Striden om godiset

Känner hur jag nästan tappar korgen med varor. Är säker på att skalet på alla ägg inom en kilometers avstånd krossas av tjutet.

Vrålet övergår plötsligt till ett visslande, väsande.
Vi runt omkring andas ut, men blir snabbt varse att det är så man hämtar luft för att kunna prestera vrål i den klassen.

"MAMMA, JAG VILL HAAAAAAAA... inandning... GOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOODIS!!"

Han, för det är en liten, men mycket bestämd herre i 6-årsåldern, stampar med fötterna á la Riverdance.
Trummandet med de små gympadojorna mot golvet övergår snart i regelrätt hoppande upp och ner.

Hans ansiktsfärg har börjat anta en paprikaröd nyans av ansträngningen att hoppa hysteriskt samtidigt som han försöker utstöta vrål i klass med det första världsmästarvrålet.
"MAMMA, JAG VI..HI..HI..ILL HA GHOHOHOOODIS!!"

Mamman håller i kundvagnen så hårt att knogarna vitnar, samtidigt som hon försöker behålla sitt oberörda ansiktsuttryck. Det blir allt svårare när han går över till att dra henne i kjolen.

Hoppandet har avtagit på grund av energiförbrukningen, men tydligen behövs i princip ingen energi för att kunna vråla som en kulstötare i 100-kilosklassen. För plötsligt skakar marken när han tar ifrån tårna. Känns som taket ska rasa in.

Mamman byter taktik, försöker med paragraf 1a; så här förklarar du för honom att han inte kommer få något godis. Med lugn röst vänder hon sig till den knallröda sprattlande lilla bollen som återupptagit studsandet:
"Kalle, det blir inte något godis idag. För det är inte lördag."

Nöjd med resonemanget återgår hon till att köa avslappnat.

Vi andra ser hur han suger in otroliga mängder luft.
Kinderna som apelsiner.
Laddar med det tunga artilleriet, det tyngsta han har.
Och så kommer det, med orkanstyrka:
"DUMMAAAAAAAA MAMMAAAAAAAAAAAAA!!"

Alla tar ett steg tillbaka.

Men mamman hans lyfter inte ens på ögonbrynet. Hon har valt strategi och tänker vinna kriget den här veckan, kosta vad det kosta vill i energiförbrukning, efter att ha blivit besegrad otaliga gånger.

Studsandet ökar i intensitet, nu är han blodröd i ansiktet och försöker rafsa till sig några godispåsar från ett ställ.
Men hon förekommer honom, och som magi - hokuspokus;

kassörskan lyfter plötsligt undan deras kundpinne och börjar dra varorna förbi avläsaren.

Då inser han att slaget är förlorat, ger sin mor ett sista förintande ögonkast och går sedan med hakan högt förbi kassörskan och kryper upp på hyllan bredvid varubandet. Där sitter han med ryggen mot sin mor och dinglar med benen.

Kan se triumfen i hennes ögon.
Hon vann striden om godiset.

Av Sandra Lundgren 24 jul 2003 14:19