sent kommer sanningen
natten, jag är vaken
rör vid din hand
sådana här klockslag
din andedräkt är nära
kittlar mina kinder
men det är inte nu
det är länge sedan
*
du vänder bort ditt ansikte
stirrar in i det förflutna
jag kan se dig där borta
dansande på vardagsrumsgolvet
full, glad och uppslukad av nuet
när du nu försöker återvända
är bilderna nerfläckade
*
stirrar i taket
äter tapeter
all sömn
som jag inte får
bildar en bank
av förlorad tid
*
vissa tider
när få är vakna
släpper ut ett gift
som sprider sig
och sitter kvar
i lakanen
då ljuset sipprar in
*
tidiga timmar
sängen är
en spikmatta av minnen
och demonerna rusar
fritt genom rummet
*
det begagnade dagsljuset
visar avtryck från fötter
som vandrat länge
fram och tillbaka
inte rastlöst
utan tidsslösande
*
sent kommer sanningen
tränger igenom bruset
med sina allvarsord
dunkar mitt huvud
mot väggen
*
jag tar långa promenader
utsätter mig för
människor som sover
i rena lakan
framför färdigritade kartor
där deras liv
mekaniskt löper
från punkt till punkt
*
jag sådde mina frön
på en avlägsen ort
med få besökare
där marken alltid
var stum och frusen
nedbäddad i ett täcke
av vinter
*
mil efter mil
träd efter träd
barrskogen virar sig
runt mitt hjärta
och förankrar min position
bland de ensliga
| Av |
Författare:
Nils Fredriksson
Publicerad: 04 jun 2003 10:31
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå