tänkt jag skulle ha hunnit vädra ut. Oj, vad det luktar känner jag nu, och vitlök också, tycker ni det luktar illa? Och jag skulle ha bytit kläder också de är inpyrda av matos. Hon luktade på blusärmen.
- Det gör inget, tröstade Susie medan jag nyfiket såg mig om i den jättelika våningen. För att komma till Susies rum måste man korsa ett stort rum, som endast innehöll en gammal svart flygel. Det fanns inga lampor i rummet, så det vilade i skymning.

I Susies rum fanns en jättelik dubbelsäng, som uppfyllde hela utrymmet. Gardinerna var fördragna,
- Grannarna är så nyfikna, förklarade den lilla värdinnan. Vid fotändan fanns höga dörrar till en garderob.
- Rummet går tyvärr inte att låsa, sade värdinnan, men det finns en nyckel till garderoben, så du kan låsa in dina saker där. Hon tar fram en stor, klumpig nyckel.
- Du får inte förlora den, sade hon allvarligt, den är K-märkt och det kostar 2 000 kronor att göra en ny. Jag kikar i smyg på väninnans ansikte, som mer och mer uttrycker en blandning av skräck och förtjusning
– Hon är tack och lov lite lagd åt det makabra hållet! På grund av detta vänder hon inte om och tackar för sig, som jag antar att kanske någon annan, mer räddhågad typ skulle ha gjort.
– Och så vill jag be dig att vara noga med att låsa överlåset på ytterdörren, fortsätter den pratsamma värdinnan lite hemlighetsfullt och fortsätter: Det har nämligen bott en kriminell student här, som suttit inne ett bra tag, men som nu är ute igen. Och jag kan inte byta huvudlåset eftersom huset är K-märkt.
- Okej, nickar Susie glatt, det ska jag tänka på.
Innan jag lämnar henne för att återvända till mitt eget trygga vandrarhem hör jag hur kvinnan i svart säger:
- Jag har köp härlig, god ost till frukosten i morgon. Det tycker du väl om?
–Ja, men nu är det så att jag går på diet, invänder Susie, jag är med i viktväktarna och...
–Ja, jag har mager ost också, muttrar kvinnan, men den smakar så illa. Den andra är så good, du kommer att ändra dig i morgon bitti ska du se!

Vilket hon hade varit tvungen att göra, i alla fall "smakat" på en i värdinnans ögon liten bit. Damen hade fortfarande på morgonen varit iförd de matosstinkande kläderna från dagen innan, men sade nu inget om dem. Hon hade också bakat "jättegod" sockerkaka, som Susie lyckats smussla ner i sin väska utan att det syntes. Men osten gav så många kaloripoäng att det nästan inte fanns plats för annan mat under dagen för henne. På kvällen när vi sent omsider följt Susie till porten och genom fönsterrutan sett henne irra runt i den stora farstun för att hitta trappan upp i mörkret – hon hade, fick vi sedan höra, tagit fel trappa och hamnat utanför en dörr med ett helt annat namn, då det genast – innan hennes förnuft hunnit ifatt - gått upp för henne att alltihop från gårdagen bara iscensatts som täckmantel för någon slags kriminell komplott. Nåväl, hon hade hittat rätt dörr till slut och väl inne fick hon reda på att hon denna natt fått ett annat rum, eftersom värdinnans systerson med fru anlänt och fått rummet med dubbelsängen. Det nya rummet var dubbelt så stort till ytan som det gamla, med en liten smal enkelsäng vid ena väggen. Natten förflöt lugn – förutom tonerna från ett långdraget gräl som Susie senare inte visste om hon drömt eller hört på riktigt genom väggarna.

När vi på morgonen mötte henne för vidare färd såg hon lidande ut, magen var uppsvälld och tung, hon hade tvingats äta två rejäla, nybakade frukostbröd med extra mycket smör och grädde i, vilka den snälla damen gjort enbart för hennes skull. – Så du ska ha med dig ett gott minne härifrån, hade hon sagt med ett milt leende på läpparna.

Detta är ett bidrag till Sourzes författarskola

Av Vivian Gustin 30 jul 2003 13:02