Att leda ett folk

Andra använder mediastrateger.

Talar till folket i direktsända TV-tal.

Ljuger de rakt upp i ansiktet.

Ja.

Fan.

Vissa är hederliga och bryr sig om saker som att vi ska ha

frisk natur

och

Global rättvisa,

ja.

Men de blir oftast mördade, ja.

Förr eller senare,

skjuts de

av ensamma förvirrade män.

Jag är inte mycket för konspirationer. Nej. Det är liksom lite för många som snackar om de, konspirationerna och det är liksom lite för tufft och trendigt för att även jag ska börja babbla om konspirationer som smids och sätts ihop i hemliga rum, strategiskt utplacerade runt om i världen.

Där sitter han, doktorn, Bhenwit, i en av de stora stolarna. Omgiven av de andra, Diktatorn, Professorn och Direktören, även de i stora stolar, runt det lilla bordet, ja de är alla där. De sätter nålar i kartor, väljer strategi, metod, klockslag, datum och plats, förövare och kanske viktigast, syndabock, helst alkoliserad, men framför allt ensam, utan koppling tillbaka till ett rum, hemligt, strategiskt utplacerat runt om i världen, olika platser, ja, men samma rum, tak, golv, väggar, fyra och en liten ensam glödlampa som kämpar för att jaga mörkret in i hörnen där det ligger stora mördare till hundar födda i Riket under det första kriget, uppfödda och tränade i Kambodja, Afghanistan och på gatorna utanför toppmöten runt om i världen.

Lampans försök att hålla mörkret borta från deras ansikten, bleka, utan kärlek, förstörs av en svärm av

tjocka feta flugor som cirkulerar runt den ensamma glödlampan och hindrar ljuset att fritt sprida sig i rummet. Deras ledare, en stor fet, svart fluga med klasar av vita ägg på benen kryper upp ur min kaffekopp till höger om skrivmaskinen på skrivbordet inne i det lilla rummet där jag sitter och skriver den här skiten.

Fan.

Den lilla skiten, nej, förlåt denna en av guds vackra varelser har nyss tagit ett bad i mitt kaffe. Va fan! Var det verkligen nödvändigt? Va? Fan, hon har ju bergis tappat ett av de där äckliga äggen i mitt kaffe.

Denna bruna drog, kaffe, socialt accepterad, ja, men ändå en drog, inte lika stark som hasch och cannabis, nej, men ändå en drog, ja.


Just ja

konspirationsteorier

Det finns en hel stugby med utomjordingar mitt inne i djupaste Sarek.

Elvis lever, han bor i en liten lägenhet uppe i Oxbacken. Jag vet, jag har sett honom en sen höstkväll och plötsligt stod han där, mantel, polisonger, tajt vit jumpsuit med putande skrev och mörk röst. Ja.

Lets go, sa han och pekade uppåt Oxbacken så där med ena fingret, som Jesus i de där ikonmålningarna från renesansen, som ett litet barn som leker cowboy.

Doktorn och Professorn arbetar i hemliga laboratorier på att förbättra

Ebola.

HIV.

Malaria.

Skabb.

Arbetet går framåt, men personalen dör i tusental säljs de som flintastekar sommartid och som mormors julkorv på vintern, ja.

Vi vet ju alla, fördomsfulla som vi är, att det är på vänsterkanten de finns.

De flummiga,

ensamma,

förvirrade,

alkoliserade,

galna,

aktivisterna

som är kapabla, i stånd, att virrigt råka skjuta ihjäl någon hög uppsatt ledare eller frontfigur. Är det inte då lite konstigt? Va? att de väljer att skjuta sönder sina politiskt likasinnade?

Kennedy?

Palme?

John Lennon?

Dag Hammarsköld, fast hans plan störtade, ja, han blev inte skjuten, nej.

Vi stannar där, det får räcka.

Jag vill på inget sätt påstå att det endast på vänstersidan finns hederliga ledare som bryr sig om rättvisa och frisk natur, nej, så är det ju inte.

Nej.

Men är det inte lite underligt att det är vänsterfolk som skjuter vänsterfolk, va, om det inte är så att, nej, inga konspirationer.

Nej.

Av T.L Stjerna 29 jul 2003 09:57