Intressenternas kamp

När mormor talar om småbönderna, som idag blir allt färre, ser jag en parallell mellan dessa och dagens småföretagare. Dom som politiker - blåa som röda - säger skapa dom "nya jobben" och bidra till en lägre arbetslöshet, men ingen politiker vill ge dessa företagare möjlighet att expandera, i praktisk handling istället för tomma ord.

Från LO, i samklang med det socialdemokratiska partiet, framförs då och då förslag om att förbättra företagsklimatet. Men nästan varje förslag LO lägger fram gynnar arbetstagaren i första hand och arbetsgivaren i andra hand.

Socialdemokraten Ingela Thalén framhävde för några år sedan sitt partis näringspolitik med att det lockar utländska företag att investera i Sverige, "tack vare att vi tar så stort ansvar för våra medborgare", som arbetsgivaren därmed slipper att ta för sin arbetskraft.

Från andra sidan, det vill säga Svenskt Näringsliv i allians med Moderaterna, har man större empati för de små och medelstora företagens vardag. Men deras lösningar underlättar i första hand för företagarna och gynnar i andra hand arbetstagaren.

Hur bör dessa två intressenterna då konfronteras?
Jag beundrar människor med fantasi, kreativitet och som har förmåga att ta vara på den. Där finns en stor parallell, till företagsamhet och självförverkligande. Detta som Vänstersocialisterna kallar 80-talets högervåg och "Satsa på dig"-propagandan.

Men man kan vara företagsam som löntagare också. Till exempel är den löntagare som är punktlig med arbetstider, villig att hoppa in och arbeta extra för att företaget ska gå så bra som möjligt, värd en högre lön än den som har vanan att komma 10 minuter för sent varje morgon och ovanan att gå hem 10 minuter för tidigt varje dag.

Jag håller i princip inte med fackförbund, av den anledningen att dom representerar ett kollektiv intressenter och ett kollektiv består alltid av olika individer. Lata, arbetsskygga som flitiga och hederliga människor.

Jag har länge väntat att få se den fackliga representant, som medger att det finns en latmask på det företag där han jobbar. Om den facklige representanten då kritiserar latmasken öppet för att vara illojal mot fackklubbens medlemmar, på grund av hans beteende, blir denne representant ännu mer hedervärd i mina ögon.

Varför?

Svar: Därför att han driver arbetstagarnas intresse gentemot företaget. Han ställer krav på sin arbetsgivare, å arbetskraftens vägnar.

MEN: Han ställer också krav på sina intressenter å fackets vägnar och principer. Han är inte en sådan representant, som driver konkurrensinriktade förhandlingar, utan samarbetsinriktade förhandlingar. Där både arbetsgivaren och arbetstagaren ger och tar. Arbetsmarknadens förhandlingar bygger allt för ofta på principen att "den enes bröd är den andres död". Så länge dom väljer att se det så kommer arbetstagarna ingen vart med sina förhandlingar.

Av Yohannis Petersson 12 jun 2003 13:20