Sinnenas minnesbank

Du söker i mina ögon efter svaret på din fråga.

"Eller hur är det så?"
Ett mhm är allt jag får fram.
Jag lyfter upp muggen,
tar en klunk kallt kaffe.

Jag har inte lyssnat,
förlåt älskade gumman,
jag vill verkligen lyssna.
Jag vill verkligen helt och fullt finnas där i solen med dig,
med kaffe,
med skratt
och planer som vi alltid har kunnat.

Men jag slits från caféstolen. Din röst suddas ut.

Hjärtats längtan till det enkla är oändligt stark.
En omöjlig strävan bakåt i tiden.

En kamp jag förlorar gång på gång.

Försöker hålla kvar i bilder;
som blir allt mer avlägsna och suddiga.
Minnas dofter;
som för länge sedan svepts undan av tidens vindar.
Konversationer;
som numera saknar både mål och uppkomst.

Söker förtvivlat i sinnenas minnesbanker.

Kanske återvänder jag så ofta
för att jag vet
att sökandet en dag
för alltid kommer vara över.

Av Sandra Lundgren 19 jun 2003 15:02