Inte enbart kristen statsterrorism

Vi i Europa påminns ständigt om brott som kristna begått mot muslimer, men muslimerna måste även ta del av kritiken mot brott som muslimer begått och begår mot kristna annars kan samförstånd aldrig bli möjligt

Elvis Memic skrev en artikel som svar på Boris Benulics artikel om muslimska fundamentalister och det olämpliga i att sammanfläta religion och stat oavsett vilken religion det handlar om. I sitt svar gjorde Elvis föga överraskande det som många intellektuella anhängare av islam i stort sett alltid gör när viss kritik mot dess religionsutövare kan skönjas. Även om svaret som publicerades i artikeln inte hade särskilt mycket att göra med innehållet och budskapet i Herr Benulics artikel så känner jag att jag måste kommentera den.

Vad gjorde han då? Jo han skrev och svarade med att de kristna minsann inte är några änglar och att kristna tyskar minsann utrotade judar under andra världskriget och att kristna slaver i Kristi namn och med Kyrkans goda min begått svåra brott mot mänskligheten under inbördeskrigen på Balkan och även för mer än 1000 år sedan. Ett svar som endast på grund av saknaden av påminnelsen om att kristna begav sig på korståg till det Heliga landet under medeltiden skilde sig från det eviga försvarsmantra som kommer lika snabbt som ett eko när fundamentalistiska muslimer ifrågasätts.

Men visst har Elvis rätt, kristna har begått brott mot mänskligheten. Inkvisitionen som jagade kättare och dylikt efter reconquista och i det medeltida Europa var hemsk, likaså de tyska nazisterna och de korstågsfarare som drog iväg för att visa sin kärlek och hängivenhet till Gud men som någonstans på vägen föll offer för Satans förrädiska tunga. Detta kan till och med jag som kristen erkänna och de kristna katolikernas ledare Påve Johannes Paulus II har härom året gått ut och offentligt och uppriktigt bett om ursäkt å katolikernas vägnar för brott som begåtts av den katolska kyrkan.

Om vi återgår till Herr Memics artikel så kan vi konstatera att han glömmer att de bosniska muslimernas ledare medverkade till att hämta in så kallade mujahedin till kriget det vill säga "heliga" krigare som villigt reser runt i världen för att när helst tillfälle ges slåss mot de "otrogna kristna hundarna och sionisterna". Särskilt grym var Srebrenicas 7:e muslimska brigad som begick grova och barbariska brott mot kristna civila.

Vidare vill jag påminna Herr Memic om att islam kom till Balkan genom den turkiska ockupationen som var allt annat än en dans på rosor för de stackars människorna på Balkan. Visst var religionsfrihet tillåtet, kruxet var dock att man, om man valde att inte konvertera till islam, fick betala en otrohetsskatt som vida översteg vad man tjänade. Detta var emellertid en av de mildare "skillnader" som de kristna fick utstå, betydligt hemskare behandling var mer regel än undantag och så pass grym att undertecknad ej vill återge dem här. Ockupanterna var för övrigt samma turkar som 1917 - på order från en fatvah utfärdad av den ledande sultanen där det sades att alla kristna inom riket skulle utplånas - utrotade över 2 miljoner kristna armenier, kaldéer, assyrier, syrianer m.m. enbart på grund utav att de var just kristna. Ett ypperligt prov på tolerans måste jag säga.

I dagens Balkan byggs moskéer i det av serber dominerade östra Bosnien, etnisk rensning? Albanerna i Kosovo som till större delen är muslimer ägnar sig numera åt att förfölja romer, serber, judar, allt som inte är rent etniskt albanskt i drömmen om ett Stor-Albanien där det nuvarande Albanien, Kosovo och delar av Makedonien ska ingå. Återigen, etnisk rensning?

Jag har redan medgett att kristna begår brott mot mänskligheten, inte sällan påstår man att det är rättfärdigat genom Gud. Men det är de långt ifrån ensamma om, regeringar och grupper världen över, även muslimer Herr Memic, gör samma sak. Människor runt hela världen lider men någonstans i detta stora medieutbud så tycks de kristna ha glömts bort.

Ta Israel-Palestina konflikten som ett exempel. Den kristna utvandringen har pågått i hundra år - och förekommer över hela Mellanöstern där kristna står under hårt muslimskt tryck - men den har accelererat från främst Betlehem de senaste åren. För 100 år sedan utgjorde de kristna i landet 25 av befolkningen, dessa var i huvudsak kristna palestinier och araber samt en del missionärer. Idag bor endast 2.5 av dem kvar. Detta är ett resultat av Israels ockupation och militära inslag såväl som det faktum att de samtidigt är en liten utsatt minoritet bland muslimerna, där radikala islamister får allt starkare inflytande.

Vidare kan jag be Herr Memic räkna upp muslimska stater där demokrati råder. Och efteråt kan vi jämföra den siffran med antalet demokratiska kristna stater. Mig veterligen har muslimer i Europa religionsfrihet. Ja det byggs till och med moskéer så att de har någonstans att förrätta sina gudstjänster med mera. Och jag törs nog säga att man i t.ex. Iran eller i Turkiet inte skulle göra samma sak för de kristna.

En ateist tycker nog att allt detta groll är löjligt och att det vore enklast om vi tog och avskaffade religionerna. Det tyckte även kommunisterna och vi kan ju med de senaste decenniernas bittra facit i hand konstatera att det inte blev speciellt mycket bättre i de kommunistiska länder där religionerna avskaffades.

Att kristendomen betonar dialogen både som teologiskt och antropologiskt grundtema är inget nytt. Däremot är det ganska nytt, att kristna också betonar vikten och plikten till dialog med andra religioner.

För den Katolska Kyrkans del blev det Andra Vatikankonciliet på 1960-talet början till ett intensivt sökande efter dialog med andra religioner. Konciliet som fastslog religionsfriheten som en oförytterlig rättighet gav också inspiration till en dialog med de religioner, som lika tydligt som kristendomen hävdar att de förvaltar Guds uppenbarade sanning: alltså i första hand judendom och islam. En dialog vars dynamik, för en nutida, ofta sekulariserad, svensk kan vara svår att uppfatta. Meningen med denna religionsdialog är att genom kompromisser och/eller synteser av det som alla kan acceptera som minsta gemensamma nämnare försöka komma överens och samarbeta i och för fred.

En sådan dialog är svår och dess parter måste lyssna på och respektera varandras åsikter såväl som eventuell kritik mot de avfällingar som inte bara hotar världsfreden utan även drar Guds namn i smutsen. Därför är det ytterst sorgligt när konflikter där båda parter lutar sig på en medfödd rätt från Gud uppstår. Det är även sorgligt att behöva ta del av vissa intellektuella och artikelförfattares reviderade historiesyn. Något som jag tills alldeles nyligen trodde att endast nynazister gjorde då de förnekade förintelsen.

Världen är inte svartvit, den är en enda stor gråzon. Konflikter är aldrig så lätta att det är en enda parts fel. Det är synd att media och makthavare såväl som intellektuella proffstyckare tror att medborgarna är så pass dumma att ni måste förklara för oss vem som är ond och vem som är god. Det räcker med att de stridande redan gör det.

Och till mina trosbröder i den form att ni tror på en Gud även om våra tolkningar är olika kan jag uppriktigt säga att Gud aldrig velat att vi ska ha ihjäl varandra, ty ett brott mot en annan människa är ett brott mot dess skapare, Gud fader allsmäktig.

För att rätta till felen i världen och arbeta för en bättre plats för våra barn och barnbarn bör vi börja med att rannsaka den enda person vi kan styra över, nämligen oss själva. Sedan kan den som är helt utan skuld kasta den första stenen...

Av Christofer Axelsson 17 jun 2003 09:42