En plötslig förmögenhet

Ryktet om storvinsten sprids ganska fort och når också min familjs middagsbord. Det är en bekant till oss som har vunnit. Han har spelat tillräckligt ofta och i nog många år för att ha en särskild pärm där han sätter in kopior på vinstgivande kuponger och lotter. Det här måltipset förtjänar en hedersplats däri, eller så är det till och med för märkvärdigt för att få vara med i samlingen, eftersom 7 297 648 kronor måste få de andra vinsterna att se oförtjänt löjliga ut. Halva vinsten tillhör polaren som han har spelat med, men även då femtio procent är avdraget påminner summan om en vacker sifferkod till det lyckliga livet.

- Vad tror ni att han kommer att göra för pengarna? undrar jag.

Svaret jag får är inte särskilt förvånande. Hela familjen spår en framtid där han fortsätter att jobba, men med en ny slags lust eftersom han inte måste. Som ekonomiskt oberoende kan han också köpa en massa saker och så klart resa. Jag blir avundsjuk när jag tänker på vilka möjligheter han nu har att upptäcka världen. Själv skulle jag åka tillbaka till Afrika om jag hade vunnit. Jag var i Kenya i april och människorna som jag träffade där finns sedan dess i mitt bakhuvud varje dag.

En av dem är Matthew. Han är tretton år och bor i Tanzania. Eftersom han är duktigast i sin klass, hade han fått chansen att åka på ett veckolångt möte om olika framtidsfrågor. Det hölls i Nairobi och bland de hundrafemtio deltagarna hade jag inte lagt märket till Matthew förrän han kom fram till mig den sista kvällen. Jag frågade om han hade haft en bra vecka och han nickade.
- Det enda jag ångrar är att jag har varit blyg och inte vågat prata med så många förrän nu, sa han försiktigt.

Matthew och jag satte oss i trappen som ledde ut till hotellets trädgård. Vi pratade om den svenska snön och hettan i hans Tanzania, och om ett par likheter som vi med lätthet kunde hitta i varandras vardag. Matthew brukade läsa dikter högt inför publik och jag föreslog att han skulle försöka skriva texter själv, så som jag gör. Ibland undrar jag om han har gjort ett försök. Jag är i alla fall säker på att han då och då, efter att skoldagen och läxorna är avklarade, träffar kompisarna för att dansa breakdance.

- Jag har också dansat, sa jag, men jag kan inte breakdance. Kan du inte visa hur du gör?

Han tittade besvärat på lamporna som spred ljus över hela terrassen bakom oss. Tveksamt gick han in i nattens skuggor som vilade på gräsmattan. Där stod han stilla med sin blyghet och försäkrade sig om att ingen annan tittade åt hans håll. Medan hans över- och underkropp var helt orörlig lät han plötsligt en våg gå från den ena handen till den andra, genom armarna. Sedan satte han sig ner på ett trappsteg igen.

Hans uppträdande var så kort att det inte gick att kommentera tekniken med mer än ett gillande leende. Istället sa jag:
- Det skulle vara kul att åka till Tanzania, speciellt nu när jag har fått nya vänner som bor där. Vilken land drömmer du om att åka till?

Jag gav honom mycket tid att fundera, eftersom jag trodde att han hade svårt att välja ett av alla de länder som finns. Tillslut:
- Jag har aldrig tänk den tanken.

Hans svar kändes väldigt underligt för mig, eftersom jag kommer från ett land där alla har drömt om hur det skulle vara att vinna de stora miljonerna. Vad de skulle göra, vad de skulle köpa, vilka fester de skulle ha, vilka länder de skulle besöka.

Matthew var ärlig. Han hade aldrig fantiserat om att resa, inte ens under de här dagarna då han hade besökt ett grannland för första gånget och mött människor från ett kallt land kallat Sverige. Det syntes tydligt att tanken på andra resor än denna var så ny och orealistisk för honom att han inte kunde greppa den.
- Det enda som är viktigt för mig är att få gå i skolan och att träffa mina vänner på fritiden, tyckte han.

Jag hoppas att jag kommer att spara den repliken i hela mitt liv. Så länge jag har den någonstans i bakhuvudet, tillsammans med allt annat som bildar Matthew, kan jag se lyxen. Inte bara i 7 297 648 kronor, utan också i breakdance och poesi.

Av Malin Rindeskär 22 jul 2003 12:23