Åkeshov o Gamla Stan gav intellektuell härdsmälta

Är vi åter i mitten av en intellektuell härdsmälta? Men anledningen av de tragiska händelserna i Åkeshov och i Gamla stan hörs de mest fantasifulla förklaringar till det inträffade.

Enligt vissa har psykiatrireformen misslyckats och psykiskt sjuka personer får inte adekvat stöd.

Det må vara sant, till viss del, att psykiatrireformen inte på bred front har lett till avgörande förändringar av mentalpatientens sociala situation. Men man får inte heller glömma bort att psykiatrireformen uppstått just av den anledning att psykiatrin, alla sina tidigare vårdplatser till trots, inte ville/lyckades följa upp sina patienter i öppenvården efter utskrivningarna från slutenvården.
Vissa företrädare påtalar vikten av att skapa mindre psykiatriska vårdenheter. Detta må vara en relevant synpunkt i sig men kostnadsmässigt mycket mer problematisk att genomföra än den "blygsamma" ökningen av antalet slutenvårdsplatser till 14.000 som Dr Heilig förespråkar i Aftonbladet. Å andra sidan vem skulle kunna garantera oss att just gärningsmännen i fråga skulle vara på en av dessa enheter och om även det hade förhållit sig så, vad hade garanterat att det som inträffat inte kunde ha skett ändå?
En gång i tiden, för ett 10-tal år sedan, hade politikerna i det här landet och i likhet med övriga Europa insett att enbart slutenvård inte var den bästa vårdformen för de psykiskt sjuka. Genom sektoriseringens politik nedläggningen av de stora institutionerna och satsning på decentraliserade psykiatriska verksamheter med geografiskt avgränsat ansvar ville man skapa nya förutsättningar för att stödja patienterna även i deras närmiljö. Vi får inte glömma att den svenska psykiatriska patienten enligt alla dåvarande utredningar hade det som sämst under de stora institutionernas tid.

Men vad som nu sägs är: Mer institutionspsykiatri så att lag och ordning kan återställas! Vad däremot psykiatrin GJORDE/GÖR med de resurser som den har haft och har till förfogande verkar vara ovidkommande.

Utför psykiskt sjuka personer flera brott nu än för några år sedan när det fanns gott om vårdplatser överallt?
Hur förhåller sig de sakkunniga till det faktum att någon man praktiskt taget varje dag mördar eller misshandlar en närstående kvinna? Skall vi ha ett personligt ombud knutet till varje par?

Snart får vi kanske läsa, på samma argumentationsnivå, att det är synd att miljöpartiet inte tidigare lyckats med trängselavgifterna. Hade det redan genomförts så skulle händelsen i Gamla stan möjligen kunnat undvikas.

Slutligen en sista kommentar. Under debatten finns det en underförstådd fråga som varken tas upp eller besvaras: Hur kommer det sig att så många psykiatriansvariga finner sig i att arbeta kvar under så bedrövliga förhållanden i stället för att lämna psykiatrin?

Av Filipe Costa 02 jun 2003 17:45