S ökar diskriminering

Arbetsgivarna ska från och med den 1 juli i år få stå för sjuklönen en tredje vecka.

Företagarorganisationerna fasar – med all rätt – över detta beslut. Dom använder följande motivering:

Varför ska vi behöva betala för en skada, som arbetstagaren fått på sin fritid eller utanför tjänsten?

Statsrådet och före detta näringslivsministern Mona Sahlin, var en kort period efter skandalen 1995, egen företagare. Hon berättade då hur många insikter hon fått om företagarens vardag.

En period, drev hon sitt företag och arbetade vid sidan om som programledare hos Robert Aschberg. I en intervju sa Mona helt oskyldigt att hon tycker om och vill tjäna mycket pengar.

Jag kommer ihåg det, därför att jag fascinerades mycket av att höra en socialdemokratisk toppolitiker uttrycka sig så.

Sedan dess har mycket vatten runnit under bron hos Mona Sahlin. Hon har haft två olika statsrådsuppdrag och talar numera tyst i media, om småföretagarens vardag.

Det är ingen slump. Socialdemokratin har alltid respekterat dom stora företagen och deras representanter. Fast dom utåt låtsat vara ovänner.

Vad s har svårt med är att sätta sig in i hur en före detta LO-medlem och socialdemokratisk väljare som länge varit anställd, och trivts bra på sin arbetsplats, kan sporras att gå från en fast anställning till att starta ett eget företag.

Han gör det förmodligen inte i första hand för att "tjäna mycket pengar", utan för att förverkliga en idé. Han vill naturligtvis tjäna pengar också, men inser att hårt arbete väntar honom och är beredd att leva på mindre marginaler den första tiden, än han tidigare gjort som anställd.

Går företaget bra efter ett eller två år, behöver han anställa någon och planerar att göra det. Då möts han direkt av en bromskloss, som får honom att lägga planerna på expansion åt sidan. Exempelvis en ökad kostnad för den tilltänkta arbetstagaren, på grund av att denne varit sjuk X dagar och har X sjukdom etcetera.

Arbetstagaren säger själv att han är frisk och inte har för vana att mygla med sin sjukfrånvaro. Men arbetsgivaren företagaren vågar ändå inte ta risken och anställer honom inte.

Små och medelstora företag har inte samma marginaler, som dom stora koncernbolag socialdemokraterna tidigare alltid samarbetat väl med. Dom tycks heller inte ha lika stora resurser och ambitioner att skatteplanera och låta vinsten av sin verksamhet styras av en enkel procentsats. Därför är det bra om socialdemokraterna och partierna vänsterut sätter sig in i de små och medelstora företagens vardag och för en mer samarbetsinriktade förhandlingar med dom, än tidigare konkurrensinriktade förhandlingar som utgår från följande princip: "den enes bröd - den andres död".

Av Yohannis Petersson 17 jun 2003 09:39